2349152 GI098 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:8 Onsdagen den 12 oktober 1994/95 8 1994-10-12 00:00:00 Partiledardebatt med anledning av regeringsförklaringen partiledardebatt 1547D8C1-3CE8-4EDE-B22A-4B795DFEB599 5 BIRGER SCHLAUG (mp) mp Fru talman! Först skall man väl hälsa den nya regeringen välkommen. Jag hoppas att ni också hälsar Miljöpartiet välkommet. Vi är nya båda två. Vi kanske rent av behöver varandra för att få igenom någonting så småningom. Den svenska ekonomiska politiken har tappat fotfästet. Alltmer virvlar runt i en låtsasvärld. I låtsasvärlden hör vi ord som "räntor, tillväxt, budgetunderskott, konsumtion, efterfrågan, devalvera, revalvera, punkter upp och punkter ner, börsen faller och köp och sälj". I låtsasvärlden har den ekonomiska hypnosen fått oss att få allt snävare synfält. Våra nuvarande ekonomiska bekymmer i vårt land beror ju inte på brister i verkligheten, t.ex. brist på naturresurser, brist på vatten, brist på verktyg, brist på intelligenta människor, brist på idéer, brist på ytor eller brist på tid. Helt uppenbart är att vi behöver en synvidga - en synvidga, så att vi återigen ser verkligheten bakom låtsasvärlden, så att vi ser våra egna möjligheter. Vi har nämligen fantastiska möjligheter att bygga ett samhälle i ekologisk och social balans. Men då måste vi ta våra egna förutsättningar på allvar i stället för att hysteriskt springa åt samma håll som alla andra. Insikten om detta saknas i regeringsförklaringen. Men vi måste också kunna ta till vara de kunskaper som ändå finns. Den samlade kunskap som finns säger oss att vi nu måste ta miljöfrågorna och de globala frågorna på allvar, att det är dags för ett ärofyllt återtåg för oss i den del av världen som lever på ett ohållbart sätt. Om detta finns ingenting i regeringsförklaringen. Det gör mig och hela den gröna riksdagsgruppen mycket, mycket besviken. Fru talman! Regeringen avser inte att ta ställning i EU-frågan, om jag förstår saken rätt. Det är bra. Därmed vet alla socialdemokrater att man kan rösta nej i folkomröstningen utan att svika sin egen regering. Därmed vet alla att det främst är andra intressegrupper som vill driva in landet i Europeiska unionen. Därmed har vi alla fått en viktig konsumentupplysning. För det är knappast för jobbens skull, för solidaritetens skull, för jämlikhetens skull som Industriförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen och dess nära satsar flerhundrade miljoner på att göra propaganda för ett ja i folkomröstningen. Därför är det klokt av regeringen att inte ta ställning i frågan om EU-medlemskap. Däremot är det för naturens skull, för miljöns skull, för en solidarisk världsordnings skull som en nästan helt samlad miljörörelse i Sverige är mycket kritisk till ett svenskt medlemskap i unionen. Det gäller allt från Naturskyddsföreningen och Greenpeace till Miljöförbundet och Fältbiologerna. Det gäller också t.ex. den tyska naturskyddsföreningen Bund. Därför är det klokt av regeringen att inte låsa sig vid ett ja i folkomröstningen. Men, fru talman, det är också därför man blir litet förundrad över att statsministern själv, i ett helt personligt avsnitt i regeringsförklaringen, hävdar att han tänker motverka miljörörelsens uppfattning och arbeta hårt för att Sverige skall mista sin frihet som självständig nation den 13 november 1994. Men framför allt blir jag mycket förundrad över vad Ingvar Carlsson utelämnar i sin EU-analys. Han nämner t.ex. inte ett ord om den knarkliberalisering som pågår inom EU, inte ett ord om att man i EU- parlamentet var på väg att fatta beslut för legalisering av narkotika. Ingvar Carlsson säger inte ett ord om att det socialdemokratiska partiet i Tyskland driver just legaliseringsfrågan. Han säger inte ett ord om att det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Tyskland har en ros med cannabisblad som symbol. Detta är allvar. I en regeringsförklaring där man slår fast att barnen är viktiga, där borde man ta dessa frågor på allvar. I denna kammare finns det säkert inte en enda riksdagsledamot som vill ha en legalisering av olika former av narkotika. Den frågan hanterar vi inte själva om vi blir medlemmar i EU, och EU utvecklas på det sätt som många vill. Hela valrörelsen dominerades av en debatt om budgetunderskott och statsskuld. Trots det finns inte ett enda ord i regeringsförklaringen om hur man skall finansiera medlemsavgiften på drygt 20 miljarder kronor årligen från statsbudgeten. Varifrån hämtar regeringen pengarna? För att spara 1,2 miljarder är regeringen villig att införa en karensdag för vård av sjukt barn, åtminstone om man får tro vad som sades i valrörelsen. Varifrån tänker Ingvar Carlsson då ta 20 miljarder till medlemsavgiften? För att spara ca 3 miljarder kronor infördes en karensdag i sjukförsäkringen. Varifrån tänker Ingvar Carlsson ta 20 miljarder som skall bekosta medlemsavgiften till EU? För att spara 0,5 miljard infördes en karensvecka i arbetslöshetsförsäkringen. Varifrån tänker Ingvar Carlsson ta 20 miljarder till den årliga medlemsavgiften till EU? 20 miljarder motsvarar för övrigt kostnaden för ungefär 80 000 sjuksköterskor och förskollärare - människor som skulle kunna utgöra en väldigt bra investering för ett gott och hållbart samhälle i Sverige. Fru talman! Det är sannerligen inte förnyelse och dådkraft inför 2000-talet som kännetecknar miljöavsnittet i regeringsförklaringen. Där finns inte mycket av det engagemang som präglade orden från en tidigare, mycket välkänd, socialdemokratisk miljöminister. Avsnittet är tyvärr ännu tunnare än det som den borgerliga regeringen presterade. Då skall man veta att de senaste tre åren har kännetecknats av stagnation och t.o.m. tillbakagång när det gäller många miljöfrågor. Detta är en enig miljörörelse överens om. Som vågmästare i riksdagen har Socialdemokraterna att välja vem man vill luta sig mot i miljöfrågorna. Vart man tänker luta sig, vems stöd man tänker ta, framgår inte av regeringsförklaringen. Skall den socialdemokratiska minoritetsregeringen stötta sig mot Moderaterna också denna regeringsperiod? För det var det man gjorde perioden 1988-1991. Av 869 voteringar riksdagsåret 1988/89 stödde sig Socialdemokraterna på Moderaterna vid 560 tillfällen, inte minst i miljöfrågor, naturvårdsfrågor, trafikfrågor och energifrågor. Det vore befriande om vi slapp denna betongröra under de närmaste fyra åren. Nu är det upp till Ingvar Carlsson själv att välja vilken väg han skall gå. Skall han åter ta Moderaterna i hand när det gäller miljöfrågorna? Eller skall han lyssna på en bred miljörörelse och den yngre generationen samt alla de socialdemokratiska gräsrötter som faktiskt vill ha förnyelse och som inser att en ros utan gröna blad är en döende ros. Vi är öppna för samarbete men inte för underkastelse. Ett konkret krav är att Ingvar Carlsson tar avvecklingen av kärnkraften på allvar och att avvecklingen börjar nu under denna mandatperiod. Det snabbaste och enklaste en regering kan gör är att inte ge något nytt drifttillstånd för Ringhals 2. Det går ut vid årsskiftet 1995. Ett sådant beslut skulle vara den signal som hela energimarknaden behöver för att ta avvecklingen på allvar. Det skulle i sin tur stimulera en hållbar ekonomisk aktivitet, nya gröna jobb, inte minst inom byggsektorn, och nödvändig teknikutveckling. Fru talman! I valrörelsen drev jag ganska hårt frågan om spelregler för den s.k. marknaden. I en TV- debatt, där Marianne Samuelsson och Ingvar Carlsson deltog, framställde Ingvar Carlsson det