2349217 GI0973 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:73 Onsdagen den 15 mars 1994/95 73 1995-03-15 00:00:00 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartemen- tets område 257878F1-1CCA-48A4-8209-5F260F3E5325 26 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) fp Herr talman! I diskussionen om betänkande UU14 tänker jag koncentrera mig på två saker. Det gäller ambassaden i Kinshasa och det s.k. F 2-anslaget. Sverige har ju sedan lång tid tillbaka en ambassad i Kinshasa som betjänar hela den fransktalande delen av Centralafrika. Vid flera tillfällen under de senaste åren har ambassaden hotats av nedläggning. Men varje gång har detta undvikits. Man har lyssnat till de protester som har framförts, bl.a. av representanter för de svenska missionerna som verkar i den här delen av Afrika. Just nu genomlever flera länder i det fransktalande Centralafrika sin kanske svåraste kris sedan själv- ständigheten. Att då överge en viktig svensk beskick- ning i området ger helt fel signaler. De små svenska besparingar man därmed kan uppnå kan stå oss dyrt genom den försämrade prestige som Sverige därige- nom kommer att få och genom den sämre service man härvid kommer att ge de svenska missionsarbetare och biståndsarbetare som gör ett uppoffrande arbete under mycket svåra förhållanden. Man frågar sig hur säkerheten kommer att garanteras i framtiden, om ambassaden läggs ned. Riksdagen har tidigare, på förslag av Folkpartiet, markerat behov av kunskapsuppbyggnad om det fransktalande Afrika - vi är ju väl representerade i den engelsktalande delen. Förslaget om nedläggning av ambassaden i Kinshasa går i rakt motsatt riktning. Flera länder i området befinner sig just nu i ett mycket utsatt läge. Det katastrofala vanstyre som president Mobutu gjort sig skyldig till gör situationen för be- folkningen i Zaire allt allvarligare. De västländer som genom åren givit honom sitt stöd bär ett tungt ansvar för denna utveckling. Vidare har företrädare för den evangeliska kyrkan varnat för att händelserna i t.ex. Rwanda och i Burundi, som gränsar till detta område, snart kan få sin motsvarighet också i Kongo. Den svenska ambassaden i Kinshasa har haft mycket stor betydelse för den omfattande verksamhet som den svenska missionen bedriver, inte minst i Kongo. De svenska biståndsinsatserna i området har sina rötter där sedan mer än 100 år tillbaka i tiden. Nu finns det 137 biståndsarbetare verksamma i Kongo, Zaire och Centralafrikanska republiken. SIDA för- medlar stora summor pengar till detta område, vilket visar på bredden i arbetet. Vidare: Demokratiseringsprocessen har börjat i många av regionens länder. Man söker då kontakter och erfarenheter från olika håll, och man är inte minst intresserad av Nordeuropa. Republiken Kongo har t.ex. nyligen utsett en ambassadör för de nordiska länderna i syfte att stärka relationerna med framför allt Sverige. I det fransktalande Afrika finns det ett betydande politiskt och kommersiellt intresse av Sverige. Det franska ekonomiska, politiska och kulturella inflytan- det i vissa länder i Afrika är oerhört stort. I praktiken har man fortfarande en kolonial relation. Denna rela- tion behöver brytas, men det blir i det närmaste omöjligt när länder som Sverige tar bort sin diploma- tiska närvaro. Som jag tidigare påpekade har svensk mission un- der lång tid verkat i området och gjort viktiga insatser för utbildningsväsen och inom sjuk- och hälsovård. I denna region finns Svenska missionsförbundet, pingströrelsen, baptistsamfundet, Örebromissionen och Frälsningsarmén representerade. Missionen har genom åren skapat en goodwill, inte bara för sina samfund utan också för just Sverige. Dessutom har missionen utgjort viktiga informa- tionskällor i Sverige när det gäller förhållandena i det fransktalande Afrika. Ofta har missionen varit de enda nyhetskällorna i fråga om vissa länder. Detta har visat sig vara mycket värdefullt när det t.ex. har gällt att förmedla information om utvecklingen under de se- naste åren i Rwanda och Burundi. Det är intressant att notera de informationsinsatser rörande Afrika som svenska biståndsarbetare och missionsarbetare har gjort under alla år. Vi i utskottet besökte i går Nordiska afrikainstitutet i Uppsala. Där fick vi veta att mycket av den information och kun- skap som finns om Afrika bygger på de rapporter som under årens lopp har sänts från missionärer i Afrika. De går tillbaka ända till 1800-talet. Det är fråga om information som bara finns på Nordiska afrikainstitu- tet och som man i dag förser Afrika med. Om man på den afrikanska kartan skulle placera knappnålar på varje plats där den svenska utlands- myndigheten finns representerad skulle det bli en hel skog av nålar i den södra delen av Afrika. Där finns det i dag representation i Harare i Zimbabwe, i Lusa- ka i Zambia, i Maputo i Moçambique, i Luanda i Angola, i Pretoria-Kapstaden i Sydafrika, i Gaborone i Botswana och i Windhoek i Namibia. Dessa sju representationsplatser i södra Afrika skall jämföras med - som det nu finns risk för - noll representa- tionsplatser i den fransktalande delen av Västafrika, som är ett mycket stort område. Enligt mitt förmenan- de vore detta mycket olyckligt. Jag yrkar därför bifall till en reservation som finns fogad till betänkandet, nämligen till reservation 4. Jag vill också helt kort beröra det s.k. F2-anslaget. Riksdagen har uppsatt två procentmål. Det ena målet är att 1 % av BNI skall gå till bistånd, och det andra är att 0,1 % av våra försvarskostnader skall gå till det s.k. F 2-anslaget som används för organisationer som arbetar med fredsfrågor, information och forskning om fred och nedrustningsfrågor. Båda målen har nu fastställts under stark press, och de går i fel riktning, vilket är olyckligt. När det gäller det s.k. promilleanslaget för infor- mation och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- jande utveckling var det en gång Folkpartiet, Social- demokraterna och Centern som en tog initiativ till detta. Det började bra med kraftiga påslag på detta anslag till de frivilliga organisationer som arbetar inom det området. Men som sagt, nu är det kräftgång som gäller. Vapenindustrin och hela det komplexet har i dag enorma summor till sitt förfogande för marknadsfö- ring, summor som för fredsorganisationerna är rena fantasisummor. Därför bör de partier - och även and- ra - som en gång tog initiativet till promillemålet stödja det och hjälpa till med att vända den negativa trend som vi nu är inne i. Det påslag på F 2-anslaget med 3 miljoner kronor som föreslås i reservation 11 är ett förslag i rätt rikt- ning. Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till endast en reservation, nämligen till reservation 4. Naturligtvis står jag bakom reservationerna 2, 7, och 11, även om jag i de fallen inte påfordrar någon rösträkning. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 238879 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0973/#anf26