2349225 GI0981 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:81 Onsdagen den 29 mars 1994/95 81 1995-03-29 00:00:00 Trafikpolitikens inriktning A6F7AADF-45AC-4215-9D4B-0DA719808B2F 48 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) s Fru talman! Jag vill också börja med att uttrycka min glädje över den samstämmighet som råder parti- erna emellan när det gäller trafikpolitikens inriktning. Det ger oss goda möjligheter att bedriva ett kraftfullt och målmedvetet arbete för att åstadkomma ett trans- portsystem som är långsiktigt hållbart och som inte skadar miljön och människors hälsa. Fru talman! Kraven vi ställer på kommunikations- systemet är många, här är bara några exempel: Kom- munikationssystemet skall vara resurssnålt och inte skada miljön och människors hälsa. Det skall också befrämja ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd i hela landet. Det skall också med- ge snabba och effektiva förbindelser med våra mark- nader i Europa, men också med övriga världen. Kommunikationerna skall vara rikstäckande. Var man än bor i landet skall man ha tillgång till såväl trans- porter som post och telekommunikationer. Kommuni- kationssystemet skall dessutom så långt som möjligt vara utformat så att det kan användas av gamla män- niskor och av människor med olika former av handi- kapp. Det skall vara så säkert som möjligt och det skall vara tillförlitligt. Man skall kunna lita på att man kommer fram. Är detta en tulipanaros? De mål och riktlinjer som gäller i dag beslutades av riksdagen 1988. Det har flera talare redan varit inne på. Men de har också kompletterats med beslut om investeringar i infrastrukturen 1991 och 1993. Jag menar att det är mycket viktigt att vi, när vi diskuterar och tar ställning till investeringar i kom- munikationssystemet, ser det som en helhet. Utifrån en helhetssyn kan vi, utöver att vi bestämmer ramar, ta ställning till vilken avvägning vi skall göra mellan nyinvesteringar och reinvesteringar i de olika kom- munikationsslagen, som vägar, järnvägar, sjö- och luftfart, tele- och datakommunikation. Detta är för mig oerhört viktigt, eftersom jag me- nar att vi hittills mest har hamnat i diskussioner om satsningar i de olika kommunikationsslagen var för sig utan att tänka på möjligheterna till samordning. Den statsfinansiella situation som vi nu befinner oss i och även vetskapen om att investeringar i kom- munikationssystemet belastar statskassan med mycket stora belopp gör det nödvändigare än någonsin att de framtida investeringarna i kommunikationssystem görs så att vi får ut största möjliga och även mest uthålliga samhällsekonomiska nytta för de pengar vi skjuter in i systemet. Regeringen avser också att kraftfullt driva på arbe- tet med att begränsa trafikens miljöpåverkan. Det gäller både att fortsätta arbetet med att begränsa ut- släppen, men också att åstadkomma ett transport- mönster som är långsiktigt hållbart och förenligt med en god livsmiljö. Arbetet med att miljöanpassa transportsystemet är naturligtvis mycket grannlaga. Det måste innehålla en avvägning mellan behovet av att utveckla ett kommunikationssystem som motsvarar 2000-talets behov av snabba och tillförlitliga transporter och kravet på att samma kommunikationssystem skall vara rent och resurssnålt. Jag ser detta som en mycket stor och viktig upp- gift och den kan vi klara om vi handlar rätt. Men då måste vi också ta till oss och utveckla den nya tekni- ken. Vi måste också erkänna de gränser som miljö och människors hälsa sätter. Vi måste också förstå och anpassa oss till hur ekonomin, näringslivet och jobben kommer att utvecklas i framtiden. Här kom- mer den nya informationstekniken att ha en avgörande betydelse. Informationstekniken för med sig stora möjlighe- ter att utveckla nya företag och ny sysselsättning både inom tjänstesektorn och inom den traditionella till- verkningsindustrin, där