2349234 GI0990 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:90 Onsdagen den 19 april 1994/95 90 1995-04-19 00:00:00 Anslag till Brottsoffermyndigheten, m.m. 6FA43CC1-A8A4-4C4A-B247-D7142328824F 46 INGBRITT IRHAMMAR (c) c Herr talman! Samhällets skyldighet att stödja och hjälpa brottsoffren är minst lika viktig som skyldighe- ten att straffa och återanpassa gärningsmännen. Det har vi från Centerns håll hävdat i många år. Därför har vi också under den förra borgerliga regeringen satsat oerhört mycket på att stödja och hjälpa brottsoffren. Men det innebär inte att det som behövs göras är färdigåtgärdat. Här finns många fler åtgärder som måste sättas in. Vi har i flera centermotioner till årets riksdag ut- vecklat hur vi tycker att stödet och hjälpen till brottsoffren behöver förbättras. Vi betonar det brotts- förebyggande arbetet, och då särskilt lokala brotts- förebyggande planer. Vi menar att de behöver inrättas i varje kommun. Arbetet med dessa planer är också på gång i många kommuner, men det behöver stimuleras så att alla kommuner sätter igång med det. Vi tycker att det är oerhört viktigt att brottsoffrens situation är en del av dessa planer. Man skall påtala att det finns ett ekonomiskt ansvar att ta hand om brottsoffren. I motionen talar vi också om polisens roll, som är oerhört viktig. Det är oftast en polis som är den förste person som träffar brottsoffret. Brottsoffrets behov av tid och omsorg är oerhört viktigt vid denna första kontakt. Jag vill betona vikten av fortsatta utbildnings- och fortbildningsinsatser för poliserna. Det skall finnas goda rutiner när det gäller att ta hand om offren. Brottsoffren behöver väldigt mycket information. Vi tycker det är viktigt att just informationen om vad brottsjourerna kan hjälpa till med utvecklas vidare. Brottsoffren skall informeras om vilket arbete brottsofferjourerna eller kvinnojourerna gör och vilka rättigheter som brottsoffren faktiskt har. Vi tycker att de brottsoffer som uttalar att de vill ha fortsatt kontakt med polisen verkligen skall få det och att polisen är aktiv i det kontaktskapande arbetet med offret. Varje polisdistrikt måste därför utarbeta rutiner för hur man tar hand om brottsoffer. Jag vet att det arbetet pågår på väldigt många håll. Jag har sett skriftligt material om rutiner från t.ex. Helsingborgs polisdistrikt som är mycket avancerat. Det finns också på fler håll i landet, och man kan få tips av varandra för att utveckla detta. Vi har fått veta att i de större städerna åker den ena polisbilen ut efter den andra, den ena veckan efter den andra, till samma adress utan att man känner till att det tidigare har varit utryckningar som t.ex. gällt våld i hemmet och familjevåld, dvs. våld mot kvinnor och barn. Vi tycker därför att det är viktigt att det finns ett förbättrat informationssystem som polisen kan använda sig av, ett datoriserat informationssys- tem. Vi tycker att ett sådant system bör införas, och vi anser inte att man måste avvakta utvärderingen av vilka stöd som skall ges till brottsoffren. Att det be- hövs ett sådant datoriserat informationssystem är något som riksdagen kan uttala sig om. Det utvecklar vi i reservation 5, som vi naturligtvis står bakom, liksom vi står bakom reservation 6, där vi betonar hur viktigt det är med snabb hantering av våldtäktsmål. Vi har beskrivit hur man i Kanada har lyckats få till stånd en modell där häktning, rättegång och straff sker i direkt följd. Det innebär att kvinnorna får ett mycket snabbare skydd när de har utsatts för våldtäkt. Man behöver inte fatta beslut om sen abort vid våld- täkt, och man följer upp eventuell graviditet vid an- mälan och utredning av våldtäkt. Det behövs bättre rutiner. Det är alltid svårt att sä- ga att polisen skall prioritera det ena området framför det andra. Det gäller även andra instanser inom de rättsvårdande myndigheterna. Man kan inte prioritera allting. Men vi har här pekat på hur bättre rutiner innebär ett bättre stöd, och vi tycker att detta är sär- skilt angeläget. När det sedan gäller insatser från åklagarhåll finns det också förslag om detta i centermotioner. Vi har här samma syn på frågan som när det gäller kontakten med polisen. Tycker det är viktigt med personliga sammanträden och möten mellan åklagaren och mål- säganden på ett tidigt stadium, och det brukar också ske. Det gäller särskilt när målsägande har uttryckt önskemål om detta. Då skall det också ske. Det be- hövs speciellt vid grova brott. Det är många gånger väldigt besvärligt för målsä- ganden att utsättas för de förhör som sker i samband med rättegångar, och det kan kännas obehagligt. Går åklagaren igenom vad som är att förvänta är målsä- ganden mer förberedd, och då känns det inte så obe- hagligt vid själva rättegången i domstolen. Det är många målsägande som undrar varför ett mål aldrig ledde till åtal. De känner sig besvikna. De är övertygade om att det de har varit utsatta för är ett felaktigt beteende och att gärningsmannen borde ha fällts, och så sker det inte, kanske i brist på bevis. Det är då oerhört viktigt att åklagaren förklarar detta så att det skapas bättre förståelse för