2349239 GI0995 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april 1994/95 95 1995-04-26 00:00:00 Näringspolitik 2D68EE13-40E7-4C30-AF76-E7D97A3DD088 183 BO BERNHARDSSON (s) s Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till ut- skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio- ner. Ett starkt näringsliv är förstås en avgörande förut- sättning för att vi skall klara jobb och välfärd. Politi- ken spelar i detta sammanhang en roll på två hu- vudområden. Den ena huvuduppgiften är att erbjuda bra, gene- rella villkor för företag och företagande. Den andra huvuduppgiften består i att genom riktade insatser, som vi brukar kalla den selektiva näringspolitiken, komplettera marknadsekonomin där den uppvisar brister. I den situation som Sverige befinner sig i kan det möjligen tyckas vara överflödigt att påpeka - andra har gjort det före mig - att framgången i budgetsane- ringsarbetet och utvecklingen på ränteområdet själv- fallet också är näringspolitiskt avgörande. Sveriges underskottsproblem och de höga räntorna har lett till vad jag skulle vilja kalla en tyngdpunkts- förskjutning inom politiken. Den övergripande upp- giften, nämligen att få ner underskottet och sänka räntorna, har kommit att dominera det politiska ske- endet allt starkare. Jag tror att det också har inneburit att den övriga näringspolitiken har kommit i skymun- dan. Åtminstone ett par talare har här påpekat att det i kompletteringspropositionen läggs förslag om mins- kade ambitionsnivåer, räknat i kronor och ören, i förhållande till de förslag som vi diskuterar i dag. Per Westerberg tycker att det är ett underligt förfarande och säger att detta innebär att vi har antagit moderata förslag. När det gäller det sistnämnda är det bara att räkna, så inser man att det inte är fråga om någon exakt kopiering av moderata förslag. Men jag vill påpeka att detta närmast är en illust- ration till just den tyngdpunktsförskjutning som har skett och som ständigt sker, vilket gör att vi tvingas att ta den ekonomiska politiken alltmer bestämt. Budgetunderskottet skall bort, statsskulden skall vara under kontroll och räntorna skall ner. Detta är just nu den dominerande politiska uppgiften, självfallet också detta med näringslivets bästa för ögonen. En helhetsbedömning ligger ju alltid till grund för våra politiska beslut, där de övergripande priorite- ringarna måste göras. När förutsättningarna förändras och vissa uppgifter - i det här fallet budgetsaneringen - måste prioriteras ännu hårdare leder det naturligtvis till omprioriteringar, som också påverkar de områden som vi nu skall fatta beslut om. Kompletteringspro- positionen skall nu behandlas i vanlig ordning av utskott och riksdag, och det finns ingen anledning att föregripa behandlingen. Den principiella inriktningen av näringspolitiken påverkas inte utan ligger fast, även om summorna i viss mån har förändrats. Fru talman! Den näringspolitik som bedrivs och som vi diskuterar här i kammaren i dag förtjänar att lyftas fram. Den innebär ett målmedvetet arbete för att skapa växtkraft i svensk ekonomi och för att skapa nya arbetstillfällen. Näringspolitiken innehåller åtgär- der som skall påskynda den teknologiska förnyelsen, öka förädlingsgraden, öka kunskapsinnehållet i pro- duktionen, stimulera nyföretagande och ge befintliga företag förutsättningar att växa. En viktig ambition är att statens roll och de nä- ringspolitiska åtgärderna samordnas, renodlas och effektiviseras. Det kommer bl.a. till uttryck genom att Almi ges en tydligare roll som ett nav för den statliga näringspolitiken på regional nivå. Almi skall vara den självklara inkörsporten för den småföretagare, nyföre- tagare eller uppfinnare som söker råd eller stöd. Före- tagaren skall veta vart man vänder sig. Statliga och andra näringspolitiska resurser skall finnas lätt till- gängliga för den som efterfrågar dem. Detta, Per Westerberg, har ingenting att göra med monopol eller koncentration, vilket påstås i reserva- tion 6 och som även har sagts här i debatten. Almi skall stå till tjänst med egna resurser, men Almi skall också ta hjälp av eller lotsa företagaren till andra resurser - samhällets eller privata - såsom länsarbets- nämnden, Handelskammaren, Exportrådet, fristående konsulter osv. Detta är inte alls detsamma som mono- pol. Fru talman! Flera förslag har som mål att påskyn- da kunskaps- och tekniköverföringen till i första hand de små och medelstora företagen. Det handlar om att påskynda den process genom vilken nya forsknings- rön och befintlig kunskap tillämpas, vilket snabbare leder till nya företag och nya arbetstillfällen. Det handlar också om att stimulera avknoppning från befintliga högteknologiska företag. Anslaget för tekniköverföring är till för att skapa nätverk och bygga kunskapsbroar som gör de kunska- per som finns på skilda håll i samhället tillgängliga i företagen. Andra åtgärder som föreslås och som vi skall