2349217 GI0973 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:73 Onsdagen den 15 mars 1994/95 73 1995-03-15 00:00:00 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartemen- tets område F77E70B9-11A9-4FC4-9652-F090F727987B 48 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Det är många punkter som detta be- tänkande tar upp. Jag skall koncentrera mig på ett par. En hel del har redan sagts om den diplomatiska närva- ron i Väst- och Centralafrika. Men jag känner också en förpliktelse, som medlem av Nordiska rådets pre- sidium, att ha några synpunkter på det nordiska sam- arbetet. Först skall jag konstatera att det nordiska samarbe- tet bygger på en genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre självstyrande områden i Norden. Detta samarbete är unikt så till vida att det har en mycket stark folklig förankring. Därmed ges det en särskild legitimitet. Jag tror att nordiskt samarbete även i framtiden kommer att fylla en viktig funktion. Det nordiska samarbetet mellan regeringar och parlament bör för- djupas så att det bäst tjänar de nordiska folkens in- tressen. Då är det av betydelse att sambanden mellan den nationella, den nordiska och den europeiska nivån stärks för att säkerställa att varje sakfråga hanteras i rätt sammanhang och för att undvika dubbelarbete. I utredningsrapporten Nordiskt samarbete i en ny tid pekas dess tre huvudområden ut: samarbete inom Norden, Norden och Europa samt Norden och dess närområden. Finlands och Sveriges inträde i EU för med sig delvis nya förutsättningar för detta samarbete när det gäller de nordiska parlamenten och regeringarna. Med tre nordiska länder och ett självstyrande område, Åland, inom EU och två länder i ett nära samarbets- förhållande genom avtal kommer det nordiska samar- betets betydelse att öka dels som en sammanhållande kraft i Norden, dels som en plattform för större på- verkan i ett europeiskt sammanhang. När Nordiska rådet hade möte i Reykjavik beslöt man där den 1 mars bl.a. följande: att godkänna de mål och prioriteringar som denna rapport tar upp, och som jag nyss återgav, samt att fastställa en rad förslag vid ett kommande möte i höst i finska Kuopio. Vidare skulle nordiska ministerrådet rekommenderas att utarbeta ett förslag om nödvändiga ändringar i Hel- singforsavtalet. Dessutom skulle nordiska ministerrå- det lägga mål och prioriteringar som föreslagits i rapporten Nordiskt samarbete i en ny tid till grund för utarbetandet av plan och budget för det nordiska samarbetet under 1996. Fru talman! Detta skedde i Reykjavik i månads- skiftet februari/mars. Knappt hade nyårsklockorna klingat ut förrän den svenska regeringen riktade ett ekonomiskt Alexanderhugg mot det nordiska samar- betet. Det höll på att bli både politiska och diploma- tiska förvecklingar på en hög nordisk nivå. Finland, Norge och Danmark protesterade mot Sveriges planer att skära ned bidragen till Nordiska rådet med bortemot 20 %, som finansministern och samarbetsministern proklamerade. Finlands samarbetsminister Ole Norrback sade att det var ett dumt förslag som Sverige kom med. Nor- ges Nordenminister Gunnar Berge sade: "Vi kommer mycket aktivt att försöka förmå svenskarna att ändra sig." Danmarks nordiska samarbetsminister, ekono- miminister Marianne Jelved säger att de här sparpla- nerna är en befängd idé i en tid då det finns behov av att stärka det nordiska samarbetet. Det sades också att det är viktigt att göra politiska och inte kamerala avvägningar i första hand. Vi har en stor spardebatt i denna riksdag i denna tid, och visst skall vi spara. Jag tror att det är rimligt att vi också erinrar oss proportionerna. Vad det handlar om är 700 miljoner danska kronor, som hela den nordiska budgeten omfattar. Det skall ses i ljuset av de många miljarder vi nu lägger på ett i och för sig angeläget EU-samarbete. Det är i detta ljus vi skall se