<anforande>
<dok_hangar_id>2349239</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt om det oprovocerade våldet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>36077265-F4DA-4460-B71D-BF11FE9899EC</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Även jag fick en släng av sleven i
justitieministerns kommentarer till vad vi tidigare
hade sagt. Jag skall inte ägna mig åt att bemöta detta.
Jag vill bara konstatera att om inte vi i denna kamma-
re kan anslå en litet mer generös ton kanske vi inte
skall kräva särskilt mycket av dem som befinner sig
utanför kammaren.
Eftersom jag har kort tid till mitt förfogande skall
jag i stället ta upp en fråga som flera har snuddat vid
men som jag menar är otroligt viktigt att vara obser-
vant på, och det är narkotikafrågan. Vi har internatio-
nellt sett haft en god utveckling i Sverige. Men det
finns just nu många farliga tecken i skyn. Det gör att
alla vi som menar att narkotika inte kan finnas i ett
samhälle utan att vi skapar offer måste reagera.
Det handlar i första steget om människor som får
sin egendom stulen. Därefter kommer de människor
som på grund av narkomanens personlighetsföränd-
ring får sina känslor eller sin kropp skadad. Slutligen
gäller det, inte att förglömma, de barn som narkoma-
nen sedan sätter till världen och som vi av erfarenhet
vet löper mycket stor risk att födas med skador.
Under senare tid har det dykt upp en debatt. Fri-
hetsfronten hade i helgen en stor sammankomst där
man pläderade för en liberaliserad narkotikapolitik.
En av våra största dagstidningar har för tillfället en
artikelserie som efter vad jag hittills har sett bara
framhåller liberaliseringsprojekt, utan några varnande
fingrar.
En av våra TV-kanaler visade i ett nyhetsprogram
i helgen en dam från Liverpool, en mamma till en
sexåring. Vi såg hur idylliskt det var när denna mam-
ma fick sin dos, innebärande två sprutor heroin om
dagen. Ingen talade om vad vi innerst inne vet, men
som är lätt att glömma bort, att en drogad mamma
icke kan fungera som den mamma ett barn har rätt att
ha.
Det är allas vår skyldighet att nu delta i debatten.
Vi skall inte inbilla oss att det svenska folket inom sig
har motståndet och orken att stå emot narkotikan. Kan
vi inte få en fortsatt vettig utveckling i Sverige kom-
mer vi aldrig att kunna komma åt våldet.
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241074</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
