<anforande>
<dok_hangar_id>2349231</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:87 Torsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa bankfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2CEC1D2A-CB3C-487C-8FDA-AB458273A1D0</anforande_id>
<anforande_nummer>106</anforande_nummer>
<talare>BRITT-MARIE DANESTIG- OLOFSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Först vill jag säga några ord om nå-
got som vi tycker är väldigt bra i regeringens förslag -
det är flera saker som är bra i förslaget. Det gäller de
sysselsättningsskapande åtgärderna i gymnasieskolan
och komvux som vi hälsar med tillfredsställelse.
Att välja studier framför arbetslöshet är självfallet
något som är mycket positivt, både för individen och
för samhället. Dessa signaler från regeringen måste
vara entydiga. Detta är vi alltså glada över.
Men tyvärr måste vi samtidigt också konstatera att
de aviserade nedskärningarna i barntillägget i både
svux och svuxa tillsammans med en kraftig sänkning
av barnbidraget och nu också överenskommelsen med
Centerpartiet om sänkningen av ersättningsnivån i
arbetslöshetskassan verkar i direkt motsatt riktning.
Budskapet måste bli högst motsägelsefullt. Det är som
att bita sig själv i svansen, som eleverna vid Liljehol-
mens dagfolkhögskola i Åtvidaberg i ett brev uttryck-
te det. Men jag skall inte orda mer om detta nu utan
lovar att återkomma när studiestödsfrågorna tas upp
för beslut här i kammaren.
Herr talman! Mål och medel hör ihop. Demokra-
tiska mål kan inte uppnås med auktoritära metoder.
Själv upplever jag det som en brist i den nya läropla-
nen för grundskolan  att den inte utöver elevinflytan-
det också behandlar arbetssättet. Med det menar jag
inte att man skall gå in på metodiska detaljer i centra-
la anvisningar, långt ifrån. Jag tycker däremot att en
progressiv läroplan borde ange viktiga principer och
riktlinjer för pedagogiken.
LPO 94 litar i hög grad på lärarnas professiona-
lism. Det är klart att den pedagogiska yrkeskunskapen
är viktig, men den är långt ifrån entydig. Den måste
hela tiden ställas i relation till de demokratiska vär-
deringar som skall främjas utifrån en bestämd syn på
bildning och kunskap.
Jag delar Margitta Edgrens uppfattning om bety-
gens styrande effekt på arbetssätt och arbetsformer i
skolan. Det är väl återigen att beklaga att tiden ännu
inte är mogen för att fatta beslut om en betygsfri sko-
la, som vi så länge har kämpat för.
Klimatet i skolan skall vara sådant att det ger ele-
ver trygghet och självtillit. Man skall vara rädd om
varandra men inte för varandra. Eleverna måste också
i mycket högre grad få inflytande över och delaktighet
i arbetet i skolan. Arbetsuppgifterna skall locka till en
utveckling av tänkandet, både det logiskt resonerande
och det skapande. Hand, huvud men också hjärta,
känsla, fantasi och kreativitet måste få sitt. Det skall
vara lustfyllt att lära.
Barn med svårigheter får inte lämnas utanför, för
de är faktiskt förlorarna i grundskolan i dag. Många
snöps i sin utveckling under skoltiden, och de lämnar
skolan utan tilltro till sig själva med dåliga kunskaper
och en stor ovisshet om framtiden. Deras skolsituation
måste förbättras.
Utifrån det som jag nu har sagt är vi glada över att
regeringen nu har tillsatt en utredning för att följa och
stimulera skolans inre arbete. Vi hoppas faktiskt
mycket på den, och vi tror på det goda exemplets
makt. Det gäller ju att sprida idéerna och att initiera
nya samtal.
Vi tror också att ett förändrat arbets- och förhåll-
ningssätt i skolan kan bidra till att motverka mobb-
ning, våld och trakasserier, för mobbning får vi aldrig
acceptera. Här måste skolans hållning vara mycket
konsekvent. Men det är elever, skolpersonal och för-
äldrar som gemensamt måste hitta vägar för att lösa
problemen när de uppstår.
Sett från vårt perspektiv bör skolan bidra till att
inom en ram av frihet för de enskilda kommunerna
och skolorna utforma verksamheten så att alla elever
får en likvärdig skolgång.
Utvecklingen rymmer nu drag som från demokra-
tisk synpunkt kan ses som positiva och andra som
innebär risker av olika slag, om man nu vill att alla
skall få del av samhällets tillgångar och möjligheter.
I Vänsterpartiet efterlyser vi mer av demokratisk
kontroll över samhällsutvecklingen. Vi vill minska
segregationen och skillnaderna i livsvillkoren samt
stärka den demokratiska värdebasen i samhället utan
att återgå till centralstyrning som varken är rimlig
eller möjlig. Detta är motiven till att vi vill återinföra
sektorsbidraget till skolan.
Sektorsbidragen tydliggör det nationella ansvaret
för en sammanhållen likvärdig skola för alla utan att
de på något sätt minskar kommunernas möjligheter att
själva göra olika prioriteringar. Att återinföra sek-
torsbidraget är också en garanti för att elever med
särskilda behov inte missgynnas. Fattiga kommuner
skall inte frestas att använda pengarna till annat än de
varit avsedda för.
Att vuxna får vidkännas smärtsamma nedskär-
ningar i välfärdssystemet kan ha karaktären av tempo-
rära lösningar beroende på de finansiella svårigheter-
na. De kan till en del kompenseras senare. Men att en
generation elever får sämre utbildning och därmed
sämre livschanser är däremot oerhört mycket svårare
att rätta till senare.
Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets reser-
vation nr 6.
När det gäller vårt yrkande om en utredning med
uppdraget att utvärdera och se över lärarutbildningen
och fortbildningen tycker vi att kravet i stort sett är
tillgodosett i och med den översyn som regeringen har
aviserat. Det är viktigt att lärarna bättre lär känna de
ungas kulturer och verklighetsuppfattningar. De be-
höver både grund- och fortbildning och ytterligare
övning i kommunikation. Lärarnas professionalism
kommer mindre att bestå i att förmedla kunskaper på
ett likartat sätt till alla elever och mer i att vägleda
elever med mycket olika bakgrund, så att de med
utgångspunkt från sina egna erfarenheter själva skall
finna den kunskap som är viktig just för dem. Läraren
kommer att bli mer av samtalslärare, katalysator och
handledare i ett gemensamt kunskapssökande.
Vi tycker också att lärarutbildningarna i högre
grad borde fungera som resurscentrum för kommu-
nerna och skolorna - ett resurscentrum där det bedrivs
ett aktivt forsknings- och utvecklingsarbete. Lärar-
utbildningarna skulle också kunna initiera och med-
verka till att debatten om skolans uppgifter i ett mo-
dernt och öppet kunskaps- och mediasamhälle blir
tydligare.
Jag ställer mig givetvis bakom Vänsterpartiets
övriga reservationer. Men jag yrkar inte bifall till dem
utan endast till reservation nr 6.
</anforandetext>
<intressent_id>0190801883908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240157</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0987/#anf106</protokoll_url_www>
</anforande>
