2349239 GI0995 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april 1994/95 95 1995-04-26 00:00:00 Aktuell debatt om det oprovocerade våldet aktuell debatt 0A76A468-90EC-495D-9C09-B1507F96686F 5 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Få saker är så viktiga som att engage- ra sig för att bryta den våldsutveckling som vi har haft under lång tid. Det är hög tid att ta till sig det sunda förnuft som finns hos de flesta människor och som resulterar i att de flesta barn genom sin uppfostran lär sig medkänsla, hänsyn och respekt för sina medmän- niskor. Många unga människor som fastnar i missbruk och kriminalitet har vuxit upp i familjer där viktiga fostrande inslag saknats. Familjen har avgörande betydelse då det gäller att förhindra unga människor från att begå brott. Det är därför viktigt att på olika sätt markera föräldrarnas huvudansvar för att deras barn lär sig respektera andra människor. När jag pekar på föräldrarnas betydelse får jag ofta höra invändningen att de barn som har hamnat i kriminalitet ofta kommer från familjer med s.k. från- varande föräldrar. Dessa kritiker som i andra sam- manhang gärna talar om att man skall plocka fram det positiva hos människor glömmer att föräldrar nästan undantagslöst vill sina barns bästa. Det är just detta som är viktigt, och det är just detta som skall utnyttjas för barnens skull. Vi människor formas i relationer. Vår största på- verkan får vi i de nära relationerna, oftast relationer med föräldrar. Föräldrarnas naturliga kärlek och spontana ilska är viktiga inslag. En socialarbetares tidsbeställda möte med en ung människa kan inte ge samma spontana värme eller ilska. Det är oerhört viktigt att denna relation får fullt stöd. Föräldrarnas upprördhet över barns felaktiga bete- ende måste t.ex. stödjas genom omvärlden, bl.a. ge- nom att de offentliga organen såsom socialtjänsten eller Polisen gör tydligt för den unge att dennes fel- aktiga beteende inte accepteras. Våra unga får inte ges möjlighet att spela ut oss vuxna mot varandra. Denna insikt är särskilt betydelsefull för våra invandrarför- äldrar som många gånger känner stor osäkerhet i sin föräldraroll när de bibringas uppfattningen att mycket av det som de inte accepterar hos sina barn är baga- tellartat i svenska folkets ögon. Sensmoralen av mitt resonemang är att om vi inte blir bättre på att stödja och ta vara på föräldrarna i deras uppfostrargärning kommer den negativa ut- vecklingen att fortsätta. Därför är jag besviken på ungdomsministern, eftersom hon häromdagen avfär- dade professor Sarneckis idé att förbjuda unga att vistas på stan under sena kvällar. Många av oss här i kammaren har upplevt den tid då sådana ordningsregler gällde. Självfallet tyckte vi som unga att dessa regler var löjliga, men våra föräld- rar kunde sätta kraft bakom sina krav på att vi skulle vara hemma på kvällen. Och vi kunde själva skylla på vuxenvärldens regler när det var svårt att stå emot grupptrycket att delta i något dumt. Vi moderater hoppas att ungdomsministern skall tänka om, och vi är själva beredda att återkomma i denna fråga. Debatten om medievåldets betydelse för utveck- lingen av våldstendenser bland våra unga har väckts till nytt liv till följd av den senaste tidens brutala våldshändelser. Alla normalt funtade människor tar rimligen avstånd från yttringar som uppmuntrar till människoförakt och våld. Det ligger nära till hands att ropa på fler förbud och mer censur. Men det grund- läggande är att föräldrar och andra vuxna, inklusive videohandlarna, försöker förstärka barnens naturliga avståndstagande till våld. Det jag har sagt hittills har varit reaktioner mot dåligt beteende. Det är egentligen ännu viktigare att vi blir bättre på att lyfta fram goda exempel. Jag har varit i många skolor och pratat. Under mi- na möten med unga har jag ofta frågat om de känner till Carnegiemedaljen. Utan att egentligen bli förvå- nad har jag varje gång jag har ställt frågan mötts av total okunskap om denna medalj. Vi som befinner oss i denna sal, troligen med un- dantag av våra yngre riksdagsledamöter, känner väl till denna utmärkelse. Jag vågar påstå att vi alla kände mycket stor beundran för dem som till följd av oegen- nyttig insats för en medmänniska fick medaljen. Ge- nom de stort uppslagna artiklarna fick vi som unga positiva förebilder, som en motvikt mot de dåliga förebilder som naturligtvis också fanns förr. Med detta vill jag ha sagt att medierna har ett mycket stort ansvar både för att sortera det våld som med nödvändighet måste föras över även till våra unga och för att medverka till att våra unga ges goda förebilder. Svensk kriminalpolitik bör grunda sig på samma principer som vi ser som självklara i uppfostran av våra barn. En vidareutveckling av lagstiftningen i denna riktning är just vad de moderata parti- och kommittémotioner som vi har lagt fram innevarande vår rörande ungdomskriminalitet syftar till. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 241067 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf5