2349235 GI0991 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april 1994/95 91 1995-04-20 00:00:00 Vägverket 5CFA68E9-8C29-44BF-ACD7-2DC605B6DC0E 196 ELISA ABASCAL REYES (mp) mp Fru talman! Jag vill först och främst börja med att säga att jag uppskattar att statsrådet har tagit sig tid att komma hit och förhoppningsvis delta i debatten. Som miljöpartist har jag den meriten och den nackdelen att jag inte behöver gå in i en liten strid om vem som gjorde vad, vem som har förhandlat med vem och vem som är förlovad med vem. Sådant kan man se på TV på dagtid, men det tycker jag inte skall skötas i Sveriges riksdag. Det karaktärisktiska för nästa års budget för Väg- verket är att man fortfarande dras med den trafikpoli- tik som beslutades under 1993 och det investerings- program som bestämdes. Det byggde bl.a. på en hel del falska föreställningar om trafikpolitikens förut- sättningar, även om vissa delar av formuleringarna har ändrats i de trafikpolitiska delmålen. Bl.a. har Socialdemokraterna valt litet annorlunda formulering- ar vad gäller konkurrenskraft, näringslivets stimulans, m.m. Faktum är att man i princip följer det här investe- ringsprogrammet. Det är då irrelevant om det är en borgerlig eller en socialdemokratisk regering. Det har visat sig genom att de besparingar som har gjorts först och främst har gjorts med hänsyn till det statsfinan- siella läget. Miljöpartiet delar inte majoritetens syn på nöd- vändigheten av utbyggnad av motorvägar. Vi menar att motorvägar är en ganska dyr och onödig investe- ring. Det finns bra mycket effektivare lösningar när det gäller trafiksäkerhet, framkomlighet än just mo- torvägar. Motorvägar har på något sätt blivit en helig ko, en sanning som skall lösa alla problem. Om vi tittar på detta med ekonomisk tillväxt kan vi konstatera att det alltid funnits en föreställning om att den ekonomiska tillväxten absolut behöver en ökad transportvolymskapacitet. Jag skulle vilja vända på begreppet och påpeka att den ekonomiska tillväx- ten medför behov av ökade transportvolymer, men det motsatta förhållandet är absolut inte nödvändigt. Det är detta vi måste komma fram till. Annars kommer investeringstakten att fortsatt vara densamma år efter år efter år. Vi kan konstatera de mål om effektivisering som Vägverket har fått inte har uppfyllts i någon särskilt tillfredsställande grad mer än att man har bestämt sig för att bygga motorvägar för att effektivisera, vilket flera instanser har vänt sig emot. Bl.a. har Lindbeck- kommissionen visat att konkurrenskraften för indust- rin ökar med så liten del, jag tror att det är 0,06 %, eller något sådant. Vi måste titta på hur motorvägsstandarden byggs ut i dag. För det första byggs den ut ojämnt, vilket bara det måste ses som en trafikfara. För det andra byggs den ut på bekostnad av t.ex. enskilda vägar. Här har Miljöpartiet anslutit sig till Centerns reserva- tion. Vi har även anslutit oss till de motioner som pekar på att pengarna först och främst skall tas från motorvägsbyggen. Låt mig visa en liten bild. Det här är en gård som har brukats ekologiskt sedan 1972. Där bygger man nu en motorväg. Låt oss ha i åtanke att i ett EU-land som Holland är det inte tillåtet att expropriera för att bygga t.ex. en väg. Då får vi en annan dimension på individens ställning i samhället i dag. I och med att riksdagen beslutat att endast ge direktiv för de över- gripande målen och inte lägger sig i den enskilda planeringen har det blivit problem med utbygg- nadstakten eftersom Vägverket bygger efter eget huvud. Det är klart att Vägverket har bättre kompetens än någon politiker att veta exakt hur det skall byggas, men en sak måste konstateras. Det är att politiska instanser och individer blivit ganska maktlösa. Därför måste vi åtgärda detta på något sätt. Apropå maktlöshet kan vi också nämna EU. Ut- skottet har visat ett fantastiskt ointresse att delta i någon som helst EU-debatt när det gäller Vägverket och väginvesteringar. Den nationella vägplanen har inte setts i ett europeiskt perspektiv, vilket är full- ständigt unikt för ett EU-land. Vi ser en total integre- ring av övriga EU-länders trafikpolitik genom Tran- seuropean Network. Sverige har karakteriserat sig genom att driva en nationell politik i riksdagen. Den har väldigt liten anknytning till de europeiska planerna. Om man hade haft ett större medvetande här, hade man dessutom valt att påverka mer, vilket inte har skett så mycket från politiskt håll. Det är möjligt att regeringen sköter detta och att det sker