2349234 GI0990 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:90 Onsdagen den 19 april 1994/95 90 1995-04-19 00:00:00 Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albani- en FD9C827D-49DD-433C-8803-0D9B7DA8D16A 15 JAN JENNEHAG (v) v Herr talman! Det har talats om upprördheten och uppgivenheten. Den upprördheten och den uppgiven- heten infinner sig naturligtvis alltid när man som betraktare finner att de maktpolitiska förhållandena gör att de krafter som skulle kunna agera inte ser sina egna intressen hotade och därmed heller inte agerar. Upprördheten har också sin grund i att moraliska dimensioner i den här typen av konflikter uppenbarli- gen saknar betydelse, annat än som verbala stöd. Vi kan beklaga detta, och vi gör det inte bara i dag. Vi har gjort det tidigare, och vi kommer förmod- ligen, dess värre, att få göra det ett bra tag till när det gäller situationen i f.d. Jugoslavien. Man kan alltså sammanfatta situationen i dag på detta sätt: Varför har det inte hänt mer? Varför har inte det internationella samfundet agerat? Varför har inte andra krafter agerat? Detta har sin grund i de materiella förhållandena och i att dessa krafter inte ser det som ett egenintresse att agera, till skillnad från i andra konflikter. Det nämndes tidigare att situationen i Jugoslavien till en del skymdes av vad som hände i Kuwait. Där var situationen annorlunda, och där agerade både världs- samfundet och andra krafter, just på den grundvalen att man såg att ekonomiska och andra intressen var hotade. FN:s närvaro i Bosnien-Hercegovina vilar natur- ligtvis på en ytterst skör tråd. Vi kan önska att det förhöll sig annorlunda. Det är inte läge för oss att ta ställning till om ökad FN-närvaro är önskvärd eller inte. Vi kan konstatera att den inte är möjlig. Varken för vår egen del eller för andra nationer är ett sådant steg möjligt. Vi kan också konstatera att FN:s tillkortakom- manden har en grund i ledningssystemet och lydnads- förhållandena. Franska enheter tar order från Paris och svenska från Stockholm. Detta kan vi också be- klaga, men vi tvingas konstatera att det i dag fungerar så, och det är inte möjligt att åstadkomma en annan ordning i det stycket i närtid. Lennart Rohdin sade att spridningsriskerna är mycket stora om inte kriget i Bosnien bringas till ett slut. Naturligtvis är det så. En förhandlingslösning är det enda möjliga. Den situation som uppstår om vapenembargot hävs är förmodligen - där håller jag med Göran Lennmarker - att en förhandlingslösning möjligen kan försvåras. Risken att den försvåras är stor. Enligt min uppfatt- ning kommer en förhandlingslösning i varje fall inte närmare om vapenembargot hävs. Även i det stycket kan vi som iakttagare konstatera att vi skulle önska en annan situation, men jag tror att det förhåller sig på det här viset. Självklart handlar det - som också Lennart Rohdin sade - i grunden om brott mot folkrätten. De krafter som vi har att tillgå räcker inte för att försvara de moraliska dimensionerna. Brottet mot folkrätten har redan skett. Vår uppgift nu är att konstatera vilka medel vi har att tillgå för att få detta till ett slut inom en någorlunda överblickbar framtid. Vänsterpartiets uppfattning är att en ytterligare tidsutdräkt innan man får till stånd en förhandlings- lösning är att befara om vapenembargot hävs. I övrigt står Vänsterpartiet i allt väsentligt bakom betänkandet. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på de punkterna. 0509012622802 N 2010-01-01 00:00:00 240507 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0990/#anf15