2349225 GI0981 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:81 Onsdagen den 29 mars 1994/95 81 1995-03-29 00:00:00 Arbetsmarknadspolitik D2CC61B7-530C-4742-8ECD-CCBD40302E76 95 JOHNNY AHLQVIST (s) s Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken har under den senaste tiden debatterats mycket flitigt här i kammaren. Den har också debatterats utanför riksda- gen. Debatterna skulle egentligen ha handlat om för- slaget om ett riktat anställningsstöd, men de utveckla- des i stället till att gälla andra områden inom arbets- marknadspolitiken. Skälet till detta, vilket jag nämnde i debatterna, är med all sannolikhet att oppositionen stod ganska tomhänt utan något eget alternativ. Då blev naturligtvis anfall bästa försvar. På så sätt undvi- ker man att bli granskad själv och föremål för kritik. I stället fokuserades debatten på person och inte på sak. Fru talman! Jag har inte tänkt starta en ny debatt om riktat anställningsstöd, men låt mig ändå kortfattat upprepa vad jag har sagt tidigare. När 350 000 männi- skor är öppet arbetslösa måste alla nya vägar prövas, och vi socialdemokrater är inte ensamma om att pröva den här idén. I Frankrike har det blivit en stor fråga i valrörel- sen. I Tyskland utökas det riktade anställningsstödet. Den tyska regeringens mål är att 180 000 människor skall få jobb till en kostnad av 15 miljarder kronor. Detta, fru talman, sker i politisk enighet. Det verkar vara en viss skillnad mellan borgerliga företrädare i Tyskland och i Sverige. I Tyskland verkar det som om omsorgen om de arbetslösa är viktigare än politiskt käbbel. Fru talman! Förra veckan läste jag t.o.m. att läns- arbetsnämndsdirektören nu tycker att det riktade an- ställningsstödet är bra. Det är dock inte bara här i kammaren som det har förts en debatt om arbetsmarknadspolitiken. I januari presenterade en grupp amerikanska ekonomer, på beställning av Studieförbundet Näringsliv och Sam- hälle - SNS, en rapport där men menade att den svenska arbetsmarknadspolitiken är onödig. I Dagens Nyheter har det hävdats att AMS- program för tiotals miljarder kronor borde halveras. För några veckor sedan presenterade tre utländska forskare en rapport för den arbetsmarknadspolitiska utredningen. I rapporten slås fast att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen skall sänkas till 60 %, att arbetsmarknadsutbildningen skall läggas ner och att ungdomslöner och kollektivavtal för ungdomar skall avskaffas. Fru talman! Man vet inte om man skall skratta el- ler gråta när man läser en sådan här rapport. Rappor- ten är gjord av utländska forskare som representerar länder som ligger ljusår efter svensk arbetsmarknads- politik och som inte har lyckats klara av att lösa sina egna problem på hemmaplan. Det är forskare som inte ens bryr sig om att sätta sig in i hur den svenska ar- betsmarknaden fungerar innan de gör uttalanden i stor skala. Det är forskare som tar förhållandena i USA som exempel på hur det går till att få ner arbetslöshe- ten. Men fattigdomstalen i USA är avskräckande. Precis som i det gamla Fattigdomssverige skyfflar man där arbetslöshet och fattigdomsproblem från delstat till delstat. Nog är ambitionen från den arbetsmarknadspoli- tiska utredningen god, men det dokument som har lämnats till utredningen utstrålar endast ett löjets skimmer som ingen mer än möjligen moderaterna och Per Unckel kan ta på allvar. Jag tror att det hade varit bättre att använda 100 000-tals kronor till vettigare forskningsobjekt än detta. Det är bra att arbetsmarknadspolitiken diskuteras. Det tycker vi socialdemokrater är bra. En av de vikti- gaste politiska uppgifterna är nu att få ner arbetslös- hetstalen. Det tror jag att alla är överens om. Vi står nu vid ett vägskäl när det gäller svensk arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik. Det är nu vi har chansen att pressa ner arbetslöshetstalen. Missar vi den chan- sen och går in i nästa lågkonjunktur med fortsatt hög arbetslöshet blir konsekvenserna förödande. Då riske- rar vi att hamna i en massarbetslöshet som får ohåll- bara sociala och samhällsekonomiska konsekvenser. Fru talman! Dagens stora arbetsmarknadspolitiska betänkande bygger på regeringens program En nation i arbete. Det redovisades i budgetpropositionen. Det är förslag som bygger på en omläggning av arbets- marknadspolitiken så att vi går från passivitet till aktivitet och från upprätthållande försvar till åtgärder för att stärka sysselsättning, tillväxt och företagande. Jag vill erinra en del av ledamöterna här om att under den borgerliga regeringen användes ungefär två tredjedelar av arbetsmarknadsmedlen till kontantstöd och bara en tredjedel till aktiva åtgärder. Nu blir pro- portionerna omvända. Ungefär 75 miljarder kronor satsas på att få ner arbetslösheten. Av dessa medel går drygt 50 miljarder till aktiva åtgärder och resten till kontantstöd. Av både mänskliga och samhällsekonomiska skäl är det viktigt att arbetslösa inte förs in i ett passivt bidragsberoende utan på olika sätt är aktiva, t.ex. i utbildning, praktik eller annat som så småningom leder till ordinarie jobb. Majoritetsskrivningen i ut- skottets betänkande slår också fast detta. Grunderna för den svenska arbetsmarknadspoliti- ken ligger sedan lång tid tillbaka fast. En av grundpe- larna är, som jag nämnt, en aktiv arbetsmarknadspoli- tik. Det som vi i många år kallat för arbetslinjen gäller alltjämt för alla grupper i samhället, oavsett om det handlar om invandrare, handikappade eller andra grupper. Vi är också överens i utskottets betänkande om att arbetsmarknadspolitiken i sig själv inte är ett tillräck- ligt instrument för att ge sysselsättning och tillväxt. Här måste vi samverka med andra politikområden. Det gäller inte minst den ekonomiska politiken. Kon- junkturerna går nu uppåt, och antalet människor som är arbetslösa eller omfattas av s.k. åtgärder minskar, visserligen långsamt men ändå. Det är nu dags att sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i eko- nomin och ta till vara konjunkturuppgången så att bl.a. tillväxten stärks. Näringslivet ges faktiskt förutsättningar att kunna expandera. Därigenom kan vi få en uthållig tillväxt och öka sysselsättningen. Tillväxten är grunden för den ekonomiska utveckling som ger människor arbete och ökar välfärden. Det är dock viktigt att relatera denna tillväxt till en miljöinriktad arbetsmarknads- politik. Det finns t.ex. önskemål om överföring av resurser från traditionella arbeten till s.k. gröna arbe- ten. Detta ligger väl i linje med den förda politiken när det gäller miljöinvesteringar. När det gäller jämställdhetsdelen i betänkandet och i arbetslivet finns det ännu mycket att göra. Målet finns klart uttryckt i budgetpropositionen. Utskottet förutsätter att regeringskansliet såväl som AMS tar tag i problemet med diskriminerande löneskillnader. Utskottet har även gett Riksdagens revisorer förslag om att granska jämställdhetsarbetet inom arbetsmark- naden. Hur sysselsättningen kommer att utvecklas är, som jag sade, en ödesfråga. Långtidsutredningen har gjort den bedömningen att det finns en påtaglig risk för att arbetslöshetens återgång kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel. Deras prognoser ger vid handen att arbetslösheten år 2010 uppgår till 5 %, därtill kommer 2,5 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Långtidsutredningen säger att denna nedgång av ar- betslösheten till 2010 förutsätter åtgärder både på samhällsekonomins och på arbetsmarknadspolitikens område. Jag har inte tänkt att ytterligare kommentera dessa siffror. Eftersom nästa talare är arbetsmarknadsminis- tern förutsätter jag att han själv kan redovisa rege- ringens bedömningar. Utskottet ansluter sig till regeringens handlings- plan som innebär en balanserad förskjutning av de arbetmarknadspolitiska åtgärderna i takt med kon- junkturuppgången. Kompetensnivån höjs med en satsning på arbetsmarknadsutbildning och utbild- ningsvikariat. Kompetensutveckling är en nyckelfråga inför framtiden beroende på den snabba tekniska utvecklingen. Därmed underlättas också övergången till områden där det är arbetskraftsbrist. Det är områ- den där det ur arbetsmarknads- och välfärdssynpunkt är viktigt att de kan dra till sig tillräckligt med arbets- kraft. Man ställer sig onekligen frågan hur det är ställt med alternativen i svensk arbetsmarknadspolitik. Ser man på de motioner från oppositionspartierna som vi har behandlat i utskottet finns det inte längre något gemensamt borgerligt alternativ. Det som fram till våren 1994 var en borgerlig regering har numera olika uppfattningar om det mesta. Och detta har ju speglats i de inlägg som vi redan har hört i debatten i dag. Tydligast går linjen mellan moderaterna och de tre övriga borgerliga partierna. I Centerns, Folkpartiets och kds motioner kan vi hitta förslag som ligger nära vad vi socialdemokrater vill åstadkomma. Hos mode- raterna finns inga sådana beröringspunkter. Fru talman! Under många år har vi i arbetsmark- nadsutskottet alltid haft en gemensam syn på inrikt- ningen av arbetsmarknadspolitiken i de betänkanden som gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag betonar än en gång att det har varit en gemensam syn. Det har fun- nits en bred uppslutning för en aktiv arbetsmarknads- politik. Men i detta betänkande gick det inte att få denna gemensamma syn, som Elver Jonsson sade. Moderaterna vill inte ha någon samsyn. De har nu börjat sin ökenvandring. Arbetsmarknaden skall vara en riktig marknad. Så lyder stridsropet här i dag från moderaternas arbetsmarknadspolitiske talesman Per Unckel. Bakom dessa slagord - jag vill inte kalla dem nå- got annat - döljer sig en hård verklighet för dem som drabbas av arbetslöshet. I sin förlängning handlar det om att moderaterna vill ha ett samhälle där den arbets- löse klarar sig själv utan någon form av stöd från staten - ett tvåtredjedelssamhälle. Moderaternas riksdagsmotion om arbetsmark- nadspolitiken låter som ett eko från nyliberala eko- nomer. De vill bl.a. gröpa ur arbetsrätten, försämra arbetslöshetsersättningen, öka löneskillnaderna och sänka ungdomslönerna. Moderaterna vill också öppna för individuella av- tal mellan arbetsgivare och löntagare. "Arbetsgivaren och arbetstagaren skall välja huruvida de vill utnyttja det regelverk - lagar och i förekommande fall kollek- tivavtal som finns" skriver Per Unckel och hans medmotionärer i riksdagsmotionen. Fru talman! Detta är en direkt krigsförklaring mot hela arbetarrörelsen. Kollektivavtal har haft en stor betydelse för stabiliteten på den svenska arbetsmark- naden och bidragit till att den svenska fackförenings- rörelsen har haft en positiv inställning till förnyelse, modernisering och omstrukturering. Detta skall enligt moderaternas uppfattning underordnas individuella uppgörelser. Udden är direkt riktad mot löntagarna och mot deras fackliga organisationer. Verkligheten är, för att använda ett uttryck från Elver Jonsson, moderaternas värsta fiende. Det finns inget stöd någonstans i några teorier om att ökad lö- nespridning, urgröpt arbetsrätt eller sämre sociala villkor leder till fler jobb. Tack och lov är moderaterna isolerade i denna syn. Det gäller inte bara i förhållande till övriga parti- er här i Sveriges riksdag utan också i relation till ak- tuella strömningar inom EU. Det är naturligtvis ett av skälen till att moderater- na och Per Unckel skäller som bandhundar på den socialdemokratiska sysselsättningspolitiken. Det är ett uttryck för att moderaterna börjar känna en allt större ensamhet och ett sätt att dölja att det saknas ett samlat borgerligt alternativ. Tomma tunnor brukar ju som bekant skramla mest. Moderaternas utvecklingsplan är oacceptabel för socialdemokratin. Socialdemokratin vill inte att Sve- rige utvecklas till en ekonomi där jobben baseras på låga löner och lågt värderad valuta. Vi vill basera produktionen på högkompetent arbetskraft, ständig utveckling, ny teknologi, produktförnyelse och hög förädlingsgrad. Därför handlar vår politik om mer aktiv närings- politik, insatser, kompetensutveckling och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi är inte beredda att medver- ka till en högerpolitik som leder till fördjupade klyftor mellan människor och mellan olika regioner i landet. Fru talman! Det är socialdemokratins uppgift att städa upp efter de borgerliga regeringsåren. Det kommer inte att bli någon lätt uppgift, och det kom- mer att ta tid innan våra insatser ger resultat. Ambi- tionen och inriktningen är klar. Första steget var insatserna i den ekonomisk- politiska propositionen i november. Där fanns inves- teringsprogram, större insatser inom utbildningsvä- sendet och särskilda insatser för ungdomar. Det andra och tyngsta steget var programmet En nation i arbete. Det presenterades bl.a. i budgetpro- positionen och behandlas i utskottets betänkande. Det tredje steget är de propositioner som skall komma under våren. Mitt intryck är att det finns en bred uppslutning i riksdagen för att nå målet full sysselsättning och pres- sa ner arbetslösheten, och det är bra. Vi behöver breda lösningar om vi skall kunna lösa Sveriges problem. Här gäller det att samverka i både den ena och den andra riktningen om vi skall nå resultat i kampen för jobben. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hemstäl- lan i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. 0594584559201 N 2010-01-01 00:00:00 239447 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0981/#anf95