i EU-nämnden, men i utskottet har vi sannerligen inte sett det. Miljöpartiet har alltså ställt sig bakom Centerns reservation. Vi har även ställt oss bakom de motioner i en reservation som är till förmån för de vägutbygg- nader som vi anser onödiga i dag. Vi anser att ett tydligt direktiv skulle kunna ges om att det skall byg- gas så billigt som möjligt, så miljövänligt som möjligt och så effektivt som möjligt utan att trafiksäkerheten äventyras. Hur går detta ihop? Hur bygger man så att trafiksäkerheten inte äventyras och dessutom billigt och miljövänligt? Den plan som läggs upp i dag skall ju vara grund- läggande för de framtida kommunikationerna i Sveri- ge. När den stomnätsplan som ligger är färdig kom- mer stomnätet i princip att vara färdigutbyggt i Sveri- ge. Vi kan konstatera att utbyggnaden nu sker i förhål- lande till folkökningen, ökade behov av transporter och ökade behov av kommunikation på olika sätt. Såväl i europeiskt som internationellt och svenskt perspektiv finns det tydliga prognoser som talar om ett behov av transportökningar. Däremot finns det dåligt med prognoser som talar om hur man kan ef- fektivisera. Faktum är, som Vänsterpartiet har påpekat i en motion, att energieffektiviseringen på transportområ- det, särskilt vägtransportområdet, har varit mycket dålig. Vi kan jämföra detta med energianvändningen och energieffektiviseringen totalt i samhället. Energi- behovet har haft samma kurva som den ekonomiska tillväxten. Det är ett sätt att se som man bl.a. tillämpar på u-länder för att visa att energibehovet ökar med ekonomisk tillväxt. Men detta har ändrats nu. Nu minskar i stället energibehovet på grund av effektiviseringar. Det skulle kunna likställas med effektiviseringar av väg- transporter där själva slutvaran, produkten, blir bra mycket mer kapitalintensiv. Den marginella nyttan avtar ganska betydligt. Grundtanken är alltså att in- vesteringsprogrammet är fel i dag. Därför måste vi ändra på det från grunden. Jag tycker att regeringen borde ta till sig litet av detta och kanske inte gå så mycket i den borgerliga regeringens spår och bygga så många broar och mo- torvägar. Det behövs kanske inte. Vad är det som säger att folkökningen och trafikökningen slutar när ni har bestämt er för att sluta investera. Min generation och generationerna efter min kommer säkert också att ha ett ökat behov. Då är det ohållbart - och det inom en snar framtid - att bygga på samma trafikpolitik som man gör i dag. Det går inte. Vi kan tyvärr konstatera att vi inte har fått något gehör i utskottet för våra synpunkter. Vårt besparings- förslag på 5,5 miljarder har inte gått igenom. Rege- ringen har dragit ner något på investeringstakten men inte uppmärksammat några andra frågor än det stats- finansiella läget. Miljöpartiet värnar om t.ex. grusvägar och det vägkapital som finns. Men vi anser inte att det väg- kapital som finns främjas av en delvis utbyggnad av motorvägar på det sätt som sker i dag. När det gäller glesbygdspolitiken måste man ha i åtanke att många av motorvägarna byggs mellan stor- städerna för att kompensera ett trafikbehov som finns där och för att knyta samman olika regioner. Det är ett faktum eftersom olika städer i dag måste hävda sig i ett EU-perspektiv. I en union är Stockholm inte längre en huvudstad. Där är Stockholm en liten stad. Därför tycker jag inte att investeringarna i dag sker särskilt väl i samklang med de regionalpolitiska målen. Jag skulle vilja få en diskussion om detta. Jag har undvikit att hoppa på någon direkt. Då finns det en risk för att man missar dialogen, men jag hoppas att viktiga frågeställningar om hur vi skall lägga upp den framtida politiken ändå kommer fram. Låt mig till sist säga några ord om Vägverkets dotterbolag och bolagiseringen. Vi menar att bolagi- sering och effektivisering är bra. Men vad händer när ett bolag ställs inför de ekonomiska effekter som har redovisats i den här rapporten. Den visar på hur fel Vägverkets kalkyler har slagit, och inte bara Vägver- kets utan även Banverkets. Om detta sägs väldigt litet i propositionen också. Det tycker vi är mycket tråkigt. Som det mycket riktigt påpekas i rapporten från Riks- revisionsverket leder de felaktiga kalkylerna till fel- aktiga politiska beslut. Jag vill yrka bifall till reservation 7. Miljöpartiet står givetvis bakom alla sina reservationer, men av tidsskäl väljer jag att bara yrka bifall till reservation 7. 0643844865712 N 2010-01-01 00:00:00 240861 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf196