2349213 GI0969 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:69 Onsdagen den 8 mars 1994/95 69 1995-03-08 00:00:00 Den ekonomiska politiken och budgetregle- ringen m.m. 0E4D989F-D8EC-40EE-A4EB-E3ABC1C19989 3 PER-OLA ERIKSSON (c) c Fru talman! De senaste dagarnas oro på valuta- och räntemarknaderna med fallande kronkurs och ökande räntor har blivit en ny tydlig påminnelse om obalansen i svensk ekonomi. Detta får snabbt stora negativa konsekvenser för de enskilda hushållen, för företagen och icke minst för statsfinanserna. Finansutskottets betänkande om riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken bygger på de antaganden och utgångspunkter som finns i fi- nansplanen, nämligen en starkare kronkurs och lägre räntor. I den preliminära nationalbudgeten skriver rege- ringen att det förutses fallande femåriga obligations- räntor. Vidare sägs att anledningen till de successivt lägre långräntorna är ett ökat förtroende för en hållbar statsskuldsutveckling. Dessutom kan man läsa att den svenska kronan antas appreciera gentemot de övriga EU-ländernas valutor. Fru talman! I verkligheten ser vi i dag något helt annat - en allt svagare krona och högre räntor. Fi- nansutskottets betänkande, som det utformats av ma- joriteten, är egentligen ett mindre trovärdigt doku- ment. Jag förstår om socialdemokraterna och främst fi- nansministern känner oro. Den försvagade kronkursen och de kraftigt stigande marknadsräntorna är en ut- omordentligt hård dom mot Sverige. Politiken har inte den trovärdighet som socialdemokraterna brukar påstå i högtidliga sammanhang. Den ekonomiska politiken måste nu utformas så att vi får en långsiktigt hållbar utveckling. Vi får inte vältra över problemen med stor statsskuld och stor miljöskuld på kommande generationer. Det är ut- gångspunkten för Centerns alternativ till regeringens ekonomiska politik. Fru talman! Förr brukade barnen låna av föräld- rarna när pengarna inte räckte. Nu är det föräldrarna som lånar av nästa generation, av våra barn och barn- barn, för att finansiera vår välfärd. Så kan vi inte ha det. Därför måste Sveriges statsfinanser saneras. För att lyckas vrida utvecklingen rätt är några faktorer avgörande - låg inflation, tillväxtskapande åtgärder, minskad arbetslöshet och en balanserad avtalsrörelse. Budgetsaneringens innehåll måste anpassas till vad som är långsiktigt strukturellt riktigt. Sanerings- politiken måste samspela med, och inte motverka, strukturpolitiken. Inflationsbekämpningen måste ha fortsatt hög prioritet. Men den ekonomiska politiken måste uppfylla fler krav än så. Statsfinanserna måste saneras med ökad grundtrygghet och rättvis fördelning som ledstjärna. Vi måste ha en omställning av ekonomin i riktning mot kretsloppstänkande och en ekonomisk tillväxt som tar miljöhänsyn och värnar en god regional ut- veckling. De selektiva arbetmarknadspolitiska åtgär- derna måste reserveras för personer som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Centerns ekonomisk-politiska förslag innehåller alla viktiga komponenter för att få en uthållig eko- nomisk utveckling. Vårt alternativ till regeringens budget är ca 13 miljarder starkare. Det innebär att sysselsättningen skulle öka, miljön förbättras och den generella välfärdspolitiken omfatta alla. Med Centern i regeringsställning genomfördes fle- ra viktiga reformer för att skapa en hållbar närings- livsledd tillväxt. Vi genomförde reformer för att skapa en hållbar utveckling i ekonomin och en ökad rättvisa i välfärdssystemen. Miljöarbetet lyftes fram på ett för Sverige nytt och unikt sätt. I dag skulle det i och för sig finnas anledning att kritiskt granska socialdemokraternas politik i opposi- tion. Den präglades tyvärr ofta av populism. Jag kan inte påstå att Göran Persson som finansminister har ägnat sig åt populism. Han har gjort försök att sanera den svenska ekonomin. Det som sker nu är något radikalt annorlunda mot det som skedde under oppo- sitionsåren. Men i budgetpropositionen ges en historiebe- skrivning som inte stämmer med vad som verkligen skett. Om man läser budgetpropositionen verkar det som om socialdemokraterna har glömt 80-talets infla- tionsspiral och spekulationsekonomi. Då var det inne att tjäna pengar på pengar, fastighetsvärdena blåstes upp och resultatet blev bankkrisen som kom att kosta det svenska folket minst 65 miljarder kronor. Varför vägrar finansministern att återkräva det svenska fol- kets utlägg för att hålla bankerna under armarna? Fru talman! Nu är det föga meningsfullt att älta det som har varit. Nu är det inte tid att se bakåt. Nu är det dags att se framåt och söka lösningar som lyfter Sverige ur ekonomins träskmarker. Återkommande debatter här i kammaren om den politiska skuldbör- dan gör inte räntebördan lättare för småhusägare, företag eller lågavlönade. Vi måste nu söka efter långsiktiga lösningar som ger stabilitet och kontinui- tet. Men det förutsätter att regeringen söker förankra politiken på annat håll än på vänsterkanten. Sverige har för närvarande ett hyfsat kostnadsläge. Många ekonomiska indikatorer pekar rätt. Investe- ringarna ökar, exporten går bra, bytesbalansen pekar på överskott och produktiviteten i näringslivet har radikalt förbättrats sedan 80-talet. Tre år med fyrklö- verregeringens politik börjar ge resultat på dessa punkter. Kvar står en för hög arbetslöshet och ett högt ränteläge. Regeringen drar tyvärr felaktiga slutsatser av hur svensk ekonomi kommer att utvecklas och föreslår ett antal felaktiga åtgärder. Det gäller framför allt åtgär- der för företagandet och för möjligheterna att skapa nya jobb. I höstas drev socialdemokraterna igenom höjda arbetsgivaravgifter. Nu vill regeringen driva igenom det sönderkritiserade nyanställningsstödet RAS eller NYS, som jag tycker är en mer lämplig benämning. Det skulle först kosta 7 miljarder kronor, men har reducerats till 5 sedan regeringen köpt Miljöpartiets stöd genom pengar till allergisanering. Dessa 7 mil- jarder är ännu ofinansierade. Mot bakgrund av oron på valutamarknaden bör riksdagen inte fatta beslut om nya ofinansierade utgifter och reformer. Fru talman! Debatten i dag kommer att handla om åtgärder för att sanera svensk ekonomi, få ner budge- tunderskottet och få en politik som pressar ner räntor- na. Vi kommer att i stort sett vara överens om vikten av detta. Sedan skiljer vi kanske oss när det gäller vilken typ av åtgärder vi skall vidta. Men önskan att få ner budgetunderskottet, pressa ner räntorna och få stopp på statsskuldens ökning tror jag är gemensam för oss alla. Men vad händer efter finansutskottets debatt? Ef- ter den här debatten skall Socialdemokraterna och Miljöpartiet besluta om det riktade anställningsstödet. Jag tycker att det är kvalificerat vansinne att besluta om RAS. Det innebär ett ökat budgetunderskott och därmed en ökad statlig upplåning. Mitt råd till social- demokraterna är: Avstå från att mot en stor minoritet i riksdagen, mot företagens, AMS och många fackliga organisationers vilja driva igenom RAS-förslaget! Släpp prestigen och tänk på landets ekonomi! Jag vill samtidigt passa på att fråga socialdemo- kraterna hur många jobb man tror att Rädda Anders Sundström-förslaget kommer att ge. Det avgörande för att skapa nya jobb är goda vill- kor för företagen. Vi i Centern har lagt fram en rad förslag om ökad riskkapitalförsörjning, förbättrad arbetsrättslig lagstiftning, lägre arbetsgivaravgifter genom skatteväxling osv. Om regeringen är intresse- rad av att skapa en majoritet för goda villkor för