2349234 GI0990 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:90 Onsdagen den 19 april 1994/95 90 1995-04-19 00:00:00 Ny marknadsföringslag 93B478A9-1A96-47AB-AFFA-8CF2FAF3F581 124 TANJA LINDERBORG (v) v Herr talman! Jag skall först be att få yrka bifall till reservation 2 avseende mom. 9. När vi nu står i begrepp att fatta beslut om en ny marknadsföringslag tycker jag att det är beklagligt att regeringen inte har orkat föreslå lagstiftning mot diskriminerande reklam. Redan för 20 år sedan väcktes ett antal motioner med förslag till lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. 1975/76 års riksmöte gav regeringen i upp- drag att komma med ett sådant lagförslag. Därefter har ärendet - som jag ser det - dragits i långbänk med hjälp av kommittébetänkande, rapporter och slutligen Civildepartementets promemoria Diskriminerande reklam som kom till den slutsatsen, att skäl talar för att i lag införa möjligheter att ingripa mot diskrimine- rande reklam. Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Det finns ett klart behov av lagstiftning inom området. Många människor känner sig kränkta av framställningar av kvinnor som rena sexualobjekt. Reklam som innehål- ler inslag av diskriminering på grund av ras och reli- gion har också börjat förekomma, om än i begränsad omfattning hittills. Alla dessa reklammetoder är full- ständigt oacceptabla i vårt samhälle. Sverige har, som Birgitta Carlsson nämnde i sitt anförande, genom olika internationella konventioner åtagit sig att mot- verka diskriminering av olika slag. Vi lär oss obestridligen att bemöta människor uti- från hur de framställs. Reklam bevarar ofta föråldrade kvinnobilder. Personligen är jag hjärtligt trött på reklam där kvinnor framställs som okunniga fjollor - det är alltså fråga om ett klart könsrollsbevarande. Jag är också oerhört trött och less på den alltmer före- kommande sexualiserade reklamen. Jag vet inte om ni minns reklamen i TV för Palmolive för ett par år sedan. Inslaget bara droppade in i vardagsrummet. En ung vacker flicka höll upp en tvålflaska som var formgiven som en penis. Den sprutade skum över hela hennes kropp. Detta skum ringlade sig som en orm över kroppen. Det reklaminslaget upprörde mig och många andra kvinnor. Vi kände oss djupt kränkta. Reklam riktar sig oftast till ungdomar, barn och kvinnor. Det handlar om människor som är lättpåver- kade för att de är unga och på väg att hitta en identitet och det handlar om oss kvinnor som faktiskt har ett omättligt behov av att tillfredsställa just andras behov. De grupper som reklamen oftast riktar sig till är de grupper som lättast tar åt sig av exempelvis könsdis- kriminerande mönster. Jag tror förresten inte heller att männen tycker att det är särskilt roligt att utnyttjas i reklam för exem- pelvis Tipstjänst. De sitter i en skitig - förlåt uttrycket - undertröja med en ölburk och tipskupong framför TV:n och bara väntar på att Tipsextra skall börja. Männen talar dock inte om att de känner sig kränkta. Det kan bero på att männen inte är lika vana vid att uttrycka känslor som vi kvinnor är. Herr talman! Som jag inledningsvis nämnde har behov av lagstiftning mot diskriminerande reklam påtalats vid flera tillfällen sedan en lång tid tillbaka. Det har väckts motioner i riksdagen. Det har kommit rapporter från Konsumentverket, och det har inte minst förekommit opinionsyttringar från olika organi- sationer, framför allt från kvinnoorganisationer. Från näringslivets sida har man emellertid hela ti- den varit starkt kritisk till en sådan lagstiftning. Om man är litet konspiratoriskt lagd kanske man kan ana att näringslivets etiska råd inrättades av rädsla för lagstiftning. Därmed ansåg man att näringslivets egna åtgärder skulle vara tillräckliga. Det har nu gått nästan sex år sedan rådet inrättades. Det har säkert åstad- kommit en hel del; det erkännandet tycker jag att rådet skall ha. Men det går inte att bortse från det faktum att den kränkande och diskriminerande rekla- men finns kvar. Den har blivit alltmer påträngande. Den dyker upp i våra TV-apparater i våra hem vid snart sagt alla tider på dygnet. Om man från statsmakternas sida klart säger ifrån att vi i vårt samhälle inte tolererar diskriminerande reklam och att sådana reklammetoder kan leda till förbud i domstol finns det säkert anledning att anta att näringsidkarna blir mer försiktiga i valet av mark- nadsföringsmetoder. Lagstiftningen har ju också ett preventivt syfte. Att det krävs en grundlagsändring för att man skall kunna ingripa mot diskriminerande reklam har klar- gjorts av konstitutionsutskottet. Det böjer jag mig självfallet för. Men jag anser att det inte får utgöra något hinder för att en lagstiftning äntligen kommer till stånd. Regeringen bör snarast återkomma till riks- dagen med förslag till lagstiftning mot diskrimineran- de marknadsföring och med förslag till den grund- lagsändring som kan bli nödvändig på grund av denna lagstiftning. Det blir i så fall inte första gången som man ändrar grundlagen för en angelägen sak. Enligt min mening är det inte nödvändigt att an- vända ytterligare pengar och tid för en parlamentarisk utredning, som Centerpartiet yrkar. Frågan har fak- tiskt utretts i 20 år. Jag avslutar med att än en gång yrka bifall till reservation 2, mom. 9. 0489462966700 N 2010-01-01 00:00:00 240616 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0990/#anf124