2349230 GI0986 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:86 Onsdagen den 5 april 1994/95 86 1995-04-05 00:00:00 Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frå- gor E336B6BD-B4F7-4D4E-87DD-3C29E37370C1 113 LENNART FRIDÉN (m) m Fru talman! Med risk för att bli betraktad som po- pulist av Catarina Rönnung tänker jag ändå ta upp de frågor som delvis berörs i reservation 5 som finns med i betänkandet. Fru talman! Om pressetiken hade varit vad den borde vara hade inte diskussionerna om lagstiftning på detta område varit så frekventa. Om pressetiska övertramp hade varit ovanliga hade inte antalet an- mälningar till Granskningsnämnden för etermedia, den gamla Radionämnden, varit i ständigt stigande. Om hänsyn till personer och personlig integritet och den källkritiska granskningen hållits på en hög nivå i våra tryckta medier hade den stora arbetsbelastningen hos Pressombudsmannen och Pressens Opinions- nämnd inte varit vad den nu är. Hade pressetiken lett journalisterna rätt hade inte TV-program som Vem granskar granskarna och lik- nande behövt sändas. Hade allt varit frid och fröjd på det här området hade inte Journalistförbundet självt behövt ta upp dessa frågor till så allvarliga diskussio- ner som skedde i höstas på journalistdagen. Då hade det, fru talman, inte funnits skäl att motionera, och då hade inte de motioner som nu föreligger heller blivit skrivna. Det är därför man blir litet fundersam, för att inte säga betänksam, när man ser vad utskottet skriver på s. 30 och 31. När det gäller de fyra motioner som berör det här området tar man kort och korrekt upp en redovisning av innehållet i motionerna. Men sedan verkar det inte som om man på något sätt har behand- lat dem. I den motion som jag själv har skrivit, K411, tar jag just upp att vi inte på något sätt får skada tryckfri- heten. Vi måste på något sätt komma till rätta med övertrampen utan att man behöver göra några föränd- ringar på det området. Det får alltså ske genom annan lagstiftning. Det står ingenting om detta i betänkandet. I stället talar man i slutet om att man också tycker att det sker för många övertramp och hoppas att detta skall kunna klaras ut på frivillig väg. Vi vet ju att det faktiskt inte har gjort det. Vad hjälper det dem som har drabbats hårt av journalistiska övertramp, Catarina Rönnung, att ut- skottet har lämnat ett fördömande? Fru talman! Den här pappersbunten är inte min ar- gumentsamling. Det är en samling handlingar som utgör argument för åtgärder. Detta är ett enda ärende till Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsman- nen. Det var uppe förra året. Det består av mängder av brev som skickades mellan den som hade blivit trampad på i ett par massmedier och Pressombuds- mannen, Pressens Opinionsnämnd och tidningen som hade gjort övertrampet. Den här individen fick till slut rätt. Men det är väldigt många som inte orkar. De orkar inte få rätt även om de har rätt. Den här bunten gäller ett annat ärende där man också så småningom fick rätt i Pressens Opinions- nämnd. Men den personen hade då redan gått i kon- kurs genom den förtalskampanj som han hade varit utsatt för. Så illa skadade det hans affärer. Det är till ringa tröst för dem som har råkat ut för detta om utskottet inte inser att något måste göras utan bara kommer med ett fördömande. Det JK skriver i dessa sammanhang brukar vara en standardformulering. JK talar om att den som har blivit förtalad skall bedömas efter 5 kap. 5 § i brotts- balken. Man kan inte åtala annat än genom enskilt åtal. Det finns en möjlighet till allmänt åtal också, men eftersom det rör sig om tryckfrihetsbrott är det bara Justitiekanslern som är ensam åklagare enligt 9 kap. 2 § i tryckfrihetsförordningen. Enligt förarbetena till föreskrifterna om åtal för förtalsbrott framgår det att utrymmet för allmänt åtal är avsett att användas endast undantagsvis. I de kontakter jag haft med JK säger man att det är när det gäller principiella ären- den. För en person som har drabbats av detta kvarstår endast att väcka enskilt åtal. Men säg mig den person med en så normal plånbok som jag och de flesta av oss här har som vågar att gå till kamp mot de miljard- företag som det ofta rör sig om i massmediebran- schen. Fru talman! Det är med andra ord så att det som Verner von Heidenstam skrev vid sekelskiftet fortfa- rande gäller. Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar. Detta framkom mycket tydligt i det TV-program som jag nämnde förut, Vem granskar granskarna. Det sades rent ut, även av de journalister som var där, att det är riktigt att den som inte har gott om pengar i plånboken inte har någon chans att få rätt gentemot advokater från de stora massmedieföretagen även om man har rätt. Därför finns det all anledning att se över de här bestämmelserna. I den här högen som jag visade först finns det alltså papper där åklagaren anser att det som har skett är åtalbart. Men med de regler som finns är det bara JK som kan åtala. JK säger att detta inte är ett principärende. Där står då den förfördelade och har inte en chans att få en rättelse som på något sätt kompenserar det man har utsatts för. Fru talman! Hade jag haft utsikt att vinna gehör skulle jag nu ha begärt återremiss vad avser motion K411. Men jag inser att jag inte har det. Jag kan bara konstatera att jag icke är nöjd med behandlingen i utskottet. Den borde egentligen t.ex. ha gått till justi- tieutskottet på remiss med tanke på att det rör sig om en lagstiftning som inte har med konstitutionen att göra. Det finns dessutom mycket starka sakliga skäl att bifalla reservation 5. Men eftersom jag ser att det bara är moderaterna som står bakom den och med tanke på den inställning som Catarina Rönnung hade till detta, att det var frågan om populism, utgår jag ifrån att möjligheterna att få ett bifall i kammaren för detta är ganska små. För att underlätta både för talmannen och för kammaren i övrigt avstår jag ifrån den yrkan på bifall som jag annars hade velat göra när det gäller reservation 5. Jag vill avsluta med att säga att det finns all an- ledning att se över detta. Även från pressens sida diskuterar man mycket ingående problemen med övertramp. De upplever faktiskt själva då och då hur människor har trampats rejält och skadats, kanske för gott. Att utskottet då bara säger att de beklagar och uttalar sitt fördömande är inte tillräckligt. 0361652802700 N 2010-01-01 00:00:00 240068 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0986/#anf113