2349239 GI0995 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april 1994/95 95 1995-04-26 00:00:00 Aktuell debatt om det oprovocerade våldet aktuell debatt FB02BE44-1DD0-4619-9219-FEF3425D2473 17 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) s Herr talman! Jag delar helt Alf Svenssons upp- fattning att vi behöver en inre kompass, eller hur man nu vill uttrycka detta. Jag delar också Alf Svenssons uppfattning att det är i den nära relationen mellan det lilla barnet och den vuxne i en normal familj som den här kompassen skapas. Det ger oss de värderingar som vi sedan går ut med i samhället, och det präglar vår vuxna tillvaro. Man kan undra, precis som Alf Svensson gjorde, vad det är för kompass de männi- skor har som ägnar sig åt bl.a. momsfiffel, liksom även - tycker jag i dessa dagar - de företagsdirektörer som höjer sina löner med 50 % eller 100 %, samtidigt som de vet att de flesta människor i vårt samhälle måste dra ned på utgifterna. Men den kompass som de har har ofta skapats i de bästa av familjer, så det är inte heller när det gäller familjerna så lätt att veta hur värderingar skapas och vilka konsekvenser dessa får i vuxnas agerande. Alf Svensson undrar också varför vi inte satsar mer på frivården. Det vill jag nog tillbakavisa, för det är precis det som vi gör. Frivården är den del inom kriminalvården som vi anser är den som måste expan- dera. Tanken bakom den politik som vi för på krimi- nalpolitikens område är att vi måste minska använd- ningen av anstalter och öka användandet av de alter- nativa påföljderna. Det betyder att frivården måste få en ökad betydelse i framtiden. Alf Svensson tog i det sammanhanget också upp frågan om resurser till polisen. Det är naturligtvis smärtsamt för varje samhällelig institution som i dessa dagar får besparingskrav på sig, men frågan är om vi inte, om vi inte ställer krav också på polisen att ratio- nalisera och effektivisera sitt arbete, i stället får ställa det kravet på någon annan. Att hålla polisen utanför det kravet betyder att andra får bidra mer till sane- ringen av landets ekonomi. Det är då andra sektorer i samhället, kanske just sådana som bäst behövs i det sammanhang som vi talar om i dag, nämligen bekämpningen av våldet, som drabbas. Även för enskilda familjer blir det då ännu svårare att hantera situationen. När man kan läsa i tidningarna att t.o.m. dagis har ökat sin produktivitet - det är en egendomlig term för den typen av verk- samhet - tycker jag inte att det är fel att ställa kravet att polisen skall öka sin produktivitet. Jag vet att det finns förutsättningar för att göra det. Alf Svensson tar också upp att det inte får ta för lång tid innan man ingriper mot brott. Jag delar helt den uppfattningen. Den nya lagstiftning om unga brottslingar som trädde i kraft den 1 mars innebär en mycket snabb handläggning. Denna skall vara avkla- rad inom sex veckor efter det att brottet begåtts. Det finns däremot ett område där vi inte alls är snabba. Jag vill nu återkoppla till det som jag inledde med, nämligen den ekonomiska brottsligheten. På det området går det mycket lång tid mellan gärning och åtgärd, och ibland blir det över huvud taget ingen åtgärd. Det är bakgrunden till regeringens strategi att starka åtgärder måste vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. I det sammanhanget har polisen fått ett starkt resurstillskott, vilket är nödvändigt för att komma vidare i den frågan. Jag delar också Gun Hellsviks uppfattning att vi måste försvara och förbättra vår narkotikapolitik. Både tillgången och efterfrågan på narkotika måste angripas och likaså både jakten på langarna och hjäl- pen till missbrukarna. Jag tycker att Alice Åström mycket tydligt visade hur viktigt det är att vi inte utgår från att vi på grund av svårigheter skall lägga tyngdpunkten bara på den ena halvan av denna pro- blematik. Vi måste vara starka nog att kunna hävda den bredd som hittills har gällt i vår narkotikapolitik. Därigenom skall vi också kunna försvara den mot dem som kritiserar den. 023712446506 N 2010-01-01 00:00:00 241079 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf17