2349235 GI0991 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april 1994/95 91 1995-04-20 00:00:00 (forts. från 10 §) Studiestöd, särskilda utbild- ningssatsningar inom högskolan m.m. CF647DFA-015B-40C2-93BE-33C2C405EBF3 45 RAGNHILD POHANKA (mp) mp Herr talman! När det gäller tillväxtsamhället har Miljöpartiet ständigt ifrågasatt om tillväxten i sig har ett egenvärde. Det är viktigt att titta noga på tillväx- tens innehåll. Är det större sophögar, flera plastelefan- ter, ytterligare 20 TV-kanaler som vi behöver? Den här frågan om tillväxt hör hemma i ett annat samman- hang. Men när det gäller tillväxt inom utbildning, kunskap, erfarenhet och ökad förståelse för mänskliga värden och ökad humanitet är vi inte bara för en till- växt, utan där anser vi att behovet även i Sverige är skriande. I livets skola är vi alla elever. Där är skolan och lärandet livslångt. I fråga om erfarenheter, kunskaper att överleva, andligt och materiellt, blir vi aldrig full- lärda eller fullvuxna. I vårt moderna samhälle krävs ett livslångt läran- de, rent faktiskt. Vi behöver utveckla och förbättra redan inlärda faktiska kunskaper. Vi behöver lära oss kommunikation, användande av den nya tekniken inom våra kunskapsområden och där göra nya land- vinningar inom läraryrken, jordbruk, järnframställ- ning, vattenrening osv. För dessa stora utbildningsinsatser behövs ett stat- ligt huvudansvar för studiefinansieringen. Detta är vi säkert alla överens om. Här diskuteras inte grundsko- lan för barnen mellan 7 och 16 år och skolplikten. Men vi har ännu en ganska stor grupp vuxna som är i avsaknad av genomgången nioårig grundskola eller som har bristfälliga kunskaper så att de inte utan vida- re kan fortsätta sin utbildning inom gymnasiet. Det är inte bara fråga om fritt demokratiskt val, att välja utbildning som är statsfinansierad, utan bristen på välutbildad arbetskraft är oroande. Därför slås en grupp erfarna arbetare och tjänstemän som har ar- betslivserfarenhet men som saknar delar av en teore- tisk grundutbildning ut på marknaden. Endast 25 % av våra gymnasieungdomar skaffar sig högre utbildning. Detta är att jämföra med 40 % i t.ex. Danmark och Tyskland. Om det svenska samhäl- let inte på allvar tar itu med denna brist, klarar vi inte av att bygga upp eller hantera utmaningen om ett framtida samhälle i ekologisk balans, kombinerat med social rättvisa och en sund ekonomi. Hur skall detta förverkligas? Samhällets självklara ansvar är naturligtvis att ställa tillräckligt med studieplatser till förfogande för eftergymnasial utbildning. Samtidigt måste luckorna fyllas genom komvux, folkhögskolor, distansunder- visning, svenska för invandrare på grundskole- och gymnasienivå så att dessa eftergymnasiala platser skall kunna utnyttjas av alla, eller av så många som det rimligen går. Om de studiesugna människorna och undervisningsplatserna finns måste även andra förut- sättningar ges. Det är framför allt de ekonomiska möjligheterna att genomföra denna tänkta utbildnings- revolution som måste ses över. Här finns en stor ojämlikhet. Elever som läser samma kurs kan ha olika lån, få olika bidrag eller kanske stämpla. Detta skall ses över i Studiestödskommittén. Det känns magstarkt att besluta om så stora förändringar som de som skall beslutas här i dag. Det finns en orättvisa, för att inte säga en diskriminering, i dagens system. Det finns en snedrekrytering till högre studier, geografiskt, socialt och i könsperspektiv, som förstärks i och med att förslag i detta betänkande antas. Faktum kvarstår att studiestödssystemet förstärker snedrekryteringen. Vi ser en tydlig målkonflikt mellan utredningens direktiv och den politik som kommer till uttryck i betänkandet. Bl.a. därför vill Miljöpartiet att frågan om studielön skall utredas inom Studiemedel- skommittén. Redan utsatta grupper drabbas när barn- tillägget inom SVUX och SVUXA tas bort. Just dessa som behöver förnyad utbildning, de flesta kvinnor, kommer att sakna ekonomisk möjlighet att börja läsa på nytt. Just dessa drabbar det beslut som med all sannolikhet kommer att fattas i dag. Miljöpartiet anser att barntilläggen är en viktig förutsättning för att man över huvud taget vågar börjar studera igen. Miljöpartiet vill också behålla resebidragen till statens skolor för vuxna, en liten summa för staten men oerhört viktig för dessa elever. Miljöpartiet kommer att stödja vänsterns reservation 11 om ett bidrag på 11 miljoner till de familjer som har högst 85 000 kr i inkomst. Vi tar avstånd från sänkningen av studiebidraget analogt med att vi satt oss emot sänkningen av barn- bidraget. Vi vill