motionen från Folkpartiet och Centern, som tog upp att man först borde avhandla frågan om vad det är viktigt att göra i nordiskt samarbete. Nu säger utskottet att det handlar om att förhandla med övriga nordiska länder inom ramen för nordiska ministerrådet. Som väl är ryckte de andra länderna ut och hejdade den svenska nedskärningen av nordiskt samarbete. Utskottet konstaterar, när man undkommit med blotta förskräckelsen, att budgeten minskades med 10 miljoner danska kronor och ytterligare några genom att indexuppskrivning inte skulle förekomma. Jag påminner om att det är mycket blygsamma belopp vi lägger på det nordiska samarbetet. Jag tror också att det är viktigt att i det nordiska samarbetet utveckla det PM som jag talade om inled- ningsvis, men också att Sveriges riksdag får en aktiv debatt kring det här. Jag tar för givet att det särskilda yttrande som fyra partier har ställt sig bakom också beaktas av den svenska regeringen i det nordiska samarbetet. Fru talman! Några ord när det gäller det väst- och centralafrikanska samarbetet, som bl.a. en socialde- mokratisk motion och en folkpartimotion där Erling Bager och jag själv står som undertecknare har tagit upp. Den frågan har blivit mycket dominerande här i debatten. Utskottet säger att man ser möjligheter att ha en nordisk sammanhållning utomlands, utskottet uteslu- ter inte, etc. Man har sagt att man inte har avvisat. Men det som saknas är att man inte har en aktiv håll- ning till de här frågorna, där utskottet skulle kunna göra en insats. Karl-Göran Biörsmark m.fl. har påtalat den väldi- ga snedfördelning som uppstått då vi har många am- bassader och diplomatiska beskickningar i södra Afri- ka och tunnar ut och närmast utarmar Väst- och Cent- ralafrika. Nu säger Viola Furubjelke att man har kommit mycket långt i samtal med företrädare för de berörda som är verksamma i de här områdena och man tror att man skall kunna hitta en lösning. Men, fru talman, tillvaron är full av paradoxer. Samtidigt som Sverige drar ned sin utlandsrepresentation - jag tänker t.ex. på ambassaden i Kinshasa - rustar det fattiga Afrika upp sin diplomatiska och affärsmässiga relation med Sve- rige och Norden. I vår, jag tror att det handlar om maj månad, utnämns och ackrediteras ambassadör André Hombessa som ambassadör för Sverige. Samtidigt upprättas ett konsulat här i Stockholm för att representera republiken Kongo, som är närmas- te granne med Kinshasa, och ytterligare något eller några väst- och centralafrikanska länder. Tala om paradoxer! I reservation nr 4 har reservanterna framhållit att det fransktalande Afrika behöver instanser som kan stödja politiska, kommersiella och biståndsmässiga insatser. Viola Furubjelke menade att det fanns en rad aspekter - hon nämnde utrikespolitiska, säkerhetspo- litiska, biståndspolitiska och konsulära aspekter. Jag skulle vilja fråga: Vilken aspekt har vägt så tungt att utrikesutskottet avstått från att uttala sig till förmån för att ha kvar denna beskickning, en beskickning som har betjänat ett område där svenska insatser har en mer än hundraårig historia? Det är därför reservanter- na anser det så olyckligt att nu närmast uttala sitt stöd för tanken att detta är en ambassad som man kan släppa. Jag tror alltså att den här negativa förändringen kommer att ses som ett övergivande av detta utsatta område. Mitt intryck - det fick jag också styrkt då jag var FN-delegat i New York en tid - är att världen håller på att överge Afrika. I denna utveckling rättar Sverige in sig i ledet. Det känns mycket dystert att behöva konstatera det, fru talman. Därför ställer jag min förhoppning till att regeringen tar den här debat- ten till sig och ser vilken ovärderlig tillgång det är att ha just en ambassad på plats. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 238901 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0973/#anf48