2349235 GI0991 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april 1994/95 91 1995-04-20 00:00:00 Vägverket 81461534-3A07-41FA-88F7-D01296F4299A 181 ULLA LÖFGREN (m) m Herr talman! Bristerna i socialdemokraternas his- toriska och nuvarande trafikpolitik är uppenbara. Det kommer till uttryck genom misstron till marknadskraf- terna, övertron på regleringar, ryckigheten i väginves- teringarna, obalanserna mellan investeringsmedel och drifts- och underhållsanslag samt nu senast de enskil- da vägarnas undervärderade betydelse för det svenska vägsystemets totala funktion. I och med att regering och riksdag på grund av det statsfinansiella läget inte förmår att avsätta medel för att drift och underhåll av våra vägar skall kunna hållas på en nivå som säkerställer god hushållning, kan vi bara konstatera att det är en kapitalföstöring som pågår. Egentligen är detta en historisk försyndelse. Såväl nyinvesteringsnivån som drifts- och underhållsansla- gen till vårt vägnät har varit upprörande illa behand- lade, först och främst under 70- och 80-talen. Den förra borgerliga regeringen tog ett krafttag under förra mandatperioden för att "bygga igen" vad gamla soci- aldemokratiska underlåtenhetssynder åstadkommit. Riksdagen har antagit nya trafikpolitiska mål och en planering för de kommande tio åren. Tyvärr har detta inte varit tillräckligt. Det saknas fortfarande modeller för hur vården av det vägkapital vi redan har skall kunna hävda sig mot andra angelägna statsutgif- ter. Bl.a. därför har vi moderater föreslagit en ned- dragning av utbyggnadstakten i nya väginvesteringar med 750 miljoner i förhållande till regeringens för- slag. Innan vi bygger oss fast i alltför många nya objekt, som leder till att det äldre och lågtrafikerade vägnätet får förfalla, måste vi hitta en modell som i statens budget kan säkerställa drifts- och underhållsanslag som medger att våra vägar hålls i stånd. En övergång från beskattning av trafiken till ett system med trafik- och miljörelaterade avgifter, där sambandet mellan statens kostnader och intäkter för trafiken bättre klar- gjordes, tror vi skulle underlätta en sådan utveckling. Den påbörjade konkurrensutsättningen av Väg- verket har visat hur stora effektivitetsvinster som där finns att göra. Socialdemokraterna befarar att Väg- verkets kompetens som beställare skall urholkas om Vägverket bolagiseras och helt och hållet konkur- rensutsätts. Den oron är än en gång ett bevis på Soci- aldemokraternas statiska syn på all offentlig verksam- het. Får jag påminna Socialdemokraterna om en annan stor statlig beställare, som inte längre finns men som på sin tid var en av de mest kompetenta beställare som jag känner till, nämligen den gamla Byggnadssty- relsen. Den hade ingen egen regiverksamhet för att upprätthålla sin kompetens men höll sig ändå i hög grad med kompetens genom bl.a. sin kontrollfunktion och den kompetensutveckling som hela tiden skedde genom en viss personalrörlighet. Kompetensen späd- des kontinuerligt på genom nyanställningar, och per- sonal rekryterades från olika led i byggprocessen. Vi tror alltså att Vägverket både kan behålla och utveckla sin beställarkompetens, även om entrepre- nadverksamheterna bolagiseras, konkurrensutsätts och privatiseras. Vi vill därmed understryka att beslutet om att bolagisera Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1996 skall stå fast. Vi menar också att en fortsatt omstruktureringsverksamhet inom Vägverket medger att ytterligare 150 miljoner, utöver vad regeringen har föreslagit, kan tas in genom besparingar i Vägverkets administration. Herr talman! Halveringen av anslaget till enskilda vägar är ett slag i ansiktet på dem som i vägförening- arna driver och underhåller 72 000 kilometer väg upplåten för allmänheten. Speciellt provokativt ter sig förslaget om man jämför drifts- och underhållskost- naderna för det enskilda vägnätet med det lågtrafike- rade helstatliga vägnätet. Drifts- och underhållskost- naderna för de enskilda vägarna är nästan 40 % lägre, och det statliga bidraget till dessa vägar är mindre än 50 % av kostnaden för motsvarande helstatliga vägar. Givetvis är det i det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i rimligt att alla får vara med och dela på bördorna. Men då är det ju inte heller mer än rimligt att den del av det svenska vägnätet som drivs och underhålls i helstatlig regi får bära sin del av bördan. Av de upphandlingsförsök med drifts- och under- hållsentreprenader som Vägverket