2349239 GI0995 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april 1994/95 95 1995-04-26 00:00:00 Sveriges samarbete med Central- och Östeu- ropa 5884A03C-344F-4F95-9BD5-A4898DBE18FB 216 EVA ZETTERBERG (v) v Herr talman! Göran Lennmarker sade att man inte kan bygga en socialistisk välfärdsstat i Central- och Östeuropa. Lennart Rohdin har fortsatt med att säga att det inte är systemskiftet i Öst- och Centraleuropa som är orsaken till problemen, utan det gamla syste- met med planekonomi, kommandoekonomi. Jag är beredd att delvis instämma i det man här har sagt. Man har definitivt inte kunnat bygga ett socialistiskt välfärdssystem i Öst- och Centraleuropa. Det är inte de stora systemförändringarna i dag som är grunden till problemen. Där är vi helt överens. Det är gamla felaktigt uppbyggda system som är orsaken. Därmed inte sagt att det inte skulle kunna gå att bygga ett socialistiskt välfärdssystem i något annat land. Det bör vara fullt möjligt. Det som framför allt har präglat de gamla kommandoekonomierna - förutom att det inte varit särskilt hög tillväxt, inte ekologiskt gynn- sam, och inte heller har det gynnat jämställdheten i så stor utsträckning - är det demokratiska underskottet. Människors inflytande över sin vardag har inte funge- rat. Deras ringa inflytande på högre nivåer över vilka ledare som valts och hur ledarna har styrt är det stora problemet. Det är intressant att notera att det, när vi diskute- rar biståndet och samarbetet med Central- och Östeu- ropa i dag och det som tas upp i det här betänkandet, över lag väldigt mycket handlar om säkerhetsfrågor. Det är svårt att undvika, därför att i många år har vi i Sverige huvudsakligen pratat om och sett på Ryssland som det stora hotet. Det är ju det som i väldigt stor utsträckning har motiverat att vårt försvar har satsat över 30-40 miljarder kronor per år under en period av flera år bakåt i tiden. Vårt försvar har byggt på rädslan för/hotet av ett anfall från öst. Men vi kan samtidigt se på vad vi har gjort sedan befrielsen kom i Öst- och Centraleuropa, när människorna själva - precis som Lennart Rohdin var inne på - gjort sig av med ett system som inte var demokratiskt. Demokratistödet till Ryssland exempelvis har un- der de tre senaste åren uppgått till 300 miljoner kro- nor totalt, och under motsvarande period har vi satsat över 100 miljarder kronor på vårt svenska försvar. Under kommande period, som diskuteras i det här betänkandet, är vi beredda att för demokratistödets del satsa omkring 200 miljoner kronor på Ryssland. Det skall jämföras med vad vi lägger ned på att ut- veckla JAS, som inte fungerar, eller vad vi lägger ned på ubåt 2000 eller på en rad andra väldigt destruktiva system inom det svenska försvaret. Under kommande period omfattande ett och ett halvt år satsar vi totalt drygt 1 miljard på bistånd till Öst- och Centraleuropa. Det är väldigt ynkligt i för- hållande till försvarskostnaderna. Vi i Vänsterpartiet har inte heller några stora summor pålagda här, utan det handlar framför allt om miljöstödet. Vi har lagt på ytterligare 150 miljoner kronor i förhållande till regeringens budget. Flera andra partier har kunnat satsa mer i sina respektive budgetar, men jag hoppas att vi åtminstone som en minsta gemensamma nämnare här skall kunna öka samarbetspengarna till Öst-och Centraleuropa med 150 miljoner kronor. Jag kan jämföra med Norge, som nyligen har an- slagit extrapengar för att ta hand om atomubåtar och annat avfall på Kolahalvön. Sverige anslår bara mot- svarande 80 miljoner kronor osv. Så här kan man fortsätta med jämförelser. Vad vi i Vänsterpartiet vill är att regeringen åter- kommer med större anslag och ser hur man bredare kan stödja utvecklingen i de här länderna. Den huvudinriktning som tas upp i betänkandet och som Sverige satsar på tycker vi i Vänsterpartiet är riktig. I stort ansluter vi oss till den. Vi tycker också att det är väldigt positivt att vi här har fått en samlad bild av biståndspengarna till Öst- och Centraleuropa, till skillnad från förut när det varit en uppdelning på en rad områden och när det varit en väldigt svår han- tering. Det har varit mycket svårt att få en överblick över vad det faktiskt har handlat om. Vidare tror jag att man måste satsa mycket mera på samordning och samarbete mellan enskilda organi- sationer på området och myndigheter. Där har det funnits stora brister. Jag vill peka på några av de områden som finns med här. Jag var inne på demokratistödet. Stödet till folkrö- relserna och uppbyggnaden av rättsstaten ser vi som väldigt väsentliga. Miljösaneringen är av enorm betydelse. I fråga framför allt om Östersjön, vårt gemensamma hav, kan stora insatser göras. Sedan vill jag peka på sociala