2349240 GI0996 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:96 Torsdagen den 27 april 1994/95 96 1995-04-27 00:00:00 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa (fortsatt överläggning) DA806369-6B99-410E-B970-A57A1C314DBD 135 EVA GOËS (mp) mp Herr talman! Jag vill erinra Nils T Svensson om att för några timmar sedan stod Pierre Schori här och sade att alternativ till kärnkraft var kärnkraft. Det är att förlänga kärnkraftens användningstid i öst. Som svar på en rak fråga om han stod bakom detta fick jag att det finns tillsammans med EU-länderna en plan för att fortsätta att bygga ut kärnkraften. Man skall ersätta Tjernobylreaktorn med två tre reaktorer och ha två i Slovakien. Jag ser det inte som ett alternativ. Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986. Barsebäck, Forsmark, Oskarshamn, Ringhals - när? Jag hade önskat att vi hade haft multimedia här och kanske virtual reality så att vi hade kunnat höra en helikop- ters smattrande med sandsäckarna över Tjernobyl eller höra larmet när brandkåren rycker ut för att släcka branden i Tjernobyl. Jag har med mig bilder som är tagna tre dagar ef- ter Tjernobylolyckan och en vecka efter. Det är synd att man i kammaren inte kan visa bilderna. På bilder- na ser man hur folk håller på att plocka svamp som har elefantiasis. Vi får inte glömma Tjernobylolyckan. Vi får inte glömma att en liknande olycka kan hända här också. Harrisburgolyckan hände i ett kapitalistiskt samhälle, Tjernobyl i ett planekonomiskt. När händer det i ett blandekonomiskt samhälle? Herr talman! I går var Tjernobyldagen. Det var i går nio år sedan olyckan hände. Jag stod på torget i Kiev för fyra år sedan och talade inför 20 000 männi- skor om den katastrof som hade drabbat människorna i Tjernobyl, Vitryssland, och runt om i världen för vinden går faktiskt runt om och når oss alla. Själv bor jag 150-200 mil från Tjernobyl. Härnösand drabbades hårt på grund av det som hände. Regnet kom. Lug- nande besked kom också. Men oroliga föräldrar visste inte vad de skulle göra. Jag köpte en geigermätare, gick ut och mätte och ställde upp för småbarnsföräld- rar och jordbrukare i min omnejd. Jag var lärare och talade om för barnen att stanna inne på rasterna. De trodde inte jag var riktigt klok, jag som alltid brukade beordra dem att gå ut för att få frisk luft. Skulle de ut och inandas jod? Jag tycker att vi har glömt Tjernobyl alldeles för snabbt. Men vi har höga värden i rådjur och renar, vilt över huvud taget, i svamp och hjortron. Vi får inte glömma den. I Ukraina och Tjernobyls närmaste stad Pripet ställde sig familjerna på balkongerna för att skåda den färggranna himlen natten till söndag. Det var ett vack- ert skådespel, sade Galina Protopopova, mamma till två barn och som blivit en kompis till mig. Men snart ringde hennes mans bästa vän och sade: Stick, det här är värre än Hiroshima, ge dig i väg! Hon skyndade ner till stationen men blev motad tillbaka av polisen. Senare försökte hon ta sig till floden. Hon kunde ta båten till Kiev på floden Dnepr. Pojkarna började mista skinnet under fötterna. Hon förstod inte vad det berodde på. Någonting hade sprutats på trottoarer och gator. För övrigt kan jag säga att gator och trottoarer tvättades varje dag da- garna efter och sedan varje vecka, sedan varje månad i en omkrets av kanske 10 mil från Tjernobyl. Det gjordes i alla i Kiev som ligger 8 mil från Tjernobyl. Men ingen förstod hur allvarlig situationen var i Tjernobyl, utom höjdarna vid kärnkraftverket, för de flydde med sina familjer med flyg till Moskva. Samma sak hände faktiskt här i Sverige. Man trodde att det var Forsmark som hade kontaminerats, att det varit utsläpp därifrån. Det var någon som hade gått in med skor och då hade man uppmätt dessa värden. Därifrån stack också höjdarna i väg. Det pas- sade bra, för det var semestertider. Det hände runt förstamaj, så man tog ut klämdagar och började fara upp mot fjällen. Jag har haft kontakt med människor som for upp. Vid mätning visade det sig att de fått radioaktivitet på sig och var tvungna att tvätta kläder- na när de kom upp till fjällen. Det är ingen fantasi, det är sanning. När jag var i Tjernobyl fick jag se en dokumen- tärfilm om hur det hade gått till vid Tjernobylolyckan och hur människor efter några dagar förstod hur all- varligt det var. Då blev det kaos. Man söp sig daglig- dags full för att det gick rykten om att rödvin var bra för blodet. Samtidigt tvångsinkallade man gravida kvinnor och utförde abort på dem. Människor tvångsrekryte- rades till Tjernobylområdet. Över en natt hade livet förvandlats till en mardröm, ett helvete. Anna Roll skrev en dikt som heter Den nya grot- tekvarnen i samband med det här. Den låter så här: Det var en gång ett rike i armod och i nöd, där grottekvarnen malde sitt folk mot tidig död, men bland allt folket växte ett rop: "Slav gör dig fri, ur mörkret stiga vi mot ljuset" - Det folket det var vi. Men friheten den blev för stor för Svea rikes barn, de saknade bittert sin gamla grottekvarn, de måste ha en boja att fjättra sig invid, så byggde de ett grotteverk som varar evig tid. Ty på det verkets botten fanns ett gift med dödlig kraft, det var den största fiende som mänskan nånsin haft, som drakgift var det etter som verket spruta ut, det frätte sönder allt och det krävde sin tribut. Och mänskorna de offrade allt fler av sina barn, för att hålla giftet stången i sin nya grottekvarn. En råttfångare rände runt och samlade en hop, som mot en guldpeng vara villig att gå ner i verkets grop. De lagade bassänger, de lagade frätta rör, tills de började misstänka: "Tänk om alla dör?" Så fångas de i ett nu kring la Hague i Normandie och också hit till Norden spreds detta råttfångeri. Snart krävdes det en präst som straffande och vred, slungade ut sin dom över den som vägrade gå ned och oskyldiga unga som förr varit rikets hopp, de fördes in i verket med frisk och vacker kropp. "Kom gör din plikt mot riket, kom och besmitta dig, var solidarisk mot din broder som gick ner före dig!" Och de som blott var arbetare förbrukades ganska fort, men de som kunde formlerna de gick mer sällan genom dess port. Att varsamt passa döden det skapar lätt panik. En del slängde av sig masken för att höra sitt eget skrik. Ett skyddshölje mot döden där varje rispa blev ett hot, blev många övermäktigt en trotsighet slog rot. Man strejkade vid verken, de stod långa tider still, men giftet strejkade aldrig, det växte bara till. Och tvångsinkallningarna blev snart till en medeltida rit. Under sorg och fackeltåg fördes människorna dit. Så gick själva digerdöden på nytt från port till port och slut var mänskans öden, jorden snurrade alltfort. Så underligt att senare betrakta mänskans strid. Hon ville kunna allt, också mäta ut sin tid. Jag har sagt tidigare i den här talarstolen att jag var på icke-spridningskonferensen. Jag gick också på alternativa konferensen och träffade Jessie Jackson, Daniel Ellsberg, Rosalie Bertell, alla som jobbar för fred och nedrustning. I det sammanhanget träffade jag också barnläkaren, professor Skiriak-Nyshnik. Hon gav mig den senaste rapporten om läget för barnen i Tjernobyl. Över 134 000 invånare har evakuerats permanent från de nedsmittade områdena. Över 600 000 solda- ter, brandmän och arbetare som sanerade vid katastro- fplatsen har exponerats för höga strålningsdoser. 50 000 av dem som sanerade på katastrofplatsen har redan dött. De flesta var män mellan 30 och 50 år. Den totala strålningen från Tjernobyl är mellan 185 och 200 miljoner curie. WHO rapporterade 1992 att sköldkörtelcancer hos barn i närheten av Tjernobyl har ökat med 80 % över det normala. En japansk studie av 30 000 barn och dödfödda foster i Vitryssland visar att födelsedefekterna har dubblerats sedan 1986. Det ukrainska hälsoministeriet rapporterar att onkologiska sjukdomar hos barn i republiken Ukraina har tredubblats sedan 1986. New England Journal of Medicine har identifierat "Nuclear aids" som en nyligen upptäckt immunbrist som påverkar barn som utsatts för kraftiga strålnings- doser som ett resultat av Tjernobylkatastrofen. FN rapporterade 1994 att Ukraina och Vitryssland är de enda nationerna i Europa som har en negativ befolkningsutveckling. Detta beror delvis på hälsopå- verkan och ökad barnadödlighet till följd av Tjerno- bylolyckan. Det var skrämmande rapporter. Den senaste rap- porten, som var preliminär, var att man hade under- sökt 3 000 gravida kvinnor och funnit att 49 % av dem hade kontaminerade placentor och kontaminerad modersmjölk. Vilken början på ett liv! Dessutom kunde hon rapportera om kromosomförändringar och genetiska förändringar. Ingen kan alltså säga vad effekten av Tjernobyl är. Nyss har vi stått här och talat om att vi skall ha en atomansvarighetslag som täcker upp till 1,9 miljarder. Det går inte att räkna ut vad Tjernobyl har kostat till hälsa, liv och grusade framtidsförhoppningar. Den 26 april hörde jag på Nyheterna att hälsomi- nisteriet i Ukraina hade sagt att 125 000 hade dött efter Tjernobyl. Man pratade om 25 stycken. I förrgår skrev man i DN att sarkofagen läcker. Det stod jag här och sade 1990. Det var en frågestund med Birgitta