<anforande>
<dok_hangar_id>2349239</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Socialpolitik - inriktning och anslag, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E9BBF55E-0B57-487F-80F3-EC4859EC8765</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>BO HOLMBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi är helt överens, Leif Carlson, om
att forskningen måste få ha sin väg, oavsett vad riks-
dagen säger.
Jag hade en formulering om konstiga signaler när
riksdagen fattat beslut och det sedan kommer en så-
dan här rapport. Självfallet måste vi hålla fanan högt
för den fria forskningen.
Om vi ser bakåt i den här debatten finner vi att det
är ett antal tandläkare, nu generaliserar jag, som har
väldigt bestämda åsikter om amalgamet och dess
hälsoeffekter -tandläkare som inte har medicinsk
utbildning.
Jag tycker att Sverige, liksom en del andra länder,
borde pröva att först ha en grundläggande medicinsk
utbildning. Sedan blir man specialiserad. En speciali-
tet skulle kunna vara att bli tandläkare.
Jag har inte särskilt stor respekt för dem som
ganska ytligt håller på inom sin profession. Jag tycker
att i en demokrati måste i alla fall de folkvalda, och
den möjligheten har vi, kunna påtala behovet av mera
forskning på ett område och se till att man får resurser
till det. Det var i det avseendet som jag uttalade in-
tresse vad gäller amalgamenheten i Uppsala.
</anforandetext>
<intressent_id>0554072553108</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241208</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
