2349151 GI097 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:7 Tisdagen den 11 oktober 1994/95 7 1994-10-11 00:00:00 Remissdebatt remissdebatt 8D1DDFEA-8B5A-4781-A856-623CB340F65B 2 GUDRUN SCHYMAN (v) v Fru talman! Det svenska motståndet mot ett medlemskap i den europeiska unionen är oerhört brett. Till folkrörelsen mot EU räknar vi jordbruks- och civilministern, politiker från alla olika riksdagspartier, kända ekonomer och forskare, tunga fackliga ledare, mängder av folkliga rörelser och organisationer. Det är människor från alla olika delar av det svenska samhället. Att vara EU-motståndare är inget konstigt. Det har blivit en folkrörelse. Vi står här i dag med en massiv regeringsproposition om Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Den mycket tjocka propositionen ger en symbolisk bild över vilket omfattande beslut vi står inför. Den 13 november skall det svenska folket i folkomröstningen fatta sitt beslut om EU. Det är ett beslut som riksdagen har att respektera. I centrum står frågan om demokrati och självbestämmande. EU-förespråkarna hävdar ibland att EU inte inskränker den nationella självbestämmanderätten. Samtidigt brukar samma personer hävda att ett EU-medlemskap leder till ett verkligt inflytande över lagarna i den europeiska unionen. Det går rimligen inte ihop. Det som Sverige vinner på ett medinflytande inom EU:s överstatliga ramar måste givetvis betalas med minskat självbestämmande för den svenska riksdagen. Om Sverige skulle bli medlem i EU innebär det i praktiken att t.ex. vår jordbruksminister Margareta Winberg får åka till Bryssel och rösta om EU-lagar, lagar som detaljreglerar villkoren för EU:s samtliga bönder. Det är detta som Carl Bildt har brukat kalla "rösträtt i Europa". Men konsekvensen av rösträtten i Europa är också "EU-staters rösträtt i Sverige", eller för att uttrycka det precist: Margareta Winbergs röst skulle motsvara fyra röster när det gäller jordbrukspolitiken i den europeiska unionen, samtidigt som den italienske jordbruksministerns röst - han är medlem i fascistpartiet - skulle motsvara tio röster när det gäller den jordbrukspolitik som också blir giltig i Sverige. Vill vi ge honom det inflytandet över svensk lagstiftning? Vill vi frånhända oss möjligheten att självständigt kunna reformera den svenska jordbrukspolitiken? Vill vi avbryta den reformering som inleddes år 1990 och som syftade till en avveckling av det komplicerade regleringssystemet, som syftade till en större konsumentinriktning och som syftade till en bättre miljö? Vill vi avbryta detta för att i stället ansluta oss till EU:s extremt kostsamma och i det närmaste perversa jordbrukspolitik, en politik som gynnar storgodsägarna? Det är några av de många val som är inbyggda i ett ja eller nej till ett medlemskap i den europeiska unionen. En del socialdemokrater säger att det skulle vara ett uttryck för internationalism att få rösta i ministerrådet. Det är klart, om man menar att internationalism är detsamma som att en svensk jordbruksminister får den stora lyckan att t.ex. få vara med och detaljreglera villkoren för olivodlingar på den iberiska halvön. Då är det kanske så. Men lägger man i ordet internationalism i stället förståelsen solidaritet med de fattiga och förtryckta i hela världen, då bör vi lyssna på Sydafrikas president Nelson Mandela, när han talar om den europeiska unionens framväxt. Han säger: "Framväxten av EU och NAFTA på det norra halvklotet har försvagat u- länderna, och i synnerhet de länder som i likhet med Sydafrika inte är knutna till något block." Folkomröstningen handlar alltså också om ifall vi vill ansluta oss till den västeuropeiska union som med tullmurar och med gemensam utrikes- och säkerhetspolitik syftar till att bilda en ny stormakt. Vill vi ansluta oss till en stormakt som i konkurrens med Japan och USA skall strida om marknadsandelar i en värld där det är syd, och dess fattiga människomassor, som plundras? Eller vill vi slå vakt om möjligheten att vi i Sverige i en tid av växande globala spänningar mellan nord och syd skall kunna agera självständigt för minskade klyftor mellan i- och u-länder? För oss som tillhör nej-sidan är det viktigt att göra allt detta klart. Ett ja till EU-medlemskap skulle vara ett oerhört stort beslut med vittgående konsekvenser på så gott som alla