domslutet. Vi har i en annan motion utvecklat hur viktigt vi tycker det är att domstolarna tar väl hand om målsä- gande och vittnen i samband med rättegång. Det kan t.ex. vara att någon möter dem, visar till rätta, infor- merar, ser till att målsägande eller vittnen inte tvingas sitta i samma väntrum som gärningsmannen. Många domstolar är äldre byggnader. Det finns inte de ut- rymmen som skulle vara önskvärda. Men det går vanligtvis ändå att ordna detta praktiskt om man ska- par rutiner för det. Det är det vi kräver i motionen. Det bör göras upp en handlingsplan för varenda domstol i Sverige för hur man bättre tar hand om vittnen, och detta borde vara varje domstols skyldig- het. Sådana lokala handlingsplaner borde, som sagt, vara ett krav. Sedan bör man också påskynda ombyggnader av domstolsbyggnader så att man skall slippa att kon- fronteras med de åtalade. Dessa krav utvecklar vi i reservation 8. I reservation 4 talar vi om att vi tycker att jourerna bör få stöd. Såväl kvinnojourer som brottsofferjourer och även mansjourer utför ett väldigt värdefullt arbe- te. De utgör ett mycket viktigt stöd för dem som har utsatts för brott. Därför behöver dessa jourer byggas ut. Vi har satt som ett mål att det skall finnas minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt. Dit har vi snart nått, men det beror på att antalet polisdistrikt faktiskt har minskat. Därför är det viktigt att betona att det skall finnas minst en brottsofferjour i varje polisdist- rikt och minst en kvinnojour i varje kommun. Nu kan man se runt om i landet att de som arbetar i kvinnojourer börjar att litet grand tappa gnistan. De orkar inte med. Det finns kvinnojourer som läggs ned, och det är en mycket oroande utveckling. Vi måste alltså se till att stödja dem som jobbar i jourerna och att jourerna får ekonomiskt stöd. Kvinnojourerna får stöd från staten. Vi anser att också brottsofferjourerna skall få stöd från staten. I majoritetstexten utgår man ifrån att brottsofferjourer- na kan få ett sådant stöd. Men det är alldeles för svagt skrivet. Det måste verkligen uttalas att jourerna skall ha stöd. Det svenska statliga stöd som nu ges är mycket litet i förhållande till vad t.ex. Norge ger till sina jourer. Nu kommer flera andra motionskrav som vi har rest att behandlas i en utvärdering som riksdagen kommer att kräva av regeringen, en utvärdering av de olika åtgärder som har vidtagits och de insatser som har gjorts för att hjälpa brottsoffren. Utvärderingen föreslås med anledning av olika motioner. I det särskilda yttrande som Centern har fogat till betänkandet framhåller vi vilka förbättringar som vi anser att utvärderingen skall leda fram till och vilket resultat som krävs. Vi betonar att det måste ske för- bättringar under tiden utvärderingen görs. Det här är ett arbete som absolut inte får avstanna under den tiden. En sådan omfattande utvärdering kommer att ta lång tid att göra. Därför är det viktigt att man utvärde- rar olika delar efter varandra och ser till att man kommer fram till förslag till åtgärder. Men när det gäller polis- och åklagarinsatser har vi ett krav: Det bör absolut stå tydligt och klart i för- undersökningsprotokollet om vittnen och målsägare känner sig hotade. I dag utgår man ifrån att en sådan hänsyn bör tas, men det står alltså inte klart uttalat. Men det är självklart att det skall göra det. Vi måste också förbättra skyddet vid s.k. tredje mans-skada, dvs. när inte det direkta offret behöver skydd utan offrets nära anhöriga, föräldrar, syskon, make osv. Detta är förbättringar som vi kräver att utvärderingen skall leda fram till. Det behövs också förtydliganden, eftersom det finns olika rättsfall där man gör litet olika tolkning. Vi har också motionerat om fortsatt utbyggnad av trygghetspaket och bättre information om något som inte alla i vårt land känner till, nämligen försöksverk- samhet med pepparsprej. Det låter som en liten detalj, men den leder i alla fall till en förbättring. Det finns på sina håll en sådan försöksverksamhet. Vi tycker att licensförfarandet är för krångligt. Vi vill alltså att utvärderingen skall leda fram till ett förenklat licens- förfarande för tillstånd att använda pepparsprej. I reservation 7 utvecklar vi att det är oerhört vik- tigt att markera att de som utsätts för brott har rätt till skadestånd. Ekonomiskt skadestånd kan visserligen aldrig kompensera en skada. Men det är ändå ett sätt för samhället att visa att man värderar offret och vill hjälpa det. Nu utdöms skadestånd efter noggrann prövning i domstolarna. Men det är inte alltid som skadeståndet betalas ut, eftersom gärningsmännen ibland saknar medel. Därför är det självklart att man skall se till att brottsoffret får skadestånd. Visserligen kan brottsofferskademyndigheterna gå in och ge er- sättning, men inte alltid. Vi anser att utdömt skade- stånd skall betalas till brottsoffret. Här skall staten garantera att detta betalas ut. Staten bör alltså gå in som en garant, vilket vi uttrycker i reservation 7, som jag nu yrkar bifall till. 0933523418809 N 2010-01-01 00:00:00 240538 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0990/#anf46