<anforande>
<dok_hangar_id>2349226</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:82 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till skatteförvaltningen, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>77DA8B0B-C2C2-498D-8D3C-8D95D9D73744</anforande_id>
<anforande_nummer>151</anforande_nummer>
<talare>PER ROSENGREN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag återkommer till detta igen. Det
viktigaste är att den preliminärt inbetalda skatten i så
stor utsträckning som möjligt överensstämmer med
den slutliga skatten. Om den slutliga skatten kraftigt
överstiger den preliminärt debiterade hamnar de inte
bara i en likviditetskris utan oftast även i en kon-
kurssituation. Det är det värsta som kan ske. Att i
stället löpande under året varje månad betala in en
F-skatt som överensstämmer är betydligt bättre.
Här skulle man naturligtvis önska att varje företa-
gare i januari varje år sätter sig dessa tio minuter och
gör en preliminär deklaration för att undvika dessa
problem. Det är väldigt enkelt gjort. Det farligaste
man kan göra är att skicka ut en preliminärskattesedel
som är för låg. Som företagare är det betydligt lättare
att acceptera en litet lägre preliminärskattesedel. Då
reagerar man inte. Man tycker att det verkar bra och
skjuter problemen framför sig. Det är lättare att reage-
ra om man tycker att den är alldeles för hög.
Jag tror att vi måste lära företagarna den aktivite-
ten för att de inte skall hamna i omöjliga situationer i
slutänden.
</anforandetext>
<intressent_id>0681085425612</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>239700</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0982/#anf151</protokoll_url_www>
</anforande>