höja barnbidraget och sedan beskatta det för att så åstadkomma en rättvisare fördelning. Varför skall vi bevara CSN-kortet? Det är en vik- tig del av det studiesociala stödet, inte minst ur rekry- teringssynpunkt. Om högskoleutbildningen skall vara tillgänglig för alla, oavsett ekonomisk bakgrund och regional hemort, måste vi erkänna värdet av studen- ternas tågrabatter. Rabatten är också en oerhört viktig stimulans att välja det miljövänliga tåget som kom- munikationsmedel. Besparingen drabbar också gymnasisterna hårt, då familjer som drabbats av arbetslöshet och dålig eko- nomi måste låta de äldre barnen ta betydligt större ansvar för sin egen ekonomi än tidigare. I ett läge när ungdomsarbetslösheten är större än någonsin tidigare i modern tid är möjligheten till extraknäck mycket begränsad. Det här gäller givetvis också de högskolestude- rande. Har man behov av att åka hem och hälsa på vänner och familj, skall det inte krävas att man för- summar sina studier för att jobba extra, om man nu kan få något sådant, för att ha råd till en tågbiljett. Om studenten försenas i sina studier ökar kostnaden för utbildningen, och den tänkta besparingen genom att dra in kortet går förlorad. Det är också så att många studenter mår oerhört illa de första studieåren. De längtar hem, de har omplanterats i en ny social miljö. Alla lever inte det glada studentlivet i kamraters gäng. Många är ensamma. Det finns många som har psykis- ka problem - även självmordsförsök förekommer. Om möjligheten att åka hem beskärs kan det innebära en ytterligare ökning av problemen, vilket statistiskt inte kan bevisas men jag tror att det är så. Att dra in anslaget till reserabatter är mycket märkligt med tanke på en av grundtankarna i 1993 års högskolereform, som innebar att studenternas möjlig- het att välja universitet och högskola skulle ges större vikt. Högskolans anslagstilldelning bygger till stor del på hur många studenter man förmår rekrytera till respektive lärosäte. När nu CSN-kortet försvinner sätts systemets principer delvis ur spel. Att som regeringen och Vänsterpartiet överlåta frågan om studenternas reserabatter till marknaden, utan att ens utreda om det kan ge en tillfredsställande lösning, anser vi vara oansvarigt. Så till frågan om studiestöd under sjukdom. Efter- som merparten av de studerande som fått sin studie- skuld reducerad efter sjukskrivning inte försenats nämnvärt i studierna anser regeringen att karenstiden kan ökas från 14 till 30 dagar. Man menar att försäk- ringskassan bedömer arbetsförmåga, inte studieoför- måga och menar att lindrigare sjukdomar inte behöver betyda att man inte kan studera. Miljöpartiet de gröna anser att detta är en miss- uppfattning av grundproblemet. Självfallet skall man inte kunna utnyttja sjukförsäkringen för att få rabatt på studieskulden. Då är försäkringskassans bedöm- ningsmetoder av vad som är studieoförmåga som måste förbättras. Annars drabbas också de uppemot 28 % av de sjukskrivna studenter som rättmätigt fått reducering, eftersom de faktiskt tvingas gå om eller helt avbryta utbildningen. Vi har sagt nej till N/T-arvodena, som innebär att 9 000 studenter skall få studera på SVUX- eller SVUXA-nivå. Vi anser att det är förkastligt ur rättvi- sesynpunkt. Det ger också helt fel signaler om hur samhället prioriterar värdet av naturvetenskaplig och teknisk kunskap framför humanistisk. Visserligen satsar man i annat sammanhang på kraftigt ökad ut- bildning, t.ex. tolkutbildning. Men då handlar det om utbildningsplatser och inte om studiefinansiering. Dagens ungdom söker i ökad utsträckning humanis- tiska och samhällsinriktade yrkesutbildningar. Då bör också en arbetsmarknadspolitisk satsning på utbild- ning ge uttryck för detta. Är det så att de unga med- borgarnas efterfrågan på utbildning väger alltför lätt mot exportindustrins nuvarande behov av arbetskraft? Miljöpartiet företräder ett mer tvärvetenskapligt synsätt när det gäller vad för sorts kompetens som behövs för att finna en långsiktigt hållbar samhällsut- veckling och en väg ur krisen. Här måste satsningar på humaniora och miljörelaterad kunskap ges större utrymme. Vi säger likaså nej till 10 000 kr i stipendier för genomgånget basår i komvux. Vi menar att det ger fel incitament. Det är en ganska liten summa i rikssam- manhang, men det är ändå 15 miljoner. Avslutningsvis yrkar jag bifall i SfU12 till reser- vationerna 3 mom. 1, 9 mom. 7 och 43, 25 mom. 30 och 43 samt reservation 33 mom. 38, i SfU15 bifall endast till reservation 1. 0161018662505 N 2010-01-01 00:00:00 240710 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf45