<anforande>
<dok_hangar_id>2349221</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:77 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetslivspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9F97C955-4F31-48E1-A11E-2F42791806A8</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>SONJA FRANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Arbetsmiljön är ett gemensamt an-
svar och måste då också regleras på ett sätt som ac-
cepteras av båda parter, tycker vi. Frågan om ar-
betsmiljön är för viktig för att bli ett politiskt slagträ.
Det är därför vi förordar att man skall komma överens
i stället för att lagstifta. Men, som jag tidigare sade,
kommer man inte överens får man hitta vägar för
lagstiftning.
När det gäller rehabilitering är vi överens, Ingrid
Burman. Att jobba aktivt med rehabilitering måste
vara det som är mest lönsamt för samhället och också
för den som har ett funktionshinder.
Men vi tycker att i en uppåtgående konjunktur
skall vi ha ut människor på den öppna arbetsmarkna-
den. Vi skall kunna använda oss av andra arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder än bara åtgärder för funktions-
hindrade. Vi skall kunna pröva arbetshandikappade i
praktik, i ungdomsintroduktion med rekryteringsstöd,
arbetsmarknadsutbildning och liknande. Alla andra
åtgärder skall också stå öppna för den som har ett
funktionshinder.
</anforandetext>
<intressent_id>0271495844814</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>239185</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0977/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
