2349240 GI0996 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:96 Torsdagen den 27 april 1994/95 96 1995-04-27 00:00:00 Vissa energipolitiska frågor 5D2AAD7A-0ECC-4D67-9DB4-85CD61DDC74C 20 DAN ERICSSON (kds) kds Herr talman! Den tillsatta och nu arbetande Ener- gikommissionen tillkom på initiativ av kristdemokra- terna. Ambitionen är att finna en bred majoritet för att säkerställa kärnkraftsavvecklingen. Jag hoppas att vi i kommissionen skall kunna nå en sådan bred enighet om denna målsättning. I avvaktan på kommissionens resultat senare i år avvisar näringsutskottet nu alla aktuella förslag på energipolitikens område. Det är enligt vad jag förstår det rimliga arbetssättet här i riksdagen. Som framgår av det särskilda yttrandet av Göran Hägglund står vi kristdemokrater fast vid våra energi- politiska ståndpunkter, som bl.a. presenterats i vår partimotion, när vi går in i kommissionsarbetet. Det handlar om att kärnkraften skall avvecklas enligt tidigare beslut, dvs. till år 2010, och att kärnkraftsav- vecklingen skall påbörjas under den här mandatperio- den. I övrigt finns det en rad frågor som är föremål för reservationer i det här betänkandet. Samtliga fråge- ställningar behandlas nu i kommissionen, varför vi kristdemokrater avvaktar resultatet av det arbetet. För 17 år sedan, herr talman - i mars 1978 - var jag själv med och bildade Folkkampanjen mot atom- kraft, som organisationen då hette. Vår första uppgift var att bilda opinion för att få till stånd en folkom- röstning för att kärnkraftsprogrammet skulle avbrytas. Omröstningen blev verklighet i mars 1980. Dessför- innan hade dock de politiska partierna, som jag ser det, redan på förhand förfuskat folkomröstningen så till vida att man genom att skapa tre linjer omöjlig- gjort en tydlig ja- eller nej-linje. Genom att Linje 1 och Linje 2 båda pläderade för en utbyggnad till tolv kärnkraftsreaktorer och därefter avveckling lyckades man vid folkomröstningen mobilisera en majoritet bakom den ståndpunkten. Redan då, 1980, förstod vi som arbetade för Linje 3 att den hållningen skulle vara svår att omsätta i praktiken. Det hade varit betydligt enklare att ta sig ur kärnkraftsprogrammet när vi hade sex reaktorer i gång än det skulle bli när vi hade fördubblat antalet reakto- rer. År 1980 stod kärnkraften för 25 % av elproduk- tionen. Farhågorna har besannats, och kärnkraften svarar i dag för hälften av den el som produceras i vårt land. En tydlig avvecklingsväg har inte heller lagts fast, vilket innebär att vi nu 15 år före det fast- ställda slutdatumet, 2010, skall arbeta fram ett pro- gram, där hälften av vår el skall sparas bort eller ersät- tas med annan kraftproduktion. Vidden och svårighe- ten med det här uppdraget inser var och en. Vi som nu sitter i Energikommissionen skall försöka finna den möjliga vägen. Utgångspunkten när vi från kristdemokraternas sida går in i det konkreta arbetet i Energikommissio- nen är givetvis partiets energipolitiska ståndpunkter, som bl.a. innebär att vi inte skall bygga ut våra natio- nalälvar, att vi skall se till att koldioxidutsläppen stabiliseras till sekelskiftet för att därefter minska, samt att den bortre kärnkraftsparentesen skall sättas vid år 2010. Kärnkraftsavvecklingen skall komma till stånd ge- nom energieffektivisering och el från främst biobränslebaserad produktion. I den diskussionen måste man också pröva möjligheten till en omfattande satsning på naturgas för såväl el som värme. Det ser jag dock som en sistahandsåtgärd och i så fall ytterli- gare en parentes i energisystemet under en över- gångstid. En annan viktig utgångspunkt i arbetet är just att det skall bli en bred parlamentarisk majoritet kring uppfyllandet av ett sådant program. Det skulle ge de tydliga och stabila spelregler på energiområdet som näringslivet efterlyser. I energidebatten är det i dag väl framför allt Soci- aldemokraterna som är otydliga. Uppenbarligen pågår en diskussion eller rent av strid inom arbetarrörelsen om hur man skall förhålla sig till kärnkraftsavveck- lingen. Att som statsministern antytt låta frågan gå till ny folkomröstning är definitivt inte ett tecken på poli- tisk handlingskraft utan fastmer ett bevis på de svå- righeter som socialdemokratin har med att hantera den här frågan. För de tre partier som står bakom Linje 3 - kds, Centern och Vänstern - verkar ju inriktningen vara tydlig: att fullfölja de beslut som redan har fattats. Miljöpartiet fanns ju inte när vi hade folkomröstning, men miljöpartisterna ansluter sig uppenbarligen till den här uppfattningen, även om jag uppfattar deras krav här i dag om en avveckling på tre år så att de ställer sig litet offside i diskussionen. Men jag förstår att de - när de har fått avslag på den typen av yrkande - kommer att ställa sig bakom de synpunkter som framförts från kristdemokraternas, Centerns och Vänsterns sida. Herr talman! I dag används totalt ca 40 TWh el för uppvärmning av bostäder. Vän av ordning minns kanske vad som stod på den segrande Linje 2:s valse- del. Där stod det: "- - - att åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen, bl.a. för att förhindra direkt- verkande elvärme vid ny permanentbebyggelse". Så har det inte blivit - det vet vi ju. Detta är ett exempel på en utveckling som inte blev vad man trodde. Men kom då ihåg att ansvaret för