2349225 GI0981 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:81 Onsdagen den 29 mars 1994/95 81 1995-03-29 00:00:00 Trafikpolitikens inriktning C9A63451-19A7-43A4-97E8-C0F155946307 35 WIGGO KOMSTEDT (m) m Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för det strul som har uppstått genom ett missförstånd, vilket gör att talarlistan blivit litet förändrad. Samhällets transportbehov har ökat i allt snabbare takt under hela 1900-talet. Olika former av transporter av gods och människor ställer olika krav på kommu- nikationssättet beroende på färdsträcka, tid och eko- nomi. Vi behöver därför goda förutsättningar för en mångfald av kommunikationssätt. Den som skall transportera något eller skall ge- nomföra en resa måste kunna väga de olika kommu- nikationsmöjligheternas för- och nackdelar mot var- andra och därefter välja det kommunikationssätt som passar de egna förutsättningarna bäst, sett utifrån kostnad, kapacitet och andra faktorer. De olika transportmöjligheterna är en förutsättning för att den enskilda människan skall kunna utnyttja sin frihet att fritt förflytta sig och för att företagen skall kunna finna de mest effektiva transportlösningarna. Vårt lands geografi understryker behovet av att utifrån olika förutsättningar finna det bästa transport- sättet. Skillnaderna mellan glesbygd och tätort är stora, och landets vidsträckta utformning ställer sär- skilda krav. Även för att uppnå den mest samhällsekonomiska lösningen bör vi sträva efter en konkurrensneutralitet mellan de olika trafikslagen. De olika trafikslagen måste på sikt bära sina egna kostnader, inklusive påverkan på miljön. Olika kommunikationssätt skall varken subventioneras eller straffbeskattas. För att detta skall bli möjligt krävs så marknadsanpassade lösningar som möjligt, utnyttjanderelaterade finansie- ringar, fortsatt avreglering, privatisering av statliga trafikföretag, konkurrensutsättning av de verksamhe- ter som fortfarande bedrivs som monopol och en fördelaktig reglering. I en lågkonjunktur kan det vara motiverat med en högre nivå än den normala på investeringar, vilket också beslutades om av den borgerliga regeringen. I nuvarande högkonjunktur kan det vara motiverat att minska ambitionsnivån för infrastrukturinveste- ringar. I nuläget är det dessutom en fullständig nöd- vändighet för att bidra till en sanering av statsfinan- serna och därmed en sänkt räntenivå, vilket på sikt gör de fortsatta investeringarna billigare. Vi moderater har presenterat ett omfattande och konkret sparprogram. Vi har valt att inte ducka utan att se sanningen såsom den är. Mot bakgrund av de senaste veckornas ekonomiska utveckling - den så sent som igår ytterligare försvagade kronan och de höjda räntorna - utgör vårt program en sparmeny som Göran Persson kan luta sig mot den dagen han kom- mer till insikt om att Sverige behöver ett kraftigt sparpaket. Inom trafikpolitikens område har vi främst valt att utsträcka tiden för det fullständiga genomförandet av det 98-miljardersprogram för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar som den borgerliga regeringen tog fram och som riksdagen fastställde. Vi anser att det är acceptabelt om programmet tar ytterli- gare något eller ett par år att genomföra, men vi är fast beslutna att genomföra programmet. Det är näm- ligen bättre att i nuläget underhålla de vägar och järn- vägar som vi har än att bygga nya som vi inte har råd att underhålla. Utöver nivåsänkningen av investeringar i in- frastrukturen har vi föreslagit ytterligare besparingar på drygt 800 miljoner kronor. Dessa besparingar har inriktats på minskade subventioner och en ökad marknadsanpassning, vilket även förutsätter en fort- satt avreglering och konkurrensutsättning av de berör- da verksamheterna. Det är bara att beklaga att Socialdemokraterna inte har vågat ställa upp på våra besparingsförslag, men det sviktande