före- tagande bör Centerns förslag studeras ingående. Vi är, herr finansminister, beredda till en konstruktiv op- positionspolitik för att skapa förutsättningar för fler företagare, fler företag och fler jobb. En sundare ekonomi ställer också krav på struktur- reformer och moderniseringar av de nuvarande väl- färdssystemen. Centerns utgångspunkt är att ingen skall ställas utanför välfärdssystemen på det sätt som sker i dag. Ökad grundtrygghet är vår modell. Det är orimligt att, som nu sker, cementera den gräns som går genom Välfärdssverige. Den som redan har det gott ställt skall ha mycket, men den som har litet eller inget skall få just litet eller inget. För att kunna skapa balans i ekonomin borde vi enas om en rad strukturella reformer. Som exempel kan vi ta den breda pensionsuppgörelsen. Den kan tjäna som utgångspunkt för hur vi bör tänka. Rotandet i teknik och detaljer fick stå tillbaka till förmån för en långsiktigt genomgripande förändring av pensionssys- temet. Pensionsuppgörelsen mellan fyrklöverrege- ringen och socialdemokraterna ger oss i allt väsentligt ett bra och hållbart pensionssystem. Det som gjordes på pensionsområdet bör stå mo- dell för andra områden, t.ex. på arbetslivsområdet. Vi måste skapa en arbetslivsförsäkring som inkluderar ersättning vid arbetslöshet, sjukdom och arbetsskada. Det finns skäl att även inkludera förtidspensionering i ett sådant system. Det är motsatt väg mot den som regeringen valde i höstas när den rev upp den allmän- na arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen riktar nu besparingar mot barnfamil- jer. Många av barnfamiljerna lever med smala eko- nomiska marginaler. Minskat barnbidrag är enligt vårt sätt att se en kortsiktig och felaktig lösning. Jag vill i stället se en bred enighet om en familjepolitisk re- form. Centerns alternativ är i det fallet ett barnkonto - beskattat och lika för alla barn i åldern 0-6 år. Jag vill fråga finansutskottets ordförande och ock- så finansministern, som senare skall delta i debatten, om de är intresserade av att inleda ett arbete för att skapa hållbara strukturreformer inom dessa områden. Den typen av strukturåtgärder och strukturreformer borde också vara bärande inslag i ett vägvinnande kommande konvergensprogram. I linje med strukturreformen, där rättvisa och val- frihet skall sättas i förgrunden, borde vi också pröva en kassabegränsning på den offentliga sektorn. Det måste bli stopp för utgiftsökningen. Detta instrument var aktuellt i slutet av 1980-talet, men fick då en ut- formning som Centern hade anledning att kritisera, eftersom det främst var inriktat på löneutveckling. Jag tycker att vi måste söka efter ett system där vi sätter ett tak för myndigheters utgifter men formar det så att det ger frihet att göra fördelningspolitiska priorite- ringar mellan individen, hushåll och region. Fru talman! Sveriges ekonomiska situation som vi upplever den i dessa dramatiska dagar, med fallande kronkurs och stigande räntor, motiverar att vi söker efter det politiska handslaget och långsiktiga lösning- ar. Sverige är för litet och problemen är för stora för att vi skall fastna i politisk pajkastning om vem som bär skuldbördan när det gäller dagens problem. De som dignar under räntebördan, står utanför arbets- marknaden eller har svårt att få hushållskassan att räcka till kräver att vi söker efter det som enar i stället för att prioritera det som skiljer. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag vidhåller de reservationer till betänkandet som Cen- tern har undertecknat, men av praktiska skäl och för tids vinnande kommer jag bara att yrka bifall till re- servationerna 1 och 26. 0405574090504 N 2010-01-01 00:00:00 238448 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0969/#anf3