2349239 GI0995 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:95 Onsdagen den 26 april 1994/95 95 1995-04-26 00:00:00 Aktuell debatt om det oprovocerade våldet aktuell debatt EB441258-3AA8-41CD-AF00-86A3AA748937 10 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) s Fru talman! Det har sitt värde att riksdagen på detta sätt manifesterar sin inställning mot våldet. Det råder ingen oklarhet om vilken vår inställning är. Vi lägger i debatten tyngdpunkten på olika förhållanden i samhället beroende på vilken utgångspunkt vi har för vårt resonemang. Men det finns en medvetenhet om att det krävs en helhetssyn för att hantera våldet i samhället. Det är mycket tillfredsställande. Det går inte att hänge sig åt allmänna generaliseringar som handlar om ansvar eller etik. Man kan inte heller fly in i att tala om enstaka detaljer, vare sig det är medal- jer eller någonting annat. Det behövs en samlad, bred, svår och omfattande politik för att hantera detta pro- blem. En utgångspunkt som har framförts här i dag är familjevåldet, och det tycker jag är riktigt. Onekligen är det en sanning att våld föder våld. Den som föds in i och växer upp i en miljö där våldet är ett sätt att hantera konflikter människor emellan, en miljö där man inte lär sig att ta hänsyn, ha medkänsla eller respektera andra människor kan inte heller hantera det sedan när den kommer ut i samhället. Därför är famil- jevåldet en av de absolut viktigaste grundstenar vi har att hantera. Det handlar om familjen, den familj som inte fun- gerar fullt tillfredsställande. Därför handlar det om samhällets stöd till de familjerna - till de, ibland en- samstående, föräldrar, till de fäder som inte lyckas behålla sitt föräldraansvar i samband med skilsmässa eller liknande. Det handlar om de sociala myndighe- ternas möjligheter att stödja och hjälpa. Det handlar om skolans möjligheter att vara ett komplement till den roll familjen har att spela. Det är en olycka att samhällets ekonomi i dag in- nebär att alla dessa åtgärder försvåras. Det är en olycka att just de människor som har det sämst ställt i vårt samhälle i dag är de som också får bära de tyngsta bördorna. Vi måste komma vidare och kunna bygga vidare på ett samhälle som tar hänsyn till varje individs be- hov och väljer att hjälpa varje ung människa att kom- ma rätt i livet. Jag vänder mig också mot det synsätt som handlar om att människor inte längre har ett gemensamt enga- gemang, att man har överlämnat det till myndigheter och den offentliga sektorn. Det är inte sant. Det är inte sant statistiskt sett, och det är inte sant om man ser på verkligheten. Aldrig någonsin har människor som i dag varit engagerade i lokala, små grupper för aktiviteter av olika slag, och fortfarande en del i våra stora folkrörelser, i nya föreningar och organisationer som föds varje dag. I min genomgång av vad som görs i samhället bl.a. mot våld har jag häpnat över den aktivitet, det engagemang och den initiativförmåga som så oändligt många människor har visat i vårt samhälle. Att så är förhållandet visas också av det faktum att trots att vi oroas över våldet i vårt samhälle är Sverige ett land med relativt låg förekomst av våld, om man ser på andra jämförbara länder. Det gäller våldet på våra gator och torg, och det gäller framför allt det grova dödliga våldet. Jämfört med andra länder ligger vi väl till. Det måste finnas en förklaring till det. Förklaringen ligger naturligtvis i enskilda människors engagemang i vårt samhälle i det privata livet men också i olika former i det gemensamma livet. Ett problem vi har, och där ger jag er rätt, är att det goda exemplet har väldigt svårt att göra sig gäl- lande. Det är en schattering av sanningen: hälsan tiger still. När någonting fungerar väldigt väl och är väldigt bra ger det inga rubriker. Det är katastrofen och det dåliga som väcker intresse i mediernas förmedling av vår verklighet. Men de goda exemplen finns. Den av de uppgifter som jag ser som viktig är just att föra ut budskapet om de goda exemplens makt. Det gäller t.ex. på ett område som berördes här, näm- ligen hur man hanterar unga människor som håller på att komma snett i livet. För att ta ett exempel ur en ganska stor hög finns det i Västerås människor, både frivilliga krafter och sådana som är avlönade av kommunen, engagerade i en rad projekt som bl.a. innehåller företeelsen med- ling. Det handlar om att ta fatt i de ungdomar som håller på att komma snett och skapa hanterbara kon- kreta åtgärder för att föra in dem på rätt väg. Medling och konfrontation med dem som har drabbats av brottet är där ett inslag, och det finns andra. Detta gör man med mycket stor framgång och med ett stort engagemang. Det exemplet skulle kunna vara en uppmuntran till många i vårt samhälle som inte vill annat än att få en roll i det gemensamma ansvar vi har för att ta hand om de barn och ungdomar där familjen har misslyck- ats och där vi andra vuxna måste träda in. I de fortsatta diskussionerna kommer jag att åter- komma till detta varje gång som jag har ett förslag att lämna till riksdagen som gäller något av de områden som berörs av våldsdebatten, och jag kommer när vi diskuterar dessa frågor att åter erinra om det viktiga i helhetssynen. Låt oss inte alltid drunkna i enskilda detaljer och tro att lösningen ligger där. Låt oss hela tiden stämma av mot en helhetssyn. Då har vi faktiskt en chans att komma ännu längre i kampen mot våldet. 023712446506 N 2010-01-01 00:00:00 241072 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0995/#anf10