2349226 GI0982 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:82 Torsdagen den 30 mars 1994/95 82 1995-03-30 00:00:00 Anslag till skatteförvaltningen, m.m. B2FFAF37-E9E7-4289-A560-D1DCF00EC64E 143 PER ROSENGREN (v) v Fru talman! Ingen svensk medborgare är i dag oberörd av de påfrestningar som de dåliga statsfinan- serna medför. För att vi skall komma ur den osunda kombinationen av höga räntenivåer, stor arbetslöshet och en svag hemmamarknad, måste budgetunderskot- tet minska drastiskt. Vänsterpartiet har i detta sammanhang, bl.a. ge- nom höstens uppgörelse om finansiering av EU-avgift och den ekonomiska politiken, aktivt bidragit till budgetförstärkningar på ungefär 70 miljarder kronor. Dessutom har Vänsterpartiet bejakat en budgetför- stärkning på ytterligare 20 miljarder kronor, som regeringen föreslår i den nyligen framlagda budget- propositionen. Budgetsanering är nödvändigt om det politiska handlingsutrymmet skall kunna återupprättas, om marknadens inflytande skall kunna begränsas och om demokratin skall kunna stärkas. Men helt avgörande för om budgetsaneringspolitiken skall lyckas är att den ekonomiska politiken upplevs som rättvis. Bör- dorna skall i möjligaste mån fördelas efter bärförmå- ga. I detta sammanhang är det nödvändigt att krafttag tas mot den ekonomiska brottsligheten, som varje år medför stora förluster av skatteintäkter för samhället. Den ekonomiska brottsligheten utgör en miljar- dindustri med starkt snedvridande effekter på sam- hällsekonomins sätt att fungera. Den ekonomiska brottsligheten är följaktligen inte bara förkastlig ur rättvisesynpunkt, utan leder också till en snedvriden resursfördelning och en osund konkurrenssituation på marknaderna. Vänsterpartiet anser att det är mycket glädjande att så många partier och enskilda riksdagsledamöter under den allmänna motionstiden har tagit upp frågan om den ekonomiska brottsligheten. Det råder en bred politisk enighet om den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar. Enigheten är också stor om vilken betydelsefull roll som skattemyndigheten och krono- fogdemyndigheten spelar för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Bara momsfusket beräknas i dag uppgå till mellan 10 och 20 miljarder kronor. Den samlade skatteskul- den hos kronofogdemyndigheten uppgick förra året till i runda tal 57 miljarder kronor. Den största delen av de utestående skatteskulderna härstammar från företagskonkurser. Mot bakgrund av detta är det märkligt att endast Vänsterpartiet anvisar kraftfulla motmedel mot den nedskärning av skattemyndigheten och kronofogde- myndigheten som föreslås i budgetpropositionen. Moderaterna har också föreslagit förstärkningar när det gäller kronofogdemyndigheten, men de har inte stämt in i Vänsterpartiets syn att även skattemyndig- heten behöver pengar. Regeringen har föreslagit att anslaget till skattemyndigheterna totalt skall minska med 211 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. För skattemyndigheten innebär det en nedskärning på 140 miljoner och för kronofogdemyndigheten en nedskärning på 71 miljoner. Detta förslag kommer att innebära att såväl granskning som övrig kontroll kommer att minska. Eftersom utrymmet för ytterligare organisationsför- ändringar under budgetåret 1995/96 är mycket litet ser vi inte hur kampen mot skatteundandragande och ekonomisk brottslighet skall kunna skärpas. Vänsterpartiets uppfattning är att varje indragning för skattemyndigheterna enbart medför att staten går miste om ännu större belopp. I tidigare gjorda beräk- ningar har man från myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger satsade resurser när det gäller skattemyndigheterna. Det är därför vi föreslagit att skattemyndigheterna skall få ett anslag som nominellt ligger i nivå med det under innevarande budgetår, dvs. vi tillför 211 miljo- ner kronor till skattemyndigheten och kronofogde- myndigheten utöver regeringens förslag. Detta re- surstillskott är nödvändigt om vårt tal om bekämpning av ekonomisk brottslighet inte bara skall framstå som tomma fraser. Det återstår för de andra partierna att visa att de menar allvar med sin kritik av den ekono- miska brottsligheten. Riksrevisionsverkets rapport angående den totala medvärdesskatten var också en förödande kritik mot den förda politiken på detta område. Den visar bl.a. att man statistiskt sett övervärderar de pengar som man plockar in. Man kanske inte alltid granskar rätt verksamheter. Detta har också samband med att man har decentraliserat mervärdesskattekontrollen i så stor utsträckning att man har tappat väldigt mycket kom- petens. Tidigare omorganisationer av skattemyndigheten har skett av besparingsskäl för att man under en kort period har dragit in 683 miljoner från skattemyndighe- ten. Det har inneburit att en turbulens har uppstått i organisationen och att man har mist kompetens, och kontrollverksamheten har i stort sett avstannat. Vi kan sedan titta på de andra delarna av skatte- förvaltningens verksamhet. K.G. Svenson har här tagit upp frågan om befogenheten att besluta om indriv- ning. Det är också en sak som vi tycker är ganska viktig. Det måste ske en effektivisering. Man måste förenkla regelsystemet så att man inte tvingas att genom kronofogdemyndigheten driva in F- skatter och särskilda A-skatter som i stort sett redan är inbetalda till fullo om man jämför med vad den slutli- ga taxeringen kommer att innebära. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till denna reservation, men vi ställer oss naturligtvis bakom den. När det gäller kontroll av aktieförsäljning har re- geringen kommit så pass långt att jag inte yrkar bifall till vår reservation. Jag ser med tillfredsställelse att det förslag som nu ligger, och som faktiskt blev utde- lat i dag, täcker upp väldigt mycket av det som vår reservation handlar om i det avseendet. Jag tänker därför inte heller yrka bifall till den. När det sedan gäller mom. 8 och reservation 7 an- gående F-skatten och den särskilda A-skatten förstår jag inte över huvud taget varför man tar upp en sådan reservation i parlamentet. Om jag som företagare gör en preliminärdeklaration som det tar mindre än fem minuter att upprätta undanröjs den preliminära skatt- sedel jag tidigare fått. Här har hävdats att det är så farligt, eftersom det kan leda till stora likviditetsproblem. Nu är det så att de största problemen för småföretagare är när de står i december året efter med en slutskattesedel som vida överstiger de preliminära debiteringarna. Då kan man prata om likviditetsproblem. Om man inte ser till att löpande under året betala in ungefär vad det hela kommer att sluta på hamnar man i likviditetsproblem och i oerhört svåra ekono- miska problem. Jag har själv stor erfarenhet av som ekonomisk rådgivare åt en mängd småföretagare hur enkelt det är att gå in i februari, mars och lämna in en ny prelimi- när deklaration och inom två veckor få ett nytt beslut. Det kan ske när som helst under året. Men jag har också varit med om sådana som inte är upplysta om detta och kommit till mig och är nöjda med att de betalar in så litet. Men de är inte så nöjda när de får slutskattesedeln. Det kan dränera hela deras verksamhet. Då kan man prata om likviditetsproblem. F-skattesedeln och särskild A-skatt skall vi nog inte ödsla så mycket tid på. När det gäller K.G. Svensons resonemang om för- sämrad rättssäkerhet menar jag att väldigt mycket av det som nu återställs faktiskt är nödvändigt om man skall kunna bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jag tror inte skattemyndigheterna på något sätt med- vetet går in och jagar skattskyldiga. Jag är i och för sig övertygad om att det kan förekomma ett och annat övertramp. Men jag tror inte att det är någonting som man kan lagstifta mot. Det intressanta i K.G. Svensons argumentation är småföretagens krav på enkla och entydiga regler. Under den borgerliga regeringen 1991-1994 infördes det regler som var fullkomligt groteska. Gå ut och fråga en småföretagare i dag hur mycket han behärs- kar reglerna om expansionsmedel och övriga reserve- ringar, som de borgerliga infört. T.o.m. revisorer inom skattemyndigheten kommer och klagar när de har varit på utbildning i fyra dagar och fortfarande inte förstår någonting. De regler som de borgerliga infört är inte särskilt entydiga och enkla. Jag tror inte att vi skall kräva en total likhet mel- lan de olika juridiska företagsformerna. Vi kan helt enkelt inte begära att reglerna för enskilda firmor, handelsbolag och aktiebolag skall bli exakt desamma. Jag yrkar slutligen bifall till reservation 2 beträf- fande mom. 1 och i övrigt till utskottets hemställan. 0681085425612 N 2010-01-01 00:00:00 239692 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0982/#anf143