<anforande>
<dok_hangar_id>2349216</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:72 Tisdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på frågorna 1994/95:322 och 337 om kvinnliga professorer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7A383965-1496-4929-A3CC-8135D3CD5A69</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>MARGIT GENNSER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är alldeles riktigt att detta behand-
lades när man antog denna lagstiftning. Det är alldeles
riktigt att man i kommentarer till lagstiftningen, enligt
de kontakter jag har haft med bl.a. grundlagsfäder,
konstaterar att det finns vissa tvivel när det gäller
universitetens högsta tjänster, där regeringsformen är
tillämplig. Det är därför jag tycker att försiktighet och
vördnad för grundlagen hade varit klädsamt. Men det
är klart, när vi skall syssla med modefrågor blir det
bråttom.
Jag skulle vilja säga en annan sak också. Man
skall vara litet försiktig med siffror. I Sydsvenskan i
lördags redovisades statistik om att kvinnliga sökande
till professurer har mycket större chans att bli profes-
sorer. Det är en högre frekvens kvinnor än män som
får tjänster. Det är alltså litet svårt att bara gå på anta-
let kvinnliga professorer.
</anforandetext>
<intressent_id>0748447264503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>238782</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0972/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
