2349225 GI0981 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:81 Onsdagen den 29 mars 1994/95 81 1995-03-29 00:00:00 Aktuell debatt: Avvisning av bosnier med kroatiska pass aktuell debatt 1CF8E5E4-0EFE-47AF-B695-519C70779BD9 10 ULLA HOFFMANN (v) v Herr talman! Statsrådet anser att det är svårt för regeringen som måste ta hänsyn till olika grupper, och så räknar han upp flera grupper såsom peruaner, ryska judar och somalier. Han får det att låta som om rege- ringen för en generös flyktingpolitik. Hade det varit så, statsrådet Blomberg, skulle vi två inte ständigt behöva ha dessa debatter om mänskliga rättigheter och Sveriges uppfyllande av internationella åtagan- den. Att miljoner människor inte kan ta sig till våra gränser skall inte hindra oss från att hjälpa dem eller ge skydd till dem som lyckas ta sig hit. Statsrådet Blomberg tolkade brevet som att alla bosnier skall tas emot i Kroatien, men det står ingen- ting om Kroatien i brevet. Det står så här: All Croati- an citizen will be accepted and taken care of. Sedan lägger statsrådet själv till Kroatien. Det står inte Kroatien. I flyktingskommissariatets handbok står att inne- hav av ett nationellt pass skapar en presumtion för att innehavaren är medborgare i den utställande staten, men om passinnehavaren kan göra trovärdigt att pas- set utställts av praktiska skäl för att möjliggöra en resa är det möjligt att kullkasta presumtionen. Det är samma typ av pass som de svenska skyddspass Raoul Wallenberg använde i slutskedet av andra världskriget för att rädda judar undan nazismen. Bosnierna har tvingats att skaffa kroatiska pass för att kunna fly till Sverige eftersom den borgerliga regeringen införde visumtvång för bosnier från den 21 juni 1993. Att få svenskt visum är så gott som omöj- ligt för en bosnier. Eftersom det kroatiska passet inte ger några normala medborgerliga rättigheter till de bosniska innehavarna och bara anskaffas för att möj- liggöra flykten till Sverige borde de bedömas som passport of convenience, bekvämlighetspass. Då skall flyktskälen bedömas enbart gentemot Bosnien. I konklusion nr 58 från flyktingkommissariatets exekutivkommitté ställs två villkor för att en asylsö- kande skall kunna skickas tillbaka till ett land där han eller hon redan fått skydd. För det första måste han eller hon vara skyddad mot att sändas vidare till hemlandet. För det andra måste han eller hon få en behandling som överens- stämmer med basic human standards, dvs. grundläg- gande mänskliga behov måste tillgodoses. En kroatisk passhandling bevisar kroatiskt med- borgarskap enligt lagen om medborgarskap. Det inne- bär dock inte att passinnehavet ensamt och automa- tiskt ger innehavaren rätt till hälso- och sjukvård, rätt till arbete, rätt att teckna hyreskontrakt för boende m.m. De medborgerliga rättigheterna regleras i stället genom olika lagar, bl.a. lagen om identitetskort. ID-kort är absolut nödvändigt för att en person över huvud taget skall kunna söka arbete, få hälso- och sjukvård, hyra en bostad osv. Ett sådant ID-kort kan bara sådana personer få som har sin hemvistort i Kroatien inskriven i passet. Den hemvistort som är inskriven i bosnienkroaternas pass ligger i den av det internationella samfundet erkända självständiga staten Bosnien-Hercegovina, dvs. utanför den likaledes självständiga suveräna staten Kroatiens territorium. Utan flyktingstatus i Kroatien och utan möjlighe- ter till försörjning på grund av denna lagstiftning återstår endast att, för att kanske överleva ytterligare en tid, ta emot bussbiljetten till Ljubuski, Livno, To- mislavgrad, Mostar eller andra orter där kriget mellan de olika parterna rasar och risken för att bli inkallad till krigstjänst är synnerligen överhängande. Är det detta som är regeringens tolkning av basic human standards? Vinko Pavlovic avvisades från Sverige under hösten 1994. Här är hans beskrivning: "När vi landade i Zagreb visste inte polisen där vad de skulle göra med oss. De kunde varken bereda oss sovplatser eller tala om var vi kunde få mat eller transport. De gav oss våra dokument och sade att vi får klara oss på egen hand bäst vi kan. Det svåraste var att se mina barn uppleva eländet på nytt. Eftersom vi var på gatan blev jag tvungen att kontakta min pappas gamla kusin som är pensionär för att be om hjälp. Vi fick övernatta hos henne. Dagen efter besökte vi alla instanser vi tordes för att kunna få hjälp. Samtliga svarade att de har nog med flyktingar att vi inte kan få någon flyktingstatus. Enda sättet att få flyktingstatus var att någon som kunde ge oss bostad och sörja för oss kunde intyga detta. På kontoret för flyktingar sade de att vi måste vänta minst 2-3 månader för att få plats på flykting- förläggningen i Gasinac. Eftersom vi inte hade någon som kunde hjälpa oss att överleva i Kroatien dessa månader och risken var överhängande att man skulle skicka mig till krigsskå- deplatsen i BiH, tvingades jag att åka till Mostar. Plats hittade jag där hos min hustrus släktingar. Jag är mobiliserad till militärpolisen och det är fråga om dagar innan vi skickas vidare ut till krigs- skådeplats. Jag är rädd för min familjs skull, för gra- nater har börjat regna igen över Mostar och granater väljer inte den plats där de slår ner. Häromdagen slog en granat ner på katedralen och tog livet av två små flickor och sårade flera barn, ett barn blev utan ben och ett annat blev blind." Vinko Pavlovic fick inte leva ett fridfullt liv med sin familj. Vinko Pavlovic mobiliserades under tvång i Mostar, i sydvästra delen av Bosnien-Hercegovina, strax efter ankomsten dit och dödades under tjäns- teutövning i december 1994, någon vecka efter det att han skrivit brevet. Änkan och de två barnen befinner sig fortfarande i Mostar. I avvisningsbeslutet stod SIV:s standardformule- ring: "Enligt av verket inhämtade uppgifter i Kroatien bekräftas att förhållandena i Kroatien inte är sådana att personer med medborgarskap i såväl Kroatien som Bosnien-Hercegovina löper risk att återsändas från Kroatien till Bosnien-Hercegovina. Invandrarverket finner ingen anledning att anta annat än att Kroatien kommer att bereda familjen Pavlovic samma skydd som tillkommer samtliga medborgare i Kroatien." Enligt rapport från statsrådet Blomberg i Flykting- politiska rådet har de bosnier som frivilligt utan något fysiskt tvång åkt tillbaka till Bosnien inget skyddsbe- hov. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 239362 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0981/#anf10