<anforande>
<dok_hangar_id>2349230</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:86 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frå- gor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>009E9FC2-0BA4-48CC-8F93-ECECFF777209</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>BIRGIT FRIGGEBO (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det betänkande vi nu diskuterar be-
handlar många viktiga frågor om yttrandefriheten. Det
berör flera delar när det gäller mediepolitiken och den
nya informationstekniken. Jag är glad över det ny-
mornade eller återuppväckta intresset för yttrandefri-
hetsfrågor, speciellt när det gäller offentlighetsprinci-
pen, som har kommit som ett resultat av vårt medlem-
skap i EU. Vi svenskar har nu upptäckt att vi faktiskt
har en mission att fylla runt om ute i Europa.
Samtidigt har vi fått många exempel på att det inte
står helt rätt till här hemma i vårt eget land. Det rap-
porteras om anställda i den offentliga sektorn som inte
vågar påtala missförhållanden eller gå ut och föra
diskussion om den offentliga verksamheten. Man
vågar inte använda sin yttrandefrihet och sitt medde-
larskydd. Det sägs att de i vissa fall är rädda för re-
pressalier.
Det är viktigt med insyn och öppenhet i den of-
fentliga verksamheten. Vi vet sedan gammalt att det
finns en osäkerhet och ibland t.o.m. en okunnighet ute
bland kommunerna och hos våra myndigheter när det
gäller yttrandefrihetsfrågorna. Den bolagisering av
kommunal verksamhet som vi har sett under det se-
naste året har varit av ondo i det här avseendet. Det
har bidragit till en ökad slutenhet. Vi i Folkpartiet
anser att kommunal verksamhet skall bedrivas i de
traditionella former som vi är vana vid.
Om man anser att man skall lägga ut en verksam-
het på bolag bör man i stället pröva en privatisering.
Möjligen har den här bolagiseringen medfört en posi-
tiv effekt. Vi har infört offentlighetsprincipen och
meddelarskyddet i kommunala bolag. Det öppnar i sig
kanske en väg så att vi också kan få ett medde-
larskydd i rent privata företag.
Vi tycker att det nu är dags att åter ta nya tag i den
här frågan. Därför vill vi ha en ny utredning. Den
kommunala bolagiseringen kanske kan bidra till att vi
också får en ökad öppenhet i rent privata företag. I
övrigt är våra förslag i de här avseendena tillgodosed-
da genom att man nu utvärderar och ser över den
grundlagsskyddade rätten till insyn. Vi har fått sär-
skilda utredningar för det.
En rad förslag förs fram i motioner om hur man
skall främja den nya informationstekniken, och det är
bra. Det är viktigt att regeringens IT-kommission är
aktiv. Vi har också kunnat notera att det finns behov
av att se över våra regelverk, inte minst med tanke på
yttrandefriheten. Utskottet hänvisar de här motionerna
till de utredningarna.
Det finns dock en plump i regeringens handlande,
nämligen att man inte vill utreda ett grundlagsskydd
för de fria radio- och TV-kanalerna. Efter att ha suttit
i fyra månader har regeringen förbjudit den sittande
utredningen att behandla grundlagsskyddet för den
fria radion och TV-n. Man kan säga att det här är ett
utslag av Socialdemokraternas bristande mediepolitik.
Man har aldrig haft någon och har inte heller nu skaf-
fat sig någon. Det handlar om tövan och destruktivitet
när det gäller de fria medierna. Man är rädd för den
nya friheten. Samtidigt slår man till mot public ser-
vice-företagen. Senast i dag fick vi höra att man vill
slå till emot pressen via moms.
Det här är en total omläggning ifrån den borgerli-
ga regeringen. Vi vill å ena sidan främja friheten och
ta bort monopol och å andra sidan värna public ser-
vice och främja medierna.
Herr talman! Med rätta finns det anledning att
känna en stor oro för det våld som breder ut sig, sär-
skilt bland unga människor. Det finns naturligtvis
många orsakssamband. Men det är också viktigt att vi
kan skydda barn och unga från våldsfilmer. Föräld-
rarna har ett stort ansvar, men även vi som beslutsfat-
tare måste kunna hjälpa till. Vi skulle redan i dag
kunna fatta beslut om en ny åldersgräns på 18 år för
bio och förbud mot utlämning av våldsvideo till ung-
domar under 18 år. Åldersgränsen skulle alltså höjas
från 15 till 18 år. Det är obegripligt att det inte går att
få majoritet för det här. Det har utretts. Remissmotta-
gandet har varit positivt, och det ligger en nästan
färdig lagrådsremiss på Kulturdepartementet.
Om det här förslaget genomförs kan också vux-
encensuren för film som visas på bio tas bort. Det har
som alla vet spelat ut sin roll. Det är en viktig symbol-
fråga att nu kunna ta bort de sista resterna av censur i
vår lagstiftning. Det har faktiskt hänt en del sedan
1911 då censuren infördes.
Herr talman! Jag yrkar bifall endast till reservation
2.
</anforandetext>
<intressent_id>0841802782704</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240060</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0986/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