fatta beslut om har till uppgift att underlätta riskkapitalför- sörjning och kredittillgång på områden där den mark- nadsstyrda kapitalförsörjningen inte fungerar till- fredsställande. Hit hör förslaget om riskkapitalavdrag, som aviserades i budgetpropositionen och som Soci- aldemokraterna och Centern kommit överens om. Fru talman! Det finns faktiskt en betydande poli- tisk enighet om näringspolitiken och dess utformning. Det gäller t.ex. vikten av långsiktigt stabila regler för näringslivet. Det gäller i hög grad målen för och in- riktningen av näringspolitiken. Vi är, som jag har förstått det, överens om att det är viktigt att främja tillämpad forskning, att det be- hövs insatser för tekniköverföring, att uppfinnandet skall erbjudas gynnsamma villkor m.m. Vi är också överens om att det är samhällets insatser för de små och medelstora företagen och för nyföretagandet som bl.a. måste prioriteras. Vi är också överens om att särskilda insatser är nödvändiga för att främja kvinnligt företagande, om än i varierande grad. Vi är till yttermera visso, även om det också är med en viss variation, överens om att det är livsviktigt att miljöns krav ges en framträdande roll även i näringspolitiken. Det finns självfallet skillnader, både när det gäller betoningen av olika politikområden och när det gäller tilltron till marknadens förmåga att lösa allehanda uppgifter. Synen på skatter är ett sådant område där skillnaderna kommer till uttryck. Här intar främst Moderaterna en bekymmerslös hållning. Skattesänk- ningar är alltid viktiga att genomföra - i lågkonjunk- tur, i högkonjunktur och t.o.m. när den förra regering- en slog världsrekord i utgiftstryck och sänkte skatter för högavlönade och aktieägare. Det sades att detta skulle gynna företagandet och skapa jobb. Nu blev det inte riktigt så. Enligt Moderaterna är det alltid nyttigt för företa- gandet att skatter sänks - vilka skatter som helst. Däremot är det av någon underlig anledning helt riskfritt för företagandet att göra besparingar som går ut över vanligt folk, över arbetslösa eller över offent- lig verksamhet. Problemet med den förenklade synen är förstås att företagen nog är minst lika och egentligen mera bero- ende av att olika grupper har köpkraft och av efterfrå- gan som konsumenter och offentlig sektor svarar för, som av skattesänkningar på inkomster som ännu inte har skapats. Detta är naturligtvis den svåra avväg- ningen i konjunkturpolitiken. Hur mycket kan man strama åt? Skatter och åtstramningar för löntagar- grupper eller inom den offentliga verksamheten har i princip samma inverkan. Den är problematisk för företagandet. Socialdemokraterna har en mera sammansatt syn, vill jag påstå, på skatter och besparingar. Däremot är vi öppna för att diskutera sådana skattepolitiska för- ändringar som kan tänkas ha strategisk betydelse för innovationsklimat och för företagande. Riskkapitalav- draget är ett exempel. Fru talman! En viktig område där det ännu inte tycks finnas någon mera utvecklad samsyn gäller hur man skapar stabila spelregler för företagen. Att de skall finnas är vi uppenbarligen överens om. I reservation 1 hävdar reservanterna med Per We- sterberg i spetsen att de av den socialdemokratiska regeringen och riksdagen genomförda s.k. återställar- na står i strid med en strävan att skapa långsiktiga, stabila villkor för näringslivet. Detta bygger enligt vår uppfattning på en mycket grundläggande missupp- fattning. Stabila villkor kan aldrig baseras på ensidighet. Stabila villkor förutsätter per definition, så som vår parlamentarism fungerar, att man tar hänsyn över blockgränserna, att man lyssnar på samtliga parter på arbetsmarknaden och att man med de utgångspunkter- na kompromissar och bygger hållbara regler. Stabila regler kan aldrig baseras på att man upp- rättar en beställningslista från Svenska arbetsgivare- föreningen. Därför var och är de socialdemokratiska återställarna logiska. De innebar på något sätt: Tillba- ka till ruta ett, och låt oss sedan börja om och diskute- ra på riktigt över blockgränserna hur arbetsrätten skall förändras eller hur skatterna skall utformas för att bli riktigt stabila. Det är det arbetet som den här rege- ringen, Socialdemokraterna och Centern har påbörjat. Som betonats i flera andra debatter i den här kammaren står dörren öppen för andra partier som vill medverka till verkligt stabila och långsiktiga villkor för näringslivet. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att säga att jag lider litet med min samarbetsbroder Kjell Ericsson. Han säger nämligen att det förra förhållandet med Moderaterna och inom fyrpartiregeringen inte var lyckligt. Först har Kjell Ericsson ägnat sig åt att rensa upp efter socialdemokratin. Nu har han tyvärr tvingats rensa upp efter det som han själv var med om att ställa till tidigare. 0701525641715 N 2010-01-01 00:00:00 241245 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf183