2349221 GI0977 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:77 Onsdagen den 22 mars 1994/95 77 1995-03-22 00:00:00 Arbetslivspolitik D7A16E11-F071-411E-9E93-15102E66D979 96 OLA STRÖM (fp) fp Herr talman! Det som är kärnan i svensk arbets- marknadspolitik är att i alla lägen hävda arbetslinjen. Det är viktigt att alltid ha den utgångspunkten för att inte gå fel i det besvärliga och komplexa läge som den svenska arbetsmarknadspolitiken befinner sig i. Vi talar i dag om massarbetslöshet, och därför är det svårt att hitta en term som på ett bra sätt beskriver situationen för de många arbetshandikappade på ar- betsmarknaden. Megamassarbetslöshet låter krystat, men vi minns alla den redovisning som Handikapput- redningen gjorde redan 1991, i en ganska god kon- junktur, av att arbetslösheten var 70 % i vissa grupper med de svåraste funktionshindren. Det är siffror som skrämmer, och de blir inte bättre av att vi i dag har att ta ställning till ett utskottsförslag som riskerar att ytterligare öka arbetslösheten hos en redan mycket utsatt grupp. Därför anser vi i Folkpartiet att den del av arbets- marknadspolitiken som vi har att behandla i dag är särskilt viktig. Det handlar inte om att favorisera funktionshindrade gentemot andra grupper på arbets- marknaden, utan om att ge funktionshindrade en rim- lig chans till en meningsfull sysselsättning och ett mer värdigt liv. Vi har lång väg att gå. Men det förutsätter att vi fortsätter att arbeta med visionen om ett samhäl- le där alla oavsett förutsättningar ges samma chans. Väljer riksdagen i dag att följa utskottsmajoriteten innebär det ett litet steg tillbaka. Utskottsmajoriteten säger ungefär så här: Det måste sparas på alla områden. Vi kan inte tillåta oss högre utgifter i det nuvarande statsfinansiella läget, och vi satsar trots allt ändå rätt mycket pengar på de arbetshandikappade. Enligt vår uppfattning håller inte detta resonemang i alla delar. För det första innebär politik att prioritera. Att sä- ga att vissa insatser är viktigare än andra är faktiskt både politikens uppgift och skyldighet. Det är därför vi i Folkpartiet väljer att lägga 500 miljoner kronor mer än utskottsmajoriteten på insatser för funktions- hindrade på arbetsmarknaden. Det är inte 500 miljo- ner som vi sprätter i väg - det är 500 miljoner som är fullt ut finansierade i vårt budgetalternativ. Det är t.ex. en tiondel av vad RAS kostade. Det handlar som sagt om att prioritera. För det andra kan man med fog påstå att det i stället blir en ekonomisk vinst för samhället att göra de satsningar på lönebidrag och på Samhall som vi i Folkpartiet förordar tillsammans med andra. I själva verket innebär en extra satsning mer en omprioritering än en extra utgift. Resurser som i dag bekostar uppe- hället för funktionshindrade i passiva åtgärder växlas till resurser för offensiva, aktiva åtgärder och leder till ökad sysselsättning inom Samhall och ökad syssel- sättning på den reguljära arbetsmarknaden genom att vi avstår från att försämra villkoren för lönebidrag. Det är det som brukar kallas aktiv arbetsmarknads- politik. Det är det som brukar kallas att hävda ar- betslinjen. Detta måste omfatta även de arbetshandi- kappade, anser vi. Herr talman! Kunskap sitter i knoppen mer än i kroppen. Det finns egentligen ingen ursäkt för att fysiskt funktionshindrade inte har kommit ut på den reguljära arbetsmarknaden i större utsträckning än vad som i dag är fallet. Den drastiska teknikutveckling som arbetslivet genomgår i dag borde öka de fysiskt funktionshindrades möjligheter att få jobb, dels därför att teknikstödet för funktionshindrade i dag är så avancerat att handikappet i de allra flesta fall kan reduceras till ett minimum, dels därför att den moder- na arbetsmarknaden värderar kunskap alltmer och fysisk förmåga allt mindre. Hur funktionshindrad en människa är beror mer på miljön hon vistas i än på hennes handikapp i sig. Det är alltså fullt möjligt att väsentligt reducera handikap- pets betydelse i arbetslivet om ambitionen finns. Där har vi i politiken en stor uppgift, inte bara att informe- ra utan också att skapa opinion mot de fördomar som alltjämt finns i arbetslivet och bland arbetsgivarna. Det finns flera skäl att vara kritisk mot utskottsma- joritetens förslag att sänka nivån på lönebidragen. Det finns risk att många funktionshindrade som i dag har meningsfull sysselsättning i bl.a. föreningslivet kom- mer att förlora sina jobb. Men vi är också kritiska av principiella skäl. De principer vi i dag har för att beräkna lönebidragets nivå är delvis föråldrade. De utgår i första hand från personens handikapp. Ändå vet vi att graden av han- dikapp i högre grad är beroende av de arbetsuppgifter den funktionshindrade har att utföra och av hur väl teknikstödet är utformat på arbetsplatsen än av perso- nens faktiska handikapp. Handläggarna i lönebidragsärenden är väl inför- stådda med att så är fallet. De har också den kunskap som behövs för att tillsammans med arbetsgivare komma överens om lönebidragets nivå. Dessutom finns möjlighet att efter en tid omförhandla lönebidra- gets storlek. När utskottsmajoriteten nu vill gå in och detaljreg- lera detta förfarande ytterligare riskerar vi att få en situation där lönebidragshandläggarnas handlingsfri- het begränsas och färre funktionshindrade får jobb. Det är bl.a. av den anledningen som vi i Folkpartiet går emot denna försämring. Vi kan alltså konstatera att funktionshindrade över lag har det betydligt svårare på arbetsmarknaden än andra grupper i samhället. Men även inom gruppen funktionshindrade finns det stora skillnader. Den kanske mest utsatta gruppen är de psykiskt funk- tionshindrade. Denna grupp funktionshindrade har hamnat på undantag över lag i handikappolitiken och har det mycket svårt på arbetsmarknaden. Det är inte minst ur denna aspekt som Folkpartiet förordar att Samhall ges möjlighet att anställa ytterligare 1 500 personer. Samhall har visat sig vara ett bra alternativ för de psykiskt funktionshindrade. Här kan arbetstem- po, arbetsuppgifter och arbetslag skräddarsys för att passa den enskildes behov, vilket är särskilt viktigt för de psykiskt funktionshindrade. Herr talman! Det finns stora mänskliga och eko- nomiska vinster för samhället med att bedriva en offensiv arbetslivspolitik. Med enkla åtgärder kan funktionshindrade ges en möjlighet till meningsfull sysselsättning och ett värdigt liv i stället för en passiv tillvaro, ofta med förtidspension. Jag står bakom de reservationer som Folkpartiet har avgivit i utskottet men vill här yrka bifall dels till dem som Elving Andersson har yrkat bifall till, reser- vation 3 och 4, dels till reservation 7. 0315680549012 N 2010-01-01 00:00:00 239174 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0977/#anf96