inslag av ny teknik i både produkter och produktion ökar. En viktig följd av IT- utvecklingen är att möjligheten att arbeta och bo i glesbygdsområdena förbättras. Ett uttryck för detta är beslutet att förlägga delar av bilregistret till Arjeplog och Visby. Det hade inte varit praktiskt möjligt om inte den nya tekniken funnits. Genom att ta till vara informationstekniken i transportsystemet gör vi det också möjligt att utnyttja de resurser som finns i transportsektorn på ett effekti- vare sätt. Vi vet att inte minst de lokala transporterna, som är dominerande i transportarbetet, alltför ofta innebär tomma eller halvtomma lastbilar. Karl-Erik Persson var inne på detta tidigare. Även tomtranspor- ter över nationsgränser är ett hett debattämne inom EU. Ett annat område som är intressant ur IT- perspektiv är kollektivtrafiken. Här finns det möjlig- heter att förbättra kvaliteten, så att fler människor använder sig av kollektivtrafiken, särskilt i tätbebygg- da områden och i storstadsområden. Sverige har ett kapacitetsstarkt och högkvalitativt telenät med olika tjänster. På 8 ½ miljoner invånare har vi 8 miljoner teleabonnemang, varav 1 ½ miljon är mobila. Nu gäller det att använda detta nät så att den nya tekniken också får en bred tillämpning. Det viktiga är inte att några få som har kunskap och till- gång till den nya tekniken kommunicerar med varand- ra över Internet. Det stora och viktiga är i stället att alla får tillgång till den nya tekniken med informa- tions- och påverkansmöjligheter. Det är detta som jag menar är den viktiga bak- grunden till att det nu är tid att förbereda ett nytt kommunikationspolitiskt beslut. Förberedelsearbetet har redan startat i den kommunikationskommitté som trafikutskottet tog initiativ till i våras och som leds av Naturvårdsverkets generaldirektör Rolf Annerberg. Många har hänvisat till denna kommitté och dess uppgift är att arbeta fram ett förslag till ett miljöan- passat kommunikationssystem som samtidigt bidrar till ökad välfärd och hållbar tillväxt i vårt lands olika delar. Kommittén har fått i uppdrag att presentera två betänkanden. Det första som kommer i januari 1996 skall ligga till grund för ett förslag till riksdagen om en ny inriktning för infrastrukturinvesteringarna. Det andra, som skall vara klart i december 1996, skall utgöra grunden för ett samlat förslag till riksdagen om en nationell kommunikationsplan. Det blir tillfälle att diskutera under tiden som kommittén håller på med sitt arbete. Fru talman! Ett annat område som är viktigt handlar om trafikskadorna. Trafikskadorna är ett stort folkhälsoproblem. Alltför många människor förorsa- kas stora lidanden i onödan. Samhället tvingas ta i anspråk resurser som skulle kunna användas till annat. Trots att alltför många skadas och alltför många dör, tycker jag att vårt utgångsläge i Sverige är ganska bra, åtminstone om man jämför med andra länder. De senaste åren har antalet dödade och skadade i trafiken minskat. Det är oerhört viktigt att den utvecklingen fortsät- ter. Jag är övertygad om att det också är möjligt om vi arbetar målmedvetet och systematiskt. Vi måste till- ägna oss ett förhållningssätt som tydligt visar att ett trafikfarligt beteende inte kan accepteras. Vi måste också uppvärdera trafiksäkerhetsarbetet. Här har myndigheterna och vi politiker men också våra folk- rörelser ett alldeles särskilt ansvar att gå före och medverka till en attitydförändring. Jag tycker att man skall komma ihåg att det inte är någon mänsklig rättighet att inneha ett körkort om man inte kan följa de regler som gäller för trafiken. Men det räcker inte att förändra attityder. Det är ock- så samhällets ansvar att skapa en säker trafikmiljö, och ett verktyg som vi har till vårt förfogande är sam- hällsplaneringen. Inte minst viktigt är det att skapa säkra trafikmiljöer där t.ex. barn vistas. Om miljöerna är bra för barnen är de också bra för de vuxna. 1993 års riksdagsbeslut om riktlinjer för det fram- tida trafiksäkerhetsarbetet har nu resulterat i ett natio- nellt trafiksäkerhetsprogram som har antagits i sam- verkan mellan Polisen, kommunerna och Vägverket. Det är detta program som nu ligger till grund för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Fru talman! Riksdagens beslut från våren 1991 om ökade anslag till utbyggnad av infrastrukturen lade grunden för den satsning som nu sker på investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Därefter beslutade riksdagen 1993 om ytterligare investeringar i trafikens infrastruktur och långsiktiga investeringsplaner för utbyggnaden av vägar och järnvägar. Detta fastställdes våren 1994. Regeringen föreslår nu, med anledning av att vi har en ansträngd samhällsekonomisk situation, bespa- ringar i investeringsanslagen till vägar och järnvägar. Dessa besparingar innebär att genomförandet av pla- nerna förskjuts i tiden. Jag uppskattar att en ansvars- full opposition delar denna uppfattning. Regeringen bedömer, precis som trafikutskottet, att de planerade järnvägsinvesteringarna kommer att kunna vara slutförda till år 2003. Och de planerade väginvesteringarna skall vara slutförda till år 2004. Besparingarna kommer alltså att visa sig i att inga nya projekt av någon större omfattning kommer att kunna påbörjas under de närmaste åren. En ny prövning av investeringsanslagen kommer att ske inför budgetåret 1997. Denna prövning kom- mer sedan att upprepas inför varje nytt budgetår. Som jag tidigare nämnde beräknar vi att revidera- de investeringsplaner kan föreligga fr.o.m. våren 1998 som en följd av riksdagens beslut med anledning av Kommunikationskommitténs första betänkande. Fru talman! Till slut skall jag säga några ord om Sveriges roll i det kommunikationspolitiska arbetet på Europanivå. Flera talare har varit inne på det tidigare. Det svenska medlemskapet i EU innebär ju att vi nu från svensk sida aktivt kan driva trafik- och miljöfrå- gorna och delta i arbetet med att skapa ett uthålligt transportsystem också i övriga Europa. Inte minst gäller det arbetet med det transeuropeiska nätverket. Regeringen har angett de projekt som vi vill in- rymma bland EU:s prioriteringar de närmaste åren. Bland dem finns Öresundsbron och den nordiska triangeln. Därutöver förbereder Kommunikationsde- partementet nu prioriteringar för kommande år. Det är viktigt att Sverige deltar i det arbetet och att vi som lever i norra Europa kan hävda våra behov av goda kommunikationer. Inte minst gäller det mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa och den ökning av han- deln över Östersjön som vi räknar med kommer att bli följden av den utvecklingen. För vår del gäller det också att vi skall få en slut- giltig formell accept för våra krav om bibehållande av nuvarande regler för lastfordon i nationell trafik, så att vi slipper föra den diskussionen i fortsättningen. Ett annat viktigt område på Europanivå handlar om telekommunikationerna. Vår öppna telemarknad har ännu inte sin motsvarighet i de övriga EU- länderna. Vi kommer att driva på, så att konkurrens- villkoren också i praktiken blir lika i hela EU senast 1998. Naturligtvis finns det en rad övriga sakpolitiska områden, exempelvis vad gäller sjöfarten och sjösä- kerheten, där svenska erfarenheter har stor betydelse i EU-arbetet och där vi kommer att driva på. Fru talman! Som jag inledningsvis sade är det mycket värdefullt med den samstämmighet som råder om trafikpolitikens inriktning i vårt land. Men den innebär naturligtvis inte att vi inte har olika meningar om delar eller prioriteringar inom trafikpolitiken. Detta är viktigt att diskutera även om vi har en kom- munikationspolitisk kommitté. 0729734540102 N 2010-01-01 00:00:00 239400 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0981/#anf48