som om han hade stor förståelse för att man nog behövde ta internationella kontakter för att få dessa spelregler, t.ex. friktionsavgifter etc., för den s.k. marknaden. Men tyvärr ser jag i regeringsförklaringen inte någonting om detta. Avser Ingvar Carlsson att ta upp sådana internationella förhandlingar och ta initiativ för att få rimliga spelregler på den s.k. marknaden? Miljöpartiet delar en del uppfattningar med regeringen, särskilt att det nu krävs både skattehöjningar och besparingar. Det krävs ganska tuffa tag. Jag tror att en socialdemokratisk regering har större möjligheter att på ett socialt anständigt sätt komma till rätta med budgetunderskott och statsskuld än vad en borgerlig regering skulle ha. Det är nog också så att fackföreningsrörelsen har större fördragsamhet med hårda bandage från Socialdemokraterna än från en moderatledd regering. Man lär i alla fall inte bussa demonstranter från hela landet om inte Socialdemokraterna återställer allt det som varit. Jag hoppas då att ni inte skall låta er lockas av Vänsterpartiets kanske mer populistiska inställning i dessa frågor. Mycket tyder också på att näringslivet hyser väl så stort förtroende för den socialdemokratiska regeringen som för den borgerliga. Men frågan är nu om Ingvar Carlsson kan flyga som en humla från blomma till blomma för att söka stöd för enskilda punkter i sin politik. Vore det inte rimligare att försöka skapa en bredare majoritet för hela politiken? Vi är öppna för diskussioner, Ingvar Carlsson. Låt mig säga att vi har vissa gemensamma nämnare. Det är bra att regeringen tar avstånd från de ideologiskt betingade privatiseringarna. Det är bra att stora delar av arbetsrätten återförs. Det är bra att skatteskalorna ändras så att de får en mer solidarisk profil. Det är bra att vi äntligen drar åt samma håll när det gäller neddragningar av anslagen till militären. Det är bra att vi fått gehör för allergisanering av skolor och dagis. Men det finns också områden där vi är synnerligen tveksamma, t.ex. om regeringen förstår sig på småföretagare. Jag är inte riktigt säker på det. Låt mig också vara litet tveksam när det gäller regeringsförklaringens formuleringar om biståndspolitik och flyktingpolitik. Vad menas egentligen? Skall vi nå upp till enprocentsmålet? Hur blir det med visumregler och annat? En av de mer positiva sidorna hos den nya regeringen är att hälften är män och hälften är kvinnor, men det krävs mer. Det krävs att de frågor som kvinnorörelsen har drivit under många år tas på allvar. Där handlar det om att sänka arbetstiden och att dela på jobben. Sänkt arbetstid är grunden för jämställdhet. Det ger grunden för att fler jobb skapas, och det är grunden för att livskvaliteten skall kunna öka. Därför borde vi nu satsa på sänkt arbetstid. Avslutningsvis, eftersom Ingvar Carlsson hänvisar till Per Anders Fogelström, skall jag hänvisa till Berthold Brecht. Han har skrivit så här, vilket litet knyter an till min inledning: De sågade av grenen de satt på och skrek till varandra om erfarenheter hur de kunde såga snabbare. Med dunder och brak åkte de i djupet, och de som tittade från andra grenar skakade bara på sina huvuden och sågade vidare. Det är dags att sluta såga, Ingvar Carlsson. Vi behöver en hållbar livsstil. Vi behöver en politik som gör att den här jorden kan överleva. (Applåder) 0987224899103 N 2010-01-01 00:00:00 233507 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI098/#anf5 2349152 GI098 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:8 Onsdagen den 12 oktober 1994/95 8 1994-10-12 00:00:00 Justering av protokoll 90D2CD30-A2A0-41EC-A3C5-73E10967CB98 5 BIRGER SCHLAUG (mp) mp 0987224899103 N 2010-01-01 00:00:00 233466 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI098/#anf5