2349230 GI0986 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:86 Onsdagen den 5 april 1994/95 86 1995-04-05 00:00:00 Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frå- gor 47EF73A9-5CC4-4EF8-9271-0742D60A0D7E 106 KENNETH KVIST (v) v Herr talman! Åsikts- och yttrandefriheten är en omistlig del av ett demokratiskt statsskick. Det är en grundinställning som alla partier delar. Det fria utby- tet av meningar, en öppen och frispråklig debatt, offentlighetsprincip, meddelarskydd och en utomor- dentligt vid frihet för konstnärliga uttryck är grundpe- lare i vårt lands sätt att fungera. Därmed inte sagt att det inte finns problem. Yttrandefriheten i vårt land skall inte "idylliseras". Starka ekonomiska resurser eller en maktposition i samhället ger större möjligheter att nå ut i samhälls- debatten. Principen om allas lika rätt strider alltid i klassamhället mot de olika möjligheterna. Och det är ett problem, inte minst när klasskillnaderna ökar. Kampen för att vidga yttrandefriheten till folket går därför hand i hand med kampen för en ekonomisk och social utjämning och ekonomisk demokrati. Grundinställningen för oss i Vänstern är och har varit att eftersträva en vidgning av gränserna för ytt- randefriheten. Samtidigt måste vi vara uppmärksam- ma på att yttrandefriheten också kan missbrukas. Det handlar om våra möjligheter att föra olika uppfatt- ningar till torgs, att kritisera, att analysera, att debatte- ra, att ifrågasätta makthavare, att söka övertyga våra medmänniskor och att ge uttryck för vår kreativitet och våra drömmar i alla skeden i livet. Vi har i Sverige mycket vida gränser och är i grunden mot censur. Det är en god inställning. Film- censuren är ett undantag. Jag delar Birgit Friggebos mening att den på sikt måste bort, men den existerar inte i ett vakuum. Vi ser i dag hur våldet i samhället ökar. Det är naturligtvis ett uttryck för en allt bistrare social verk- lighet, och det finns många orsaker till hur samhället utvecklas, inte minst för våra ungdomar, i både socialt och kulturellt avseende. En del av orsakerna till det ökade våldet kan man också finna i våldsförhärligande och våldsspekulativa skildringar på film och videogram. Det finns starka ekonomiska intressen som tjänar på denna spekulation när det gäller underhållningsvåld. Det i sig påverkar attityder. Att i detta läge ta bort ett instrument som stävjar de värsta våldstendenserna på film vore felak- tigt. Marknadens s.k. självsanering har ännu inte visat några imponerande resultat. Tvärtom tror jag att sam- hället måste göra en markering mot det spekulativa våldet och våldsförhärligandet. Det handlar ju om medmänniskoföraktande våldsskildringar. Därför bör frågan om en förhandsgranskning av våldsskildringar också när det gäller videofilmer än en gång prövas. De tillhör ju den breda, sociala och kulturella miljö som bidrar till att t.ex. ungdomsvåldet frodas. Att införa en åldersgräns är kanske positivt, men i nuvarande läge är det en otillräcklig insats. Vi har väl alla erfarenhet av att man, när man är ung, gör sig äldre än vad man är och slinker förbi mindre nogräk- nade biografvaktmästare eller videogramuthyrare. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 till be- tänkandet KU14. Jag delar Birgit Friggebos skildring av de problem som har uppstått för demokratin på många av våra arbetsplatser, inte minst inom den offentliga sektorn, dess värre, men också inom den privata sektorn. Människor skräms till tystnad. Det meddelarskydd som vi har kanske inte är till- räckligt starkt, tillräckligt diskuterat och tillräckligt bekantgjort. Men det har ändå varit en utomordentligt god sak. Det bidrar till att vi i Sverige, mer än på många andra håll, är förskonade från korruption och maktmissbruk. Meddelarskyddet har alltså varit en mycket god sak för den offentliga sektorns utveckling. I de moderna företagen, inte minst storföretagen, sköts driften många gånger utan någon direkt insyn ens av merparten av aktieägarna. Också där skulle meddelarfriheten tjäna samma syfte. Det handlar inte om att införa någon sorts skydd för att man skall kun- na skvallra om affärshemligheter, störa avtalsför- handlingar eller liknande, utan det handlar om att skydda rätten att avslöja otillbörligheter som egentli- gen såväl företag som deras anställda i längden mår mycket väl av. Därför vill jag yrka bifall också till reservation 3 till KU:s betänkande. Vi har från Vänstern också lämnat in en motion om ansvarig utgivare när det gäller de nya medierna. En utredning arbetar nu med de frågorna. Vi är mycket nöjda med att den utredningen har kommit till stånd. Jag har redan tangerat min förannonserade tid. Jag hade litet lust att polemisera ifråga om den moderata inställningen i vissa frågor, men för att spara kamma- rens tid låter jag det anstå till en annan gång. I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 240061 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0986/#anf106