projekt som väldigt ofta har kommit i skymundan och som definitivt inte har fått några stora pengar. Där har man exempelvis från handikapporganisationer och från olika landsting i Sverige under många år satsat på kunskapsöverfö- ring till framför allt Baltikum, men även till Rumänien och en rad andra länder i Östeuropa, för att billigt och på ett mycket effektivt sätt kunna dela med sig av erfarenheter och hjälpa till med uppbyggnaden av ett bra och fungerande stöd till människor med handi- kapp. Det gäller exempelvis barn som föräldrarna själva tidigare inte har kunnat ta hand om. Det skall de här föräldrarna kunna göra på ett bättre sätt. Vi måste se fler områden på det sociala området - exempelvis prostituerade barn, gatubarn, som i allt större utsträckning börjar finnas i flera städer i Cen- tral- och Östeuropa. Jag vill också peka på vänortssamarbetet, som har spelat en stor roll i Sverige och som betyder att vi får kunskaper och nya kontakter. Där vill jag också att satsningen på sociala områden i större utsträckning kommer in. Det skall inte bara gälla tekniskt bistånd. Dessutom vill jag peka på den forskarflykt som har tagits upp i flera motioner och som är ett allvarligt problem. Jag tror att Sverige och andra väststater måste göra mycket mera för att Ryssland och andra länder i Öst- och Centraleuropa skall få behålla kvali- ficerade forskare i stället för att dessa, som nu är fallet, försvinner. När det gäller exportkrediterna till Ryssland hän- visar jag till Vänsterpartiets reservation. Vi menar att det är orimligt att man redan från början har bestämt att Ryssland skall få en liten andel av de här export- krediterna. Det som gör det möjligt för Ryssland och för det svenska biståndet att fungera är att man kan bygga upp fungerande exportkrediter. Det är väldigt märkligt att man just beträffande området Ryssland har varit så njugg. Orsaken är att läget i Ryssland betraktas som mycket instabilt och att man därför inte vill satsa. Men jag vill då hävda att vi tidigare har gjort det när det gällt Baltikum och dessutom haft en större satsning. Vi i Vänsterpartiet menar att exportkreditgaranti- erna måste fungera på samma sätt och att de måste ge Ryssland samma möjligheter som andra stater. Herr talman! Jag vill också peka på omvandlingen av militära resurser till civila. Det finns bra utbild- ningsinsatser genom BITS. Behoven här är enorma. I exempelvis Kaliningrad sker det en stor omvandling av militära resurser till civila, men det kostar pengar. Dessutom handlar det om hur man får människor anställda inom försvaret att ta en civil syssla och också om produktionsapparaten. Där kan Sverige göra mycket. I fråga om kärnkraftsavvecklingen tycker jag inte att Sverige är särskilt konsekvent. Jag undrar varför det inte satsas mera helhjärtat, om inte annat så av rent egoistiska skäl. Tjernobylolyckan var ju en stor katastrof inte bara för Ryssland utan även för vårt land. Vi vet att Sverige är med dels när det gäller att göra vissa reaktorer säkrare, dels - som i fallet med Mochovcereaktorn i Slovakien - när det gäller att bygga upp och nystarta reaktorer som inte tagits i bruk. Jag vill hänvisa till en artikel i tidningen Times den 20 mars. Författaren frågade om knappa bi- ståndsmedel verkligen bör användas för att färdigstäl- la Sovjetdesignade reaktorer. Tror vi att de över hu- vud taget kan bli säkra när vi för övrigt för egen räk- ning beslutat om att avveckla kärnkraften? Det finns dock i detta betänkande litet grand som är positivt. Jag vill då peka på kollektivtrafiken. Vänsterpartiet och flera andra partier har lyft fram hur viktigt det är att en fungerande kollektivtrafik byggs upp. Vi i Sverige har både god erfarenhet och kun- skaper om hur det går till. I utskottet har man varit väldigt positiv till våra krav på detta område. Till slut vill jag peka på frågan om medlemskap i EU, som jag inser kan ha sitt värde om de här staterna i Öst- och Centraleuropa kan komma med. Men vad som framför allt är viktigt i dag är att se till att de tullar och handelshinder som finns för de här länderna avvecklas. Herr talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets re- servationer. Jag står bakom dem, både egna och såda- na som vi har gemensamt med Centerpartiet, Miljö- partiet och Kristdemokraterna. Jag vill särskilt yrka bifall till reservation 7, som handlar om kärnsäkerhet och energistöd och som vi har framställt tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet. Likaså gäller det den totala ramen för östsamarbetet. Där yrkar vi i Vänsterpartiet på ytterligare 150 miljoner kronor. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 241278 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf216