<anforande>
<dok_hangar_id>2349229</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:85 Tisdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>1995-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1994/95:420 och 422 om budgetutfallet för försvarsmakten budgetåret</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FC378417-ECDB-4900-A664-26867C471121</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Då är alltså läget det att när vi startade
1991 hade vi oplanerade och ofinansierade kostnader
på 1,5 miljarder. Vi lämnade efter oss 623 miljoner.
De kan användas till sådana materielinköp som vi
lyckades göra på ett utomordentligt billigt sätt. Det
tror jag att försvarsministern är medveten om.
Av de omdiskuterade 4 miljarderna är det 2,7
miljarder som är oomtvistade. Hur man än vänder och
vrider på saken kan jag inte förstå annat än att Försva-
ret har följt gällande riksdagsbeslut när det gäller de
2,7 miljarderna. Den differens som man strider om rör
sig om någon procent av försvarsanslaget. Det kan i
och för sig bli en hel del i absoluta tal. Som smålän-
ning har jag respekt för slantar, även om de inte är så
där jättestora relativt sett. Men min fråga till för-
svarsministern är: Har Försvarsmakten planerat rätt
vad avser de 2,7 miljarderna?
</anforandetext>
<intressent_id>037063714405</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>239869</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0985/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
