<anforande>
<dok_hangar_id>2349221</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:77 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetslivspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F3B11EE1-18BD-49C2-9CDA-D32B1730BCFD</anforande_id>
<anforande_nummer>95</anforande_nummer>
<talare>ELVING ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi har, som vi alla vet, en mycket
bekymmersam arbetslöshetssituation, med en för
svenska förhållanden unikt hög arbetslöshet.
Arbetslösheten är dock inte jämnt fördelad. Vissa
grupper är väsentligt hårdare drabbade än andra. Hit
hör utan tvekan de människor som har någon form av
handikapp. Bland dessa är arbetslösheten väsentligt
högre än bland genomsnittet.
Många gånger kan ganska enkla anpassningsåt-
gärder på arbetsplatsen medverka till att människor
med t.ex. olika funktionsnedsättningar kan sköta ett
arbete. Inte minst den nya tekniken och den snabba
teknikutvecklingen skapar nya förutsättningar för
handikappade att komma in på den ordinarie arbets-
marknaden.
Information och anpassningar av arbetsmiljön för
personer med funktionshinder är en uppgift som åvilar
en rad myndigheter. AMS har bl.a. omfattande infor-
mationsmaterial om olika stöd, bl.a. bidrag till arbets-
tekniska hjälpmedel och anpassning av arbetsmiljön.
I det betänkande som vi nu diskuterar, AU12, är
det framför allt på två punkter som jag är mycket
kritisk till utskottsmajoritetens förslag. Det gäller dels
neddragningarna för Samhall, dels sänkningen av
taket för lönebidragen.
Samhall driver en mycket bra verksamhet, som
ger meningsfulla arbeten åt många människor som
annars skulle stå utanför den ordinarie arbetsmarkna-
den. Effektivisering av verksamheten sker kontinuer-
ligt, och trots den rådande arbetsmarknadssituationen
ökar antalet arbetstagare som går från anställning i
Samhall till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.
Man har alltså lyckats med utslussningsarbetet. Detta
är ett mycket gott betyg på Samhalls verksamhet.
Att nu minska anslagen till Samhall är inte sam-
hällsekonomiskt motiverat. Tvärtom är en sådan åt-
gärd klart kontraproduktiv. Självklart skall vi ha ett
tryck på Samhall att fortsätta att rationalisera verk-
samheten och öka produktiviteten. Det måste alla
verksamheter kontinuerligt utsättas för. Men det eko-
nomiska utrymme som uppstår genom ökad produk-
tivitet och bättre effektivitet bör inte, enligt Centerns
förmenande, dras in till statskassan utan i stället an-
vändas för att bereda fler människor jobb inom Sam-
hall. Det är en samhällsekonomiskt klok politik. Från
Centerns sida vill vi dessutom tillföra ytterligare 300
miljoner kronor till Samhall, så att än fler människor
kan beredas jobb inom den sektorn.
Utskottsmajoriteten ställer sig också bakom -
vilket jag beklagar - regeringens förslag om att sänka
taket för bidrag till anställningar med lönebidrag från
90 till 80 %. Detta är  mycket beklagligt. Detta kom-
mer att drabba många av de arbetstagare som har
lönebidrag mycket hårt. Inom olika ideella organisa-
tioner, inte minst inom handikapprörelsen, finns rela-
tivt många anställda med lönebidrag. Det är inom ett
brett spektrum av föreningslivet, inte bara handikapp-
rörelsen, utan också idrottsrörelsen, andra ideella
organisationer och politiska organisationer osv. Dessa
organisationer har oftast inte ekonomiska resurser att
ta på sig en ökad lönekostnad för sina anställda.
Resultatet kommer därför att bli - jag har redan
fått flera signaler om det - antingen sänkta löner eller,
vilket är troligare, att många kommer att avskedas och
ställas utan jobb i ganska stor omfattning. Dessa folk-
rörelser har nämligen inte råd att ta på sig en ökad
kostnad, även om dessa människor gör en mycket bra
arbetsinsats och sköter sina jobb utmärkt. Den ideella
sektorn är sådan att det inte finns några ekonomiska
resurser att betala högre lönekostnader för. Det kom-
mer alltså att resultera i att människor med olika slag
av arbetshandikapp avskedas. Jag tycker att det är
både grymt och onödigt. Det finns inga samhällseko-
nomiska vinster med ett sådant förfaringssätt.
Herr talman! Det finns ytterligare saker i detta
betänkande som kan kommenteras, men jag har valt
att koncentrera mig på de två områden som jag tycker
är de mest anmärkningsvärda. Jag hoppas att debatten
skall kunna handla om de två frågorna.
Jag står naturligtvis bakom samtliga de reservatio-
ner till utskottets betänkande som jag har underteck-
nat, men för att få en effektiv arbetsordning här i
kammaren nöjer jag mig med att yrka bifalla till re-
servationerna nr 4, 7 och 10.
</anforandetext>
<intressent_id>0843906295410</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>239173</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0977/#anf95</protokoll_url_www>
</anforande>