hittills har gjort vet vi att en konkurrensupphandling av drifts- och under- hållsverksamheten innebär att stora besparingar kan göras. Därför menar vi att 200 miljoner i besparing på drifts- och underhållsanslaget till Vägverket bör göras och att dessa medel skall överföras till anslaget för drift och underhåll av enskilda vägar. Givetvis hade det känts mer tillfredsställande om vi hade sluppit föreslå denna nedskärning, då de me- del som kan frigöras via effektivare upphandling mer än väl behövs för att åtgärda eftersatt underhåll. Nu har emellertid den socialdemokratiska regeringen genom sitt oklara agerande försatt oss i denna situa- tion. Jag tycker att det är märkligt att inte utskottsma- joriteten är beredd att förena sig med Moderaterna och se till att besparingen fördelas på ett rättvisare sätt än vad regeringens förslag innebär. Den 30 mars ställde jag här i kammaren frågan till kommunikationsminister Ines Uusmann vad hon tyckte skilde bilisten på det enskilda vägnätet från bilisten på det allmänna lågtrafikerade vägnätet, som motiverade den av regeringen föreslagna särbehand- lingen ur besparingssynpunkt. Hon svarade då: "Självfallet måste också vägnätet, både det regionala länsvägnätet och det enskilda vägnätet, bli föremål för de besparingar som vi alla skall bidra till för att få landet på fötter." Eftersom regeringen i sin budgetproposition om anslaget till Vägverket har sagt: "Regeringen föreslår således ett anslag för drift och underhåll som realt är i stort oförändrat jämfört med idag." Detta innebär, enligt regeringen, i stort ingen besparing. Jag frågade Ines Uusmann om jag kunde tolka hennes svar så, att Socialdemokraterna vill medverka till att fatta ett mer rättvist beslut i denna fråga, som medger att besparingen går ut över såväl det enskilda som det allmänna vägnätet. Ines Uusmanns svar blev följande: "Jag förutsätter att riksdagen alltid fattar rättvisa beslut, åtminstone med den nuvarande majoriteten." Detta föranleder mig fråga Bo Nilsson: Tycker den nuvarande majoriteten, som herr Nilsson repre- senterar, att det är rättvist att den totala besparingen på drifts- och underhållsanslag till vägar skall tas ut genom en halvering av bidraget till enskilda vägar? Utskottet har varit överens om att uppmana rege- ringen att analysera hur medlen som anslås till enskil- da vägar används. Vi moderater har menat att analy- sen även borde innefatta de ca 40 000 vägkilometer helstatliga vägar som har lika låg trafikbelastning som många av de enskilda vägarna. Det finns kanske något att lära av jämförelsen mellan enskilda och helstatliga väghållares sätt att organisera och genomföra sina drifts- och underhållsåtgärder. Det kan ju inte heller vara helt ointressant för re- geringen att fundera över vad som skulle hända om staten kunde sänka sina kostnader för det lågtrafike- rade vägnätet till samma nivå som för det enskilda. Jag kan berätta för kammaren att resultatet skulle bli en besparing på mellan 600 miljoner och 800 miljoner kronor per år. Miljöpartiet och Centerpartiet har i en gemensam reservation föreslagit ett anslag på 500 miljoner ut- över regeringens förslag. Mot bakgrund av vad jag tidigare har sagt kan det kanske tyckas vara en rättvis åtgärd, men då har man glömt det statsfinansiella läget. Det skall bli mycket spännande att i kammaren i dag få se hur allvarligt Centerpartiet tar på sitt nya samarbete med Socialdemokraterna. Är det allvarligt? Det måste det ju vara om det skall bli trovärdigt. Blir det då trovärdigt om Centern röstar på sin och Miljö- partiets reservation om utökat bidrag till enskilda vägar? Naturligtvis inte. Ett sådant agerande skulle ytterligare försämra statens finanser och spräcka re- geringens budgetförslag. Det finns därmed två utvägar för Centerpartiet. Den ena är att rösta med utskottsmajoriteten - Social- demokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det andra är att rösta med Moderaterna. För statsbudgeten blir resultatet detsamma. Jag ser med nyfikenhet fram emot hur Centern kommer att agera. Slutligen, Bo Nilsson: Vad kommer Socialdemo- kraterna att göra om de enskilda vägföreningarnas reaktion på riksdagens beslut blir att avstå från stats- medel och att sätta upp vägbommar på stora delar av vårt vägnät? Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr 10 och ifall den vinner riksdagens gehör även till reservation nr 17. 0285612919302 N 2010-01-01 00:00:00 240846 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf181