<anforande>
<dok_hangar_id>2349217</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0973</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:73 Onsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>73</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartemen- tets område</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>82A2C92D-214D-454F-A0B3-7CCC6DD07166</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>VIOLA FURUBJELKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Tala om paradoxer! sade Elver Jons-
son och menade att det skulle vara en sådan att afri-
kanska länder öppnar konsulat i Stockholm medan vi
inte har motsvarande närvaro i deras länder. Jag kan
inte hålla med om att det är en paradox. I så fall har vi
levt med en paradox under hela den tid då vi men inte
de afrikanska länderna haft diplomatisk närvaro.
Vi välkomnar självfallet all diplomatisk närvaro
som vi kan få här i Stockholm, och vi är glada att man
söker sig hit. Det tyder på att man tycker att kontak-
terna med Sverige är goda och viktiga, inte på att de
är oviktiga och att vi, som Elver Jonsson påstod,
håller på att överge Afrika. Jag tror inte att man tyck-
er det utan det rakt motsatta.
Elver Jonsson tyckte att vi i utskottet skulle ha
varit aktivare och tydligt ha uttalat att ambassaden i
Kinshasa inte skall läggas ned. Vi har inte gjort några
tillkännagivanden när det gäller de andra ambassader
som jag nämnde - den i Amman och i Lima. Vi har
bara med anförande av fredsprocessen respektive
viktiga handelspolitiska åtgärder och mänskliga-
rättighets-åtgärder sagt att vi hyser tveksamhet mot att
de här ambassaderna skulle läggas ned.
Vi blev i utskottet uppvaktade om ambassaden i
Kinshasa av representanter för kyrkliga biståndsor-
ganisationer som verkar som missionärer i området.
De sade till oss att den ambassad som Sverige i dag
har i Kinshasa inte är tillräckligt stor för att kunna ta
emot dem, om ett evakueringsbehov uppstår - då
skulle de få vända sig till en annan ambassad. De sade
vidare att landet och terrängen gör att de egentligen
inte särskilt ofta kan besöka ambassaden. De sade
också att de i händelse av kris nog skulle vända sig till
den tyska ambassaden.
Samtidigt känner vi till att förhandlingar pågår in-
om UD. Vi har informerat oss om att det var mycket
bra förslag som UD hade att erbjuda de här missionä-
rerna: ett hus, ett intressekontor, som de skulle kunna
ha som centrum. Utrikesutskottets majoritet anser att
det är att ta på sig ett mycket stort ansvar att skriva
negativt om en nedläggning av ambassaden i Kinsha-
sa - vi i majoriteten ansåg inte att det fanns motiv för
ett sådant uttalande när det gällde Kinshasa.
</anforandetext>
<intressent_id>0567603564903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>238902</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0973/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
