<anforande>
<dok_hangar_id>2349235</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:91 Torsdagen den 20 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagen och dess myndigheter m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5EDE3EAE-EAFB-40C5-ACDB-159C84176268</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tycker inte att man kan kalla det
opportunism att vara försiktig med och motsätta sig
ökade statliga utgifter i det här läget. I så fall behöver
vi nog mera opportunism.
Sedan kan jag i och för sig dela Birgit Friggebos
uppfattning att det naturligtvis går motivera ökade
insatser för riksdagsmännen så att de kan göra ett
ännu effektivare arbete. Det är lätt att motivera, lik-
som det är lätt att motivera många andra utgifter.
Frågan är bara om pengarna finns och om staten har
den ekonomin. Där gör vi tydligen olika bedömning.
Slutligen sade Birgit Friggebo att det nu var rätt
tid. Jag tycker nog inte att det är riktigt rätt tid i dessa
tider, när det handlar så mycket om nedskärningar
även på väsentliga områden, att ytterligare höja den
här typen av anslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240683</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0991/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