samhällsområden. I propositionen förskönas det med omskrivningar. Det framgår inte alls att detta är konsekvenserna, särskilt inte när det gäller den grundläggande konsekvensen av ett ja som ett uppgivande av den nationella självbestämmanderätten och en allvarlig försvagning av demokratin är. Många ja-sägare försöker tona ned detta. Men några andra talar faktiskt klarspråk. Moderaten, tidigare riksdagsmannen, numera EFTA- kommissionären, Nic Grönvall - som många av oss känner - skrev i maj i år i Dagens Nyheter: "En genomgång av de olika länderna i Europa visar att den representativa demokratin är sjuk - - -. Det unika med Europaunionens konstruktion är att regeringsmaktens exklusiva förslagsmakt har ersatts av en byråkratins exklusiva förslagsmakt." Till skillnad från vad som sägs i propositionen, säger Nic Grönvall som det är. Det skall han ha heder för. Men frågan är om svenska folket delar hans uppfattning att det är bra att ge förslagsmakten till byråkrater, som till skillnad från en regering inte kan fällas i fria val. Ett ja till medlemskap i den europeiska unionen innebär att en mängd områden förs över till EU:s överstatliga beslutsområde. Jämfört med EES-avtalet kommer EU att besluta om t.ex. följande områden: handelspolitiken, utrikes- och säkerhetspolitiken, jordbruks- och fiskepolitiken och den ekonomiska politiken, med målet en ekonomisk och monetär union samt gemensam valuta. Det är en målsättning som i dag innebär hårda ekonomiska konvergenskrav på medlemsstaterna, med ökande arbetslöshet som följd. Nästan 19 miljoner arbetslösa i EU:s medlemsstater och 52 miljoner människor under EU:s eget definierade fattidomsstreck talar sitt tydliga språk om resultatet av EU:s ekonomiska politik. Fru talman! Vi vet att denna proposition inte kommer att läsas av svenska folket inför folkomröstningen. Det är väl inte ens säkert att alla riksdagsmän kommer att läsa den. Inte heller kommer särskilt många att läsa det flerhundrasidiga avtal mellan EU och Sverige som vi skall folkomrösta om. Det är naturligt att folk inte kan ta sig tid med det. Desto viktigare är att det sammanfattande och informativa material som utges av Utrikesdepartementet är korrekt och sanningsenligt. Tyvärr har Utrikesdepartementet allvarligt brustit i just det hänseendet. Det informationsmaterial som har producerats och sänts ut till alla hushåll är ren ja- propaganda. Det är mycket upprörande. Och det har föranlett mig och andra riksdagsledamöter att göra en anmälan till konstitutionsutskottet. Vad ligger bakom Utrikesdepartementets förskönande beskrivningar av avtalet med EU? Vad är det som får ämbetsmän att bryta mot sin traditionella oförvitlighet i hanteringen av detta ärende? Kan det möjligtvis vara så att UD-tjänstemännen är väl medvetna om att just UD:s makt ökar betydligt vid ett svenskt EU-medlemskap. Utrikesdepartementet får ju ett större inflytande över unionslagarnas utformning än vad Sveriges folkvalda riksdag får. När vi dessutom får höra att det finns planer på att driva igenom en grundlagsändring före folkomröstningen, börjar det kännas riktigt obehagligt. Grundlagsändringen behövs om det blir ett ja till den europeiska unionen. Men om det blir ett nej, kan förslaget till grundlagsändring läggas i papperskorgen. Varför skall i så fall grundlagsändringen drivas igenom före folkomröstningen? Det måste vi få ett tydligt svar på här i dag, inte minst från den nya regeringen. Om ja-sidan beslutar sig för att driva igenom grundlagsändringen före folkomröstningen, kommer man att skapa djup misstro bland många människor. Konspirationsteorier ges fritt spelrum, och politikerföraktet ges en ordentlig skjuts framåt. Det vore väl dumt att åstadkomma det. Låt oss därför enas om att grundlagsändringen bara tas upp efter en folkomröstning och om det blir ett ja i folkomröstningen. Fru talman! EU-frågan bevisar återigen den gamla sanningen att demokratin inte är en gång för alla given. Den måste erövras, försvaras och ibland återerövras. I början av seklet erövrade arbetarrörelsen, liberaler och kvinnokämpar demokratin i form av allmän rösträtt i vårt land. Nu hotas demokratin av den allvarliga urholkning som ett EU-medlemskap kommer att medföra. (Applåder) 0236004923301 N 2010-01-01 00:00:00 233387 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI097/#anf2