<anforande>
<dok_hangar_id>2349230</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:86 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frå- gor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A852A470-21B0-441A-BBCE-CF89DC6E7EF2</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>OLA KARLSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Betänkandet behandlar en lång rad
motioner från den allmänna motionstiden, både 1994
och 1995, alla med anknytning till tryck- och yttran-
defrihetsrättsliga ämnen. De gäller allt från vålds-
skildringar till grundlagsreglering av frekvensfördel-
ning för etermedier.
Yttrandefriheten och rätten till fri opinionsbild-
ning tillhör de mest centrala och viktigaste inslagen i
ett fritt samhälle. Sverige har en lång och god tradi-
tion på detta område. Det enda undantaget har tidiga-
re utgjorts av radio- och TV-verksamheten, som under
decennier varit monopoliserad. Det innebär att det rått
förbud mot att sända radio och TV trots att det funnits
tillgängliga frekvenser.
Den viktigaste rätten till yttrande- och informa-
tionsfrihet slås fast i 2 kap. 1 § regeringsformen:
Varje medborgare är gentemot det allmänna till-
försäkrad:
1.  yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift, bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor.
2.  informationsfrihet: frihet att inhämta och motta-
ga upplysningar, samt att i övrigt taga del av andras
yttranden.
Yttrandefrihetsgrundlagen ger grundlagsskydd åt
varje budskap som sänds i radio eller TV. Möjlighe-
ten ges dock att ställa krav på innehållet i kommersiell
radio- eller TV-reklam. Detta är dock inte särskilt
märkligt, då det redan i dag finns sådana krav på
reklam i pressen. Vad som däremot är märkligt är att
det i yttrandefrihetsgrundlagen ges möjlighet till re-
klamförbud genom särskild lag. Det regleras i YGL
1:12.
Det faktum att det är möjligt att genom särskild
lag förbjuda reklam i radio och TV gör att det finns
en risk att den offentliga makten utnyttjar denna möj-
lighet. Vi moderater anser att denna möjlighet att
inskränka inte skall kvarstå i yttrandefrihetsgrundla-
gen.
Den frihet som genom YGL garanteras massmedi-
er måste dock också anses förpliktigande. På senare
tid har utvecklingen inom massmedierna visat på
missförhållanden som ger anledning till oro. Vi mode-
rater vill särskilt peka på journalistik som kränker
privatlivets helgd genom att enskildas privata förhål-
landen offentliggörs utan godtagbara skäl. Enligt vår
mening borde det undersökas om det finns ytterligare
åtgärder som kan vidtas så att de grundläggande pres-
setiska kraven upprätthålls.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om
frekvensfördelning för fristående radio- och TV-
kanaler och dessas skydd. Den nuvarande regleringen
i yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller principerna
för fördelning av eterutrymmet är enligt vår mening
alltför allmänt hållen. Utvecklingen, inte minst efter
föregående hösts val, visar att de fristående radiosän-
darna behöver ett starkare skydd. Huvudregeln bör
vara att tillgängliga frekvenser erbjuds på marknaden
och försäljs via auktion eller anbud. En parlamenta-
risk utredning borde därför få i uppdrag att föreslå ett
grundlagsskydd enligt de principer som är angivna i
reservation 6.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservation 6 samt i övrigt till de delar av utskottets
hemställan som inte berörs av moderata reservationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0464639640213</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>240059</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0986/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
