<anforande>
<dok_hangar_id>2349230</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:86 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt utvecklingssamarbete </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E5700EC8-AE95-4E41-BC71-F69AEC8FC242</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>EVA ZETTERBERG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill först understryka att jag till
fullo instämmer i Pierre Schoris beskrivning av hur
säkerhet och bistånd hör ihop. De är lika väsentliga
båda två för att öka utvecklingen i världen. Jag in-
stämmer även i att det är mänskliga sociala investe-
ringar som krävs. Juan Somavia, initiativtagare till
FN:s toppmöte i Köpenhamn, drev verkligen på detta
när han talade om den sociala bomben som kommer
att brisera om inte världen gör ytterligare insatser.
Men det kan inte hjälpas, Pierre Schori, vi måste
återkomma till frågan om enprocentsmålet. Jag har
redan fått flera svar på de frågor jag har. Men jag har
inte fått svar på frågan om allt annat har prövats. Det
är ju då vi är beredda att diskutera. Jag anser inte det.
Anser Pierre Schori att allt har prövats?
Jag skulle också vilja ta upp frågan om utveck-
lingen i Asien. Jag tycker att Pierre Schori på ett bra
sätt beskrev att det är fråga om marknad och stat.
Staten har definitivt spelat en stor roll. Det är viktigt
att staten i olika asiatiska länder framöver också är en
rättsstat. Det är där mina frågor kommer in. Alla talar
om det ekonomiska undret med tillväxt. Jag uppfatta-
de det mycket väl. Men vi vet också att det finns stora
brister när det gäller respekten för mänskliga rättighe-
ter i t.ex. Kina, Indonesien och en rad andra länder.
Det är där andra frågor som jag ställde till Pierre
Schori kommer in. De handlar om u-krediter och
andra former av ekonomiskt samarbete med dessa
länder. Jag och Vänsterpartiet har mycket svårt att se
detta som relevanta och viktiga inslag i biståndet. Vi
menar att Sverige skulle kunna uttrycka sin uppfatt-
ning om nödvändigheten att respektera mänskliga
rättigheter genom att inte använda sig av u-krediter.
Vi har ett flertal exempel, bl.a. Indonesien och Ma-
rocko som jag lyfte fram. Jag vill upprepa frågan. Vad
kommer ni att göra på det området? Hur skall vi kun-
na utöva påtryckningar i dessa avseenden om vi inte
använder det instrumentet.
En annan sak i sammanhanget är att u-krediter är
tvivelaktigt som biståndsform.
</anforandetext>
<intressent_id>0163254848207</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240022</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0986/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