modet är ju kännetecknande för hela budgethaveriet. Vi förespråkar att varje trafikslag skall bära sina egna kostnader, inklusive påverkan på miljön. Inom vägtrafikens område medför detta ett behov av klarare redovisning av biltrafikens kostnader och intäkter, vilket kan uppnås genom att delar av de nuvarande skatterna på fordon och drivmedel görs om till en allmän vägavgift som relateras till det verkliga utnyttjandet av vägarna. Vidare anser vi att trafikbe- skattningen bör harmoniseras med vad som huvud- sakligen gäller inom övriga EU. Detta är inte minst viktigt för att våra svenska trafikföretag inte skall erhålla konkurrensnackdelar. Investeringarna i infrastruktur måste i framtiden hållas på en mer jämn och långsiktig nivå. Av den anledningen bör kommunikationspolitiken på sikt erhålla ett eget mål, t.ex. relaterat i procent av BNP. Vägunderhållet har under många år eftersatts. I fram- tiden bör man koppla underhållsanslagen till befintli- ga och nya investeringar för att undvika kapitalför- störing. Marknadslösningar för nya trafikinvesteringar bör prövas där så är möjligt enligt den modell som använ- des för exempelvis Arlandabanan. Kollektivtrafiken bör alltid upphandlas i konkur- rens. Järnvägsföretagen måste bli mer marknadsoriente- rade. SJ:s roll som myndighet bör upphöra. Verksam- heten måste avregleras och prissättningen bli fri. Konkurrens mellan företagen skall tillåtas, och spåren skall öppnas för trafik av andra än det stora nationella företaget. Genom att Banverket ansvarar för infrastrukturen och myndighetsutövningen samt att konkurrens tillåts kan SJ på sikt bolagiseras och så småningom även privatiseras. Banverket skall upphandla investeringar och konkurrens mellan marknadens aktörer för att minska kostnaderna. Även en upphandling i konkurrens av trafiken på de olönsamma järnvägslinjerna bidrar till att minska statens utgifter. Vid en fortsatt utbyggnad av infrastrukturen bör integration med det västeuropeiska järnvägsnätet prioriteras. Inom sjöfartsområdet bör de svenska rederierna ges samma möjligheter som övriga svenska företag att bedriva verksamhet i utlandet på samma villkor som gäller för de utländska konkurrenterna. Inom den europeiska unionen måste den svenska regeringen kraftfullt verka för en gemensam sjöfartspolitik som utan subventioner och diskriminerande lagstiftning bygger på affärsmässigt sunda förhållanden. En översyn av reglerna för partrederier måste gö- ras i syfte att öka tillströmningen av riskvilligt kapital, och återanskaffningsfonderna för skepp bör återinfö- ras. Den avreglering av luftfartsmarknaden som den borgerliga regeringen initierade har bidragit till att öka konkurrensen och sänka prisnivån. Det finns ej heller några argument för att staten skall vara delägare i ett flygtrafikbolag, varför det svenska moderbolaget i SAS bör privatiseras. Luftfartsverket verkar redan i dag självfinansierat och i bolagsliknande form. Detta gör en framtida bolagisering och på sikt en privatisering möjlig. Ett första steg är att privatisera Arlanda flygplats, vilket ger ökade möjligheter att finna riskvilligt kapital för de nödvändiga nyinvesteringarna. Slutligen, herr talman, vill jag understryka vikten av att vi inom ramen för EU-samarbetet verkar i samma riktning som jag här har antytt. I synnerhet är det viktigt att verka för en konkurrens på lika villkor mellan svenska och övriga länders transportföretag. Sverige skall vara pådrivande inom EU genom en fortsatt avreglering och upphävande av konkurrens- hinder samt utveckla ett gemensamt europeiskt kom- munikationssystem. En politik med dessa riktlinjer leder till en bättre samhällsekonomi och en utveckling av en effektiv infrastruktur. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva- tion nr 1. 013600422205 N 2010-01-01 00:00:00 239387 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0981/#anf35