<anforande>
<dok_hangar_id>2349235</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 10 §) Studiestöd, särskilda utbild- ningssatsningar inom högskolan m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5CB73E78-2CDE-4F21-A4BC-1D3F4D3CAE3F</anforande_id>
<anforande_nummer>79</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Om Ulla Hoffmann hade lyssnat
uppmärksamt på mitt anförande skulle hon ha hört att
jag sade att även om de som i dag har a-kassa eller
utbildningsbidrag inte har något barntillägg och att
flera av dem också kan vara ensamstående kvinnor
med flera barn, är det självfallet ingen tröst för den
som nu kommer att bli av med sitt barntillägg i svux.
Men det är ändå ett perspektiv man bör komma ihåg
när man målar upp effekterna av besparingarna.
Självfallet är det smärtsamt för den som i dag har
ett barntillägg och blir av med det. Självfallet slår det
hårdast mot den som är ensamstående och den som
har flera barn. Vi måste se att det finns andra system
där det kanske också skulle behövas ett stöd till barn-
familjerna. Man bör också fundera över hur det stödet
skall utformas på bästa sätt.
</anforandetext>
<intressent_id>011731125914</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240744</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf79</protokoll_url_www>
</anforande>