Dahl. Då tog jag upp att sarkofagen läcker. Det var sprickor på 1 000 kvadratmeter. Den hade hål där fåglar kunde flyga ut och in. Det var som lava inne i reaktorn. Den heta massan hade gått ige- nom två lager. Nu håller pelarna på att rasa så att allting ramlar ihop i en enda röra. Redan då talade man om att bygga in sarkofagen i titan. Det går inte att tala om vad det kostar ekonomiskt och i mänskliga lidanden. Och så kommer jag till icke-spridningskonferensen och hör Hans Blix uttala sig om hur han skall sprida den fredliga kärnkraften och kärnenergin. Det verkar som om han tror att för- nybar energi är kärnkraft. När man läser texten upp- fattar jag det som att han tror det. Jag tycker att det är hemskt att en människa från Sverige går ut i världen och talar för kärnkraft. Häromdagen stoppades en bil i Slovakien med ca 18 kg högaktivt uran. Plutonium och höganrikat uran är hårdvaluta. Varför fortsätter vi? Vi måste förstå att kärnkraft och kärnvapen är siamesiska tvillingar. Varför öka risken för smuggling? Varför ihärdigt fortsätta att bygga upp nya avfallsberg av kärnavfall som ingen vet hur det skall tas om hand? Varför denna uran- brytning bl.a. i Ryssland under vidriga former i Kras- nokamiens, i gruvkombinatet Priargunskij. Det här fick vi i alla fall föredraget i näringsut- skottet. Jag är så glad att Greenpeace får komma dit och föredra vad som händer där borta i det dagbrott som vi tar vårt uran från. Varför fortsätta att utsätta människor för risker varje dag som kärnkraften står där som potentiella bomber? Sverige måste välja väg. Energisituationen i Central- och Östeuropa känne- tecknas av främst två saker. Dels har man i dag mins- kad efterfrågan på el, eftersom industrin går från planekonomi till marknadsekonomi, dels har man i dag en massiv potential för energieffektivisering. Man använder mellan fem och åtta gånger mer energi i produktionen än OECD-länder. Man kan alltså sänka den nivån. Det är ett slöseri. Det är betydligt mer ekonomiskt att satsa på energieffektivisering och förnybar energi än att satsa på kärnkraftverk. Mot det omtalade kärnkraftverket Mochovce op- ponerade sig 1 miljon människor i Österrike, Slovaki- en, Ungern, Polen och andra nationer. De spände en banderoll på 6 mil mellan Bratislava och Wien den 4 mars i år. Över 10 miljoner medlemmar i 220 miljörö- relser i världen protesterade mot EBRD som fonderat pengar till projektet. Det är viktigt att Sverige i de här sammanhangen som ett framträdande nordiskt land tar avstånd från kärnkraftsbyggen i Central- och Östeuropa, däribland Mochovce. Mochovce är dessutom av samma typ som Tjernobylreaktorerna, vilket innebär att de inte upp- fyller de västerländska kraven på säkerhet. De saknar en andra inneslutning. I Greifswald lades en liknande reaktor ned i sam- band med Tysklands enande, eftersom det var omöj- ligt att uppgradera säkerheten till de fastställda reg- lerna i Västtyskland. Avsaknaden av en andra inne- slutning var ett av de avgörande skälen till detta. Vad som oroar mig är Pierre Schoris uttalande om att man vill stå bakom EU:s plan här. Jag måste fråga Socialdemokraterna: Understödjer Sveriges regering och ni utbyggnaden av Mochovce och annan utbýggnad av reaktorer i Öst- och Centraleuropa? Är det sådant bistånd vi skall ge? Birgitta Dahl och Anna Lindh har en skrift som heter Europa - en chans för miljön. Att kärnkraften skall avvecklas är de nordiska socialdemokraterna eniga om. I första hand gäller det de föråldrade kärn- kraftverken i Östeuropa. De kan aldrig till en rimlig kostnad göras tillräckligt säkra. Hela tiden kommer risken för ett nytt Tjernobyl eller något ännu värre att finnas. Jag hoppas att alla här och även regeringen står bakom detta, för hotet om kärnvapen vill jag inte ha hängande över mitt huvud, inte heller hotet om en kärnkraftsolycka. Vad vi är skyldiga öst och vad vi är skyldiga människorna i Tjernobyl är att hjälpa dem med bi- stånd, att ge dem medicinsk hjälp osv. Jag är därför glad över att man har sagt ja till att stödja Ukraina ytterligare. Det är också något som jag har framhävt att vi måste göra, för jag tycker att vi alla i världen bär ansvaret för kärnkraftsolyckor. Så länge vi har kärnkraft får vi räkna med att det finns något som heter mänskliga faktorn. Den mänskliga faktorn kan trycka på fel knapp. En kärnkraftsolycka kan hända var som helst där det finns ett kärnkraftverk. Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva- tion 8. 0401344912307 N 2010-01-01 00:00:00 241422 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0996/#anf135