<anforande>
<dok_hangar_id>2349235</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vägverket </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E645FCFD-8705-410F-9C01-78AAE677854A</anforande_id>
<anforande_nummer>192</anforande_nummer>
<talare>SIVERT CARLSSON  (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag begärde ordet närmast med an-
ledning av det som Karl-Erik Persson sade om
skogsindustrin. Han undrade vad som gällde. 75 % av
vägarna får anslag, resten får det inte.
Skogsindustrin är den industri som plockar in mest
pengar till landet, mer än metallindustrin och verk-
stadsindustrin tillsammans. Just-in-time-transporter
kräver säkra vägar. Vi måste hjälpa näringslivet. Det
handlar om att utveckla näringslivets basförutsätt-
ningar för att kunna få ut mer pengar sedan.
Jag blev glad när Karl-Erik Persson sade att det
inte får bli en permanent halvering. Det förutsätter jag
också att det inte blir, för det klarar vi inte.
Sedan sade Karl-Erik Persson att det framförts en
våldsam kritik från hela landet. Jag tror inte att den
kritiken var felaktig, Karl-Erik Persson. Lika litet tror
jag att Karl-Erik Persson hade fel i fjol när han äskade
ungefär det dubbla anslaget, 757 miljoner, till det
enskilda vägnätet, något som han i år vill sänka till
329 miljoner. Det gör mig litet fundersam beträffande
Vänsterpartiets regionalpolitiska inställning i ord och
handling.
</anforandetext>
<intressent_id>0321680964806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240857</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf192</protokoll_url_www>
</anforande>