avvecklingen av kärnkraften enligt den skrivning som fanns på Linje 2:s valsedel också skall avkrävas Linje 2-partierna - Socialdemokraterna och Folkpar- tiet. Det var deras valsedel som vann folkomröstning- en, och ansvaret faller därför också tyngst på dessa partier för att vi till dags dato inte kommit längre med energisparande och utveckling av annan elproduktion. Det var också Eva Goës inne på. Vi får inte glömma bort att dessa två partier bär ansvaret för att vi i dag har en väldigt besvärlig situation att ta oss ur. Herr talman! Uppgiften är alltså att ersätta eller spara bort totalt 60-70 TWh el. Vi måste väl också räkna med en viss produktionshöjning inom näringsli- vet under det kommande året, och det kan också inne- bära ökad efterfrågan på el. För att klara den om- ställningen krävs det flera olika samverkande insatser. Från kds sida har vi satt upp dem i fem punkter. Det handlar för det första om energisparande och energieffektivisering. Det finns studier, såväl från Vattenfall som från NUTEK, som visar att det här finns en väldigt stor potential och möjlighet. Jag skall inte nu gå närmare in på det. För det andra handlar det om att elvärme ersätts med andra värmesystem. Som har sagts tidigare i debatten i dag värms över en halv miljon småhus i dag med elvärme. Här skulle man kunna finna andra uppvärmningsformer. För det tredje handlar det om hävdande av balan- sprincipen på en avreglerad elmarknad. Det var nå- gonting som infördes i 1991 års energipolitiska beslut och innebär att nya kraftverk inte skall byggas om det är billigare att spara el. Den metoden finns också utvecklad i USA. Det förslag om en avregleringen av elmarknaden som kommissionen har lagt fram och som jag hoppas att regeringen snabbt tar ställning till kan också inne- bära att eldistributionsföretagen kommer att premiera eleffektivisering framför att försöka handla upp mer el. För det fjärde handlar det om en dynamisk ener- giskatt för att säkerställa effektiviseringskraven. Det kan hända att de effektiviseringskrav som jag tidigare har nämnt inte räcker utan att man får pröva en dy- namisk energiskatt. Den skatten skall då utgå från ett sparbeting där skatten minskar om sparandet översti- ger sparbetinget respektive ökar vid ett lägre sparan- de. Det är också något som läggs på distributörerna. Här får man då finna avvägningar så att man undantar elintensiv industri eller sätter upp andra mål för just den verksamheten. För det femte behövs också annan eltillförsel. Det är bara att konstatera att utvecklingen av biobränsle- baserad elproduktion är i full gång. Det handlar om stora anläggningar, som exempelvis i Värnamo, men också om mindre förgasningsanläggningar för ett mindre antal hushåll. Vi måste också ha en ökad satsning på mottryck i industrin, och vindkraften kan också ge ett ytterligare tillskott. Som jag sade tidigare räknar jag inte i första hand med någon ny naturgasintroduktion. Men det kan vara en möjlighet om vi finner att vi inte får det här att gå ihop riktigt på slutet. Vi räknar definitivt inte med kol- eller oljekondenskraft. Det är inte heller rimligt att räkna med import av el, utan en viktig grundtes måste vara att vårt land skall vara självförsörjande på såväl el- som värmeenergi. Herr talman! Den här genomgången visar totalt sett, när man lägger ihop det här terrawattimme för terrawattimme, att det är möjligt att uppnå en stor elbesparing och en miljövänlig eltillförsel. Det vä- sentliga är att en strukturomvandling av det här slaget kommer i gång och att ett antal kärnkraftsreaktorer kommer att ställas om, förmodligen baserat på före- tagsekonomiska kalkyler. Det handlar ytterst om att respektera en folkom- röstning och riksdagsbeslut. Men det handlar också om att vi skall få en rättvisande kostnadsbild för kärnkraften. Det sistnämnda kommer vi snart att dis- kutera när vi behandlar lagutskottets betänkande an- gående försäkring av kärnkraft. Jag avser att åter- komma till den diskussionen då. Eftersom energiministern är här, vilket jag tycker är väldigt bra, vill jag avslutningsvis ta upp ett kon- kret förslag. Jag har här redovisat kristdemokraternas synsätt, och jag hoppas att ministern har lyssnat på detta. Jag vill alltså ta upp ytterligare ett konkret för- slag och peka på nödvändigheten av att statsmakterna inrättar en särskild omställnings- eller avveckling- smyndighet. Då kan vi få ett samlat grepp om den här omställningen av energisystemet, som jag utgår från och hoppas på att Energikommissionen skall kunna samla sig kring. Jag tror att man måste ta ett samlat grepp fortsättningsvis. Det handlar om att ha stor kraft och vilja i det här arbetet. Det är mycket som måste göras, många beslut som måste fattas och det är mycket som skall drivas på vid själva genomförandet. Det behövs stor kraft och vilja samt ett samlat kraftfält. Jag tror också att det är nödvändigt med särskilda kontrollstationer för hur omställningsarbetet fortgår. Man kan kanske ha en kontrollstation vart femte år - år 2000 och år 2005. Då kan man också pröva om det krävs ytterligare insatser för att nå den omställning av energiprogram- men som jag utgår från att energiproduktionen kom- mer fram till. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 241307 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0996/#anf20