2349213 GI0969 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:69 Onsdagen den 8 mars 1994/95 69 1995-03-08 00:00:00 Anslag till jämställdhet m.m. 8BE76573-EB99-4723-BAD7-1634AD60CDC7 144 OLA STRÖM (fp) fp Herr talman! De flesta talare har i dag på något sätt uppmärksammat att det är den internationella kvinnodagen. Jag tycker också att det känns litet extra högtidligt att just i dag tala om arbetsmarknadsutskot- tets betänkande om anslag till jämställdhet. Precis som talmannen i sitt anförande i morse på- pekade är det viktigt att ta upp de tudelade känslor som en internationell kvinnodag ger upphov till. Å ena sidan är det vad man skulle kunna säga är det tragiska, att kvinnors rättigheter alltjämt kränks i stora delar av världen, eller att det här på hemmaplan tog nästan 73 år från det att de första kvinnorna tog plats i första och andra kammaren till att vi fick en hyfsad fördelning i den svenska riksdagen. Det finns andra ojämlikheter som fortfarande kvarstår i vårt eget land. Jag tänker då främst på de stora, oförklarli- ga och oacceptabla löneskillnader som kvarstår och det viktiga med att ansvaret för hem och familj till största delen fortfarande vilar på kvinnorna. Detta var något av de negativa och några av de stora utmaning- ar som vi har att jobba med under de kommande åren. Å andra sidan tycker jag att det finns anledning att peka på en viss optimism. Under det år som har gått sedan vi senast firade den internationella kvinnodagen har ju trots allt mycket hänt i Sverige. Bristerna i jämställdhet har hamnat högt upp på dagordningen, inte bara i politiken utan också på arbetsplatserna, vid köksborden och vid diskbänkarna. Det var ju en bred uppslutning i riksdagen förra våren när Bengt Westerberg och den borgerliga rege- ringen lade fram jämställdhetspropositionen Delad makt - delat ansvar. Den innehöll pappamånaden som är så viktig för att ge incitament och stöd för de fäder som vill ta ut föräldraledighet. Också jämställdhetsplanen är ett kraftfullt instru- ