<anforande>
<dok_hangar_id>2349151</dok_hangar_id>
<dok_id>GI097</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:7 Tisdagen den 11 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>7</dok_nummer>
<dok_datum>1994-10-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Remissdebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>remissdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8948B834-ADE6-4AB4-8BD3-B90F389E2C25</anforande_id>
<anforande_nummer>51</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är kanske litet originellt att svara
på en interpellation när man varken bestämt när den
skall besvaras eller känner till innehållet. Eftersom
Birgitta Hambraeus ändå ställt frågan, får jag väl
kommentera själva sakfrågan. Där är det i all enkelhet
så att man visst kan säga nej till områden i EES-
avtalet. Då faller de för alla EES-avtalets
medlemsstater, då urgröps avtalet. Det är en
instabilitet i avtalet som tyvärr gör det så skakigt.
Man kan visst inskränka samarbetet, man kan ställa
sig utanför. Då faller hela avsnittet, och inte bara för
vår del utan också för andra.
Den andra möjligheten, som debatterats här i dag,
dvs. att förbättra EES-avtalet genom en
omförhandling, förefaller mig utomordentligt
främmande. Utan tvekan anser många av
medlemsländerna i den europeiska unionen att de har
givit Sverige, Norge, Finland och Österrike mycket
goda villkor. Det är vad de anser. Om vi säger nej,
respekterar de förstås det. Inte tror jag att de skulle
låta oss plocka russin ur en annan kaka genom att göra
EES-avtalet mer attraktivt för just Sverige. Det
förefaller mig utomordentligt främmande.
</anforandetext>
<intressent_id>0334042720405</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>233436</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI097/#anf51</protokoll_url_www>
</anforande>
