2349234 GI0990 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:90 Onsdagen den 19 april 1994/95 90 1995-04-19 00:00:00 Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m. E921E66E-D2BC-487C-AD6C-86C1C4247BF2 94 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Betänkandet rörande anslag till Brottsförebyggande rådet innehåller fyra moderata reservationer. I det här sammanhanget tänker jag för tids vinnande endast yrka bifall till en reservation. Det innebär inte att vi moderater har ändrat uppfattning sedan behandlingen i utskottet. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 6 och därmed avslag på utskottets hemställanspunkt nr 5. Att vi valt att kon- centrera våra reservationer i kammaren till just reser- vation 6 hänger samman med att denna reservation tar upp och pekar på den övergripande synen på krimi- nalpolitiken. Brottsförebyggande rådets arbete och annat of- fentligt brottsförebyggande arbete styrs av de uttalan- den om inriktningen på kriminalpolitiken som bl.a. riksdagen gör. Ser man på olika uttalanden är det enligt min uppfattning mycket tydligt att det finns en grundläggande skillnad i synen på inriktningen av kriminalpolitiken. Vi moderater menar att majoritetens förslag visar att den inte har lyckats frigöra sig från myndighet- sperspektivet. När man läser majoritetens uttalanden i detta och även i andra sammanhang får man lätt in- trycket att om vi bara kan fatta de rätta politiska be- sluten kommer människan därmed att bli god. Vi moderater har en litet annan utgångspunkt. Vi utgår från den enskilde individens kapacitet men också från den enskilde individens ansvar. Utgångs- punkten måste vara att det är den enskilde individen som har det yttersta ansvaret för sina handlingar. Inte alla, men så gott som alla enskilda individer har också förmågan att förstå konsekvenserna av sitt handlanden och kan därmed också ta ansvaret för det. Det innebär också, vilket framkommer i våra reso- nemang, att det är väsentligt att det allmänna stöder de krafter som är särskilt viktiga för hur vi formas som människor. En sak är alla rimligen medvetna om, och det är att vi inte formas som människor genom politiska beslut utan att vi formas som människor i våra relationer till andra människor. Det finns vissa relationer som är särskilt viktiga. Allra viktigast är den unges relation till föräldrarna. Därför är det otro- ligt viktigt att vi stöder dem och även uttalar våra förväntningar på dem som är föräldrar till det upp- växande släktet. Föräldrarna är de absolut bästa normöverförarna. Därför måste vi ge dem möjlighet att fungera som detta. En bakgrund till det under de borgerliga åren in- förda vårdnadsbidraget är just att ge föräldrarna stöd, visa tilltro till deras förmåga och förbättra deras möj- ligheter att fungera i sin föräldraroll. Tyvärr är vård- nadsbidraget numera borta. Skolpengen har motsva- rande funktion. Även om skolpengen inte är borta har vi fått signaler om att den skall urholkas. Men vi vill också markera våra krav på föräldrar- na, som jag antydde. Det resulterade bl.a. i en la- gändring under den förra mandatperioden som inne- bar en utökning av föräldrarnas skadeståndsrättsliga ansvar. Vi för också fram skolan och de människor som är verksamma där. Deras relation till de unga är också av särskild betydelse när det gäller det brottsförebyggan- de arbetet. Det är viktigt att skolan inte bara överför kunskaper utan även normer. Vi måste göra det mycket tydligt att de som är verksamma i våra skolor skall vara medvetna om att lagbrott som begås inom skolans murar är lika mycket lagbrott som om de begås utanför skolan och skolans lokaler. Jag är av den uppfattningen att vi har en förbättrad attityd, men det är långt kvar innan den svenska skolan mer gene- rellt lever upp till kravet som normöverförare. Det är den här typen av resonemang som vi för fram i vår reservation. För vår del innebär det att vi ville ha ett uttalande om inriktningen av kriminalpoli- tiken i denna riktning. Jag vill också i sammanhanget ta upp det särskilda yttrande som vi moderater har avgivit i anslutning till betänkandet. Vi hade en motion där vi förespråkade att det nationella brottsförebyggande programmet skulle arbetas fram med stor snabbhet. Vi fick i sam- band med utskottsbehandlingen det lugnande beske- det att det uppdrag som den borgerliga regeringen gav till Brottsförebyggande rådet skulle kunna slutföras i tid och att regeringen skulle kunna redovisa ett natio- nellt brottsförebyggande program till hösten. I och med att vi fick detta besked var vi lugnade. Det fanns inte skäl för oss att vidhålla ett bifallsyr- kande till vår motion. Men vi ville med vårt särskilda yttrande markera hur viktigt vi anser det är att det nationella brottsförebyggande programmet verkligen kommer fram i tid. Nu har vi efter utskottsbehand- lingen fått besked som oroar oss. Det är inte bara Brottsförebyggande rådets arbete som är av betydelse för det brottsförebyggande programmet. Även Trygg- hetsutredningens arbete är av betydelse. Jag har fått besked om att Trygghetsutredningen har fått förlängd tid, så att Trygghetsutredningen inte kommer att kunna avlämna sitt betänkande förrän vid kommande årsskifte. Det innebär att jag har svårt att se att regeringen kan lägga fram något heltäckande och meningsfullt nationellt program redan till hösten. Det är då värt att notera vad vi sade i vårt särskilda yttrande. Om vi inte får ett program snabbt kommer vi moderater att återkomma och lägga fram särskilda förslag och ställa särskilda krav. Även om det är lätt att peka på vilka krafter som är avgörande är det mycket arbete kvar för att se till att alla de krafter som är viktiga i det brottsförebyg- gande arbetet samverkar på ett bättre sätt och att vi tar till vara även de icke-offentliga krafter som är väsent- liga för det brottsförebyggande arbetet. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 240586 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0990/#anf94