2349239 GI0995 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april 1994/95 95 1995-04-26 00:00:00 Aktuell debatt om det oprovocerade våldet aktuell debatt 4174454B-4710-45C4-B8D0-58AD26BC9FE2 7 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Våldet och hotet i samhället kryper verkligen tätt inpå oss. De som blir utsatta är såväl nära och kära som totala främlingar. Det är våld i hemmen, på gator och i krogköer. Det är våld med knytnävar och vapen. Det är våld mot berusade män, våld mellan utslagna, våld mot kvinnor och barn, våld mot homosexuella och våld med rasistiska förtecken. En annan bild av våldet är rädslan. I går kväll, t.ex., gick jag själv ensam från Kungsholmen till Centralen och tog pendeltåget hem till Botkyrka. Då tänkte jag just på att många människor inte vågar göra denna resa. Även om risken för vanliga, nyktra och särskilt äldre människor är minimal är rädslan och otryggheten ett samhällsproblem i sig. Våldet finns överallt. Det finns där det allra minst borde finnas, där tryggheten borde vara självklar. "Mitt hem är min borg" är ett uttryck som inte gäller alla. För många, särskilt kvinnor och barn, är det precis tvärtom. För att man skall kunna minska våldet, rädslan och vanmakten krävs det givetvis ett brett arbete som spänner över allt från skola till polis och kriminal- vård. Att få ordning på ekonomin och knäcka massar- betslösheten är givetvis grundläggande, men jag hade tänkt ta upp några andra aspekter. Den första är alkohol och droger. Att berusning, missbruk av alkohol eller andra droger, förekommer vid en extremt hög andel av våldsbrotten är ett oom- tvistat faktum. Berusningen finns med antingen som grundläggande eller bara som utlösande faktor. Den kunskapen måste leda till en slutsats. Den slutsatsen måste vara att det skall föras en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. De redskap som vi har måste använ- das, och vi i Folkpartiet tänker jobba vidare med detta. Att tro på någon sorts svensk vinkultur i stället för restriktivitet menar jag är en utopi och ett hån mot alla offer. Att minska tillgången till alkohol för ung- domar tror jag är mycket viktigare än att minska deras rörelsefrihet. Missbruket av dopning, ofta i kombination med andra droger, har också bevisligen den effekten att man kan begå helt ofattbara våldsdåd. Detta missbruk är mer utbrett och förekommer längre ner i åldrarna än vad man tidigare har trott. Dopning är fusk. Jag tycker att idrottsrörelsen måste ta ytterligare krafttag när det gäller detta. Dopning är dessutom farligt. Vi bör nu gå vidare och kriminalisera bruket av dopning- spreparat. Det kommer att komma sådana förslag. Alla barn är våra barn. Fru talman! Även om våld förekommer överallt är de livsbetingelser som många människor lever under i storstadsområden uppenbart sådana att mer våld föds. Arbetslöshet, dålig utbildning, många invandrare, koncentration av människor med sociala problem, torftiga boendemiljöer, usel service, sämre ekonomi och kommuner med ont om pengar kännetecknar många storstadsområden. Detta leder till ett utanför- skap. Om man inte kan vara bäst i någon positiv me- ning kan man i alla fall vara bäst på att vara värst. Om man lever utanför den etablerade gemenskapen får man skapa sig en egen. Ofta återkommer begreppet "respekt". I boken Välkommen till Vårby gård säger Kristian: "Det konstiga är att det ofta är två personer som mår mycket dåligt som slåss. Ändå vill man slå sönder varandra". För er som aldrig har gjort resan till eller från Vårby gård, Rågsved, Alby eller kanske Rosengård kan jag rekommendera den här boken till läsning. För att man skall slippa det våld som kommer ur dålig självkänsla, utanförskap och önskan om respekt måste vi göra någonting åt de stora sociala proble- men. Ett grundläggande problem är segregationen. Det handlar om invandrarhat, öppen och dold dis- kriminering, skolor som har de största behoven men de minsta resurserna och de stängda dörrarnas sam- hälle. Storstadens levnadsvillkor angår oss alla. En viktig pusselbit är det nya inkomst- och kostnadsut- jämningssystem för kommunerna som föreslogs i går. Vi i Folkpartiet ställer oss i huvudsak helt bakom de förslagen. Det är faktiskt avgörande att de kommuner som har de tyngsta problemen får litet mer pengar. De som bäst behöver en bra uppväxtmiljö, en bra skola, trygghet och framtidstro måste också kunna få detta. Fru talman! Det är män som slår andra män, kvin- nor och barn. Det är inte vi kvinnor som på fredags- kvällen tar oss ett järn och går hem och klår upp ma- ken. Berusade män slår, och berusade kvinnor får stryk. Ungdomar slåss inte; unga män slåss. Genom att man avkönar våldet slipper alla andra män att bry sig och ta ansvar. Jag vet att jag generali- serar, men jag tycker att det är viktigt att föra fram detta. Det här innebär att både slutsatser och förslag kan bli fel. Varför slår männen okända eller nära och kära, oprovocerat eller efter gräl? Ett skäl är att det saknas bra manliga förebilder för många killar som växer upp. De har ingen positiv identifikation med män, ingen bild av en god man. Givetvis har familjen och de närstående en mycket stor betydelse, men att utifrån det skuldbelägga en- samma mammor eller barnomsorgen är fel. Det är inte mammorna som lär sina söner att missbruka och slåss, inte heller dagisfröknarna. Pappor och andra män, grannar och vänner, behövs i vardagen, i förskolan, i skolan, på fritidsgården och på stan. Det behövs män som visar vägen in i samhället och in i en god mans- roll. Fru talman! Jag har velat peka på några delar av denna stora och mycket allvarliga problematik: våldet i samhället. Jag tror att det är viktigt att vi tar ett av- stamp så att vi vägrar att bygga ett samhälle där våld blir ett acceptabelt uttryckssätt. Våldet är ett uttryck för maktlöshet och brist på respekt. Vi skall i stället bygga vidare på ett samhälle där man kan känna re- spekt för sin person och makt över sin egen tillvaro. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 241069 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf7