<anforande>
<dok_hangar_id>2349235</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vägverket </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8EB0BE5B-6BCA-49B0-9C66-CACE2ABE7E01</anforande_id>
<anforande_nummer>194</anforande_nummer>
<talare>SIVERT CARLSSON  (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag delar Karl-Erik Perssons uppfatt-
ning i den sista delen. Det jag är förvånad över är
svängningarna och översättningen från ord till hand-
ling när det gäller pengar, och den förvåningen fort-
sätter. Men med den öppning som Karl-Erik Persson
ger nu finns det kanske en chans att lösa det här fram-
över.
Jag är däremot lika övertygad nu som för en stund
sedan att vår samhällskropp inte har råd att skära av
de finaste artärerna och venerna. Då fungerar inte
blodomloppet längre.
</anforandetext>
<intressent_id>0321680964806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240859</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf194</protokoll_url_www>
</anforande>
