<anforande>
<dok_hangar_id>2349239</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Näringspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5DDA962F-D49C-42CA-94C8-42694854064E</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>KJELL ERICSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Sveriges ekonomi har varit i blick-
punkten under en längre tid. Senast under gårdagen
debatterades den frågan ganska mycket här i kamma-
ren.
Helt avgörande för lösningen av den ekonomiska
krisen är att vi får ett bra företagsklimat. Ett livskraf-
tigt och produktivt näringsliv i hela landet är också en
förutsättning för vår välfärd. En mångfald av olika
företag i skiftande ägandeformer leder också till både
utveckling och nytänkande.
Svenskt näringsliv har haft några synnerligen be-
kymmersamma år efter 80-talets spekulationsekono-
mi. Tyvärr var det då mer lönsamt att spekulera och
tjäna pengar på pengar än att göra långsiktiga sats-
ningar i företag. Svensk industri satsade stora resurser
och investeringar under 80-talet, och detta gav unge-
fär 300 000 nya jobb. Men investeringarna gjordes
utomlands och icke i Sverige. Här i Sverige gjordes
inte nödvändiga investeringar och förändringar, och
samtidigt steg kostnaderna i rask takt. Det här gjorde
att många svenska företag straffades ut från markna-
den. Vi förlorade också hundratusentals jobb i den
svenska industrin.
Vid regeringstillträdet 1991 fick fyrklöverrege-
ringen ta itu med den besvärliga situation som då
rådde för svensk ekonomi och svenskt näringsliv.
Därför var de åtgärder som utfördes under perioden
1991-1994 helt nödvändiga för att vända den nedåt-
gående trenden.
De här åtgärderna bestod bl.a. i en sänkning av
tillväxthämmande skatter och avgifter och en förbätt-
ring av riskkapitalförsörjningen. Även situationen för
uppfinnare och innovatörer förbättrades under den här
tiden. Dessutom reformerades arbetsrätten, regional-
politiken förstärktes, stora satsningar skedde på en
utbyggnad av infrastrukturen, dvs. på vägar och järn-
vägar, liksom på forskning och utbildning.
Alla de åtgärder som genomfördes återupprättade
Sverige som en industri- och företagarnation.
Tyvärr återställdes en del av de här åtgärderna
strax efter regeringsskiftet 1994. Jag vill därför nu
betona vikten av att näringslivet får långsiktiga spel-
regler. Ökad sysselsättning kan inte kommenderas
fram genom slagord, utan det är genom politiska
beslut om bra villkor för våra företag som man kan
skapa nya arbetstillfällen. Det gäller framför allt
satsningar som gynnar småföretagen, eftersom det är
inom de små och medelstora företagen som de nya
jobben kommer att skapas.
Vad som nu är avgörande för den ekonomiska si-
tuationen är kombinationen av hur räntan utvecklas,
hur lönerörelsen utfaller och hur vi klarar av att sane-
ra statsfinanserna. En ekonomisk politik som ger
utrymme för en lägre ränta är alltså nödvändig. Före-
tagarna i Sverige måste ges en tydlig signal om att
näringsklimatet skall förbättras och att spelreglerna
blir hållbara över tiden.
Jag hälsar med tillfredsställelse förslagen i komp-
letteringspropositionen, bl.a. återinförandet av kvitt-
ningsrätten, införandet av ett riskkapitalavdrag och
viljan att diskutera en arbetsrätt som är småföre-
tagsanpassad.
Herr talman! Det finns många delar i det här be-
tänkandet, men jag tänker bara beröra några av dem.
Jag har redan i inledningen berört inriktningen. I
propositionen föreslår regeringen bl.a. att nyföretagar-
lånen överförs från Industri- och nyföretagarfonden
till ALMI Företagspartners regionala bolag. Jag tyck-
er att det är en riktig åtgärd att decentralisera beslu-
tanderätten vad gäller nyföretagarlånen ut till regio-
nerna, men jag vill här betona att det ur både konkur-
renssynpunkt och effektivitetssynpunkt är viktigt med
mångfald. Därför är det viktigt att ALMI:s regionala
bolag anlitar fristående organ, som t.ex. nyföretagar-
centrum, handelskamrar och även andra fristående
konsulter, vid beredning av de här låneärendena.
När det gäller riskkapitalbolagen Atle och Bure
föreslår regeringen att statens aktier skall försäljas.
Jag tycker att det är ett riktigt förslag. Atle och Bure
bildades av löntagarfondsmedel under förra valperio-
den, men de fungerar nu som vanliga investmentbo-
lag, och därför finns det inga skäl till att staten skall
ha kvar några resurser i de här bolagen. Försäljningen
av aktierna skall ske på ett sätt som gör att aktierna
säljs till ett riktigt värde, och det är också viktigt att
frigjorda medel går till riskkapitalverksamhet.
Även om det har gjorts mycket för att få fram
riskkapital finns det fortfarande betydande brister. För
att ytterligare komplettera möjligheterna att starta
företag har vi i Centern föreslagit en företagsgaranti.
Avsikten med den garantin är att man ute i regioner-
na, gärna ihop med ALMI, bildar holdingbolag som
kan garantera ett nystartat företag under uppbygg-
nadsperioden.
Det fungerar ungefär som när ICA-kedjan tar in en
ny företagare. I inledningsskedet skall företagaren få
hjälp av erfarna styrelseledamöter i holdingbolaget.
De fungerar då som mentorer. Efter hand som företa-
garen får vinster kan han köpa loss företaget från
holdingbolaget. För de garanterade lån som utnyttjats
under uppbyggnadsskedet skall företagaren också
betala royalty. Detta handlar alltså bara om garantier
och inte om några subventioner.
Under den förra valperioden fattades flera viktiga
beslut för att stärka uppfinnare och innovatörer. Bl.a.
inrättades Stiftelsen innovationscentrum. Eftersom
uppfinnarna och innovatörerna är en mycket viktig del
för en positiv utveckling i vårt näringsliv behöver det
här området förstärkas ytterligare. Jag vill först uttala
en förhoppning om att Svenska uppfinnareföreningen
får minst samma anslag under innevarande budgetår
som man har haft tidigare. Uppfinnareföreningens
verksamhet, bl.a. med regionala rådgivare, har en stor
betydelse för uppfinnarna. I övrigt bör de innova-
tionsfrämjande åtgärderna inriktas på en ökad råd-
givning och utbildning samt till en ökad samverkan
mellan nationella och internationella organisationer.
I Sverige utbildas vi ofta till att bli löntagare trots
att landet behöver många nya företagare och ent-
reprenörer. Därför menar vi i Centern att det bör
göras ökade satsningar på entreprenörskap. Förståelse
för företagarnas vikt och villkor bör grundläggas
redan i ett tidigt skede. Utbildning i entreprenörskap
bör därför också ske redan i grundskolan och gymna-
sieskolan. Även på högskole- och universitetsnivå bör
möjligheterna till utbildning i entreprenörskap utökas.
En viktig del av det här betänkandet handlar om
kvinnors företagande. Kerstin Warnerbring kommer
senare att utveckla vår syn i den frågan.
Tekniköverföring är också ett viktigt inslag för att
öka kompetensen i små och medelstora företag. Fyr-
partiregeringen satsade stora resurser på utbildning
och forskning. Bl.a. tillfördes stora resurser till stra-
tegiska forskningsstiftelser. Även den industrirelate-
rade forskningen fick förstärkta resurser. Men trots
detta finns det behov av ytterligare åtgärder.
Små och medelstora företag behöver använda sig
av utomstående kompetens för att lösa tekniska eller
andra problem som berör produkter, marknader eller
organisationen. I Sverige finns den här kompetensen
inom konsultföretag, industriforskningsinstitut, tek-
nikcentrum, högskolor osv. Men det behövs kanske en
stimulans för att sammanlänka de små- och medelsto-
ra företagen med dessa resurserna.
Jag tror också att det är nödvändigt med ett intimt
samarbete mellan gymnasieskolan och företagen. Jag
har ett gott exempel på ett fint samarbete mellan Ta-
serudskolan i Arvika och företagen i västra Värmland.
Där håller man nu också på att undersöka möjlighe-
terna att starta upp ett gemensamt industri- och ut-
vecklingscentrum. Till ett sådant projekt kan det här
nya anslaget vara bra att ha.
Över huvud taget är det viktigt att man kan satsa
ytterligare på förädling och teknisk utveckling av våra
svenska råvaror, inte minst när det gäller skogsråva-
ran. Där finns det många nya möjligheter om man ger
tillräckliga resurser till det.
Miljöfrågorna har en stor betydelse även i nä-
ringspolitiken. Även här gjorde den förra regeringen
stora insatser. Bl.a. genom beslut i kretsloppsfrågorna
tog man ett stort steg framåt. Man inrättade även olika
stiftelser, t.ex. teknikbrostiftelserna och Stiftelsen för
miljöstrategisk forskning. Den här utvecklingen bör
fortsätta. Centern anser att man bör inrätta regionala
miljöteknikcentrum.
Miljöteknik och arbetstillfällen inom den gröna
sektorn kan leda till många nya företag och många
nya jobb.
Herr talman! Vi står självfallet bakom alla de re-
servationer som Centern avlämnat till det här betän-
kandet, men av tidsskäl yrkar jag bara bifall till reser-
vationerna nr 12 och 14.
</anforandetext>
<intressent_id>0379333062002</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241224</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
