2349225 GI0981 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:81 Onsdagen den 29 mars 1994/95 81 1995-03-29 00:00:00 Aktuell debatt: Avvisning av bosnier med kroatiska pass aktuell debatt 30F60626-A66A-4049-8DC5-BF9976C81A60 16 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) s Herr talman! Jag blir väldigt tjatig, men det måste sägas varje gång eftersom det inte tas i beaktande i diskussionen från flera debattörer. Vad regeringen grundar sitt beslut på är brevet som utrikesminister Granic skrev till den svenska ambassadören i Kroati- en, och därmed också till regeringen, i oktober förra året. Jag skall läsa ett stycke ur det: Den kroatiska regeringen är också medveten om och har accepterat den svenska regeringens beslut av den 26 maj 1994 rörande avslag på asylansökningar gjorda av kroatiska medborgare med hemvist i Bosnien-Hercegovina. Den kroatiska regeringen önskar framhålla att alla kroatiska medborgare kommer att accepteras och tas om hand oavsett var de tidigare haft sitt registrerade hemvist. Det är väldigt tydligt. Kroatien kan ju inte, som någon har påstått, bestämma över någon annan na- tions territorium. När utrikesministern i Kroatien skriver till den svenska regeringen menar han självfal- let Kroatien. Det borde inte behöva sägas. Om den svenska utrikesministern skriver något görs det å den svenska regeringens och den svenska nationens väg- nar - inte någonting annat. Därmed har det mellan de kroatiska och svenska regeringarna ändå gjorts ett väldigt tydligt klarläggan- de om vad man garanterar dem som avvisas från Sve- rige och återvänder. Det upprepades i går av den kroatiska ambassadören här i Stockholm. Det sades på samma sätt. Mot den bakgrunden, och tills någonting annat bevisas, måste vi tro på att den kroatiska regeringen vill leva upp till FN-konventionen och det man själv har undertecknat utan undantag. Det är viktigt att vi gör det. I annat fall är det fullständigt omöjligt att föra en seriös debatt och diskussion mellan stater. Det finns hittills ingenting som tyder på att Kroatien skulle ha åsidosatt det man själv har sagt sig vilja uppfylla. Det ligger också i regeringsbeslutet om praxis- styrningen. Vi har alltså fått skriftliga och muntliga garantier. I övrigt handlar det om vad Rebic har sagt. Jag vill då redovisa följande. När Washingtonöverenskom- melsen som lade grunden för den muslimsk-kroatiska federationen i Bosnien-Hercegovina ingicks, uttryck- tes en rad olika avsiktsförklaringar som man knöt förhoppningar till i försöken att stabilisera händelse- utvecklingen i fredligare banor. En sådan avsiktsför- klaring från parterna i denna överenskommelse var att personer som drivits på flykt på grund av konflikten skulle kunna återvända när förhållandena så medger. Denna avsiktsförklaring har lett fram till att man mellan Kroatien och Bosnien avtalat närmare om hur detta skulle kunna förberedas. Det måste sägas nu, och uppenbarligen igen och igen, att det är en fråga om frivillig repatriering, återvändande, som närmare regleras i denna artikel. I sammanhanget måste sägas att det är i princip ingenting som skiljer denna ambition att lösa ett flyk- tingproblem från den ambition som vi här hemma i Sverige följer när vi försöker skapa förutsättningar för bosnier att kunna frivilligt återvända och delta i åter- uppbyggnadsarbetet när det väl blir läge för det. Det är för resten samma slags flyktingpolitik som ligger bakom den bedömning man har gjort i flertalet euro- peiska länder, när man till skillnad från Sverige har givit tillfälliga uppehållstillstånd i avvaktan på att flyktingar skall kunna återvända när mer fredliga förhållanden gäller. Det är viktigt att vi har detta klart för oss. Detta är vad Rebic pratar om. Det är de signalerna vi har fått. Några andra signaler har vi inte kunnat uppfatta. Vi har dessa garantier, och man förbereder en frivillig repatriering när förhållandena så medger, precis som vi gör i Sverige när vi vill rikta ett erbjudande till dem som själva önskar återvända till Bosnien och bygga upp landet, när förhållandena i Bosnien är sådana att det är möjligt att återvända. Ulla Hoffmann kräver för ett återsändande, om jag har förstått det rätt, att jobb och bostäder skall ställas till förfogande. Det är alltså mycket långtgående krav som inte ens den svenska riksdagen eller regeringen, vare sig den förra eller den nuvarande, ännu kan er- bjuda människor som lever och skall verka i Sverige. Det är 600 000 människor som inte har något jobb. Dess värre är det också så att många människor inte har bostad. Det kan man inte alltid garantera, inte ens i Sverige. Vi kan självklart inte heller göra det i Kroatien. Det är så. Det är svåra omständigheter för många människor. Till Rune Backlund vill jag återigen säga att jag håller med om hans resonemang inte minst när det gäller att öka möjligheterna till samverkan med kyr- korna och frivilligorganisationerna också för att hjälpa i närområdet. Lars Leijonborg säger precis det som jag sade, nämligen att det inte får vara frågan om att de perso- ner som återvänder till Kroatien tas ut i krigstjänst. Det tycker inte jag heller. De får inte återsändas till Bosnien, säger Lars Leijonborg. Det tycker inte jag heller. Visar det sig att de gör det och Kroatien inte kan uppfylla de löften man har gett till den svenska regeringen, har Utlänningsnämnden och Invandrar- verket att göra en ny prövning av ärendena i fråga. Då får detta ligga till grund för den nya prövningen. Då kommer sannolikt besluten också att bli att man inte kan återsända dessa människor. Vi har, som Ragnhild Pohanka mycket riktigt har sagt, en praxis att inte skicka tillbaka människor till Bosnien. 0615371546701 N 2010-01-01 00:00:00 239368 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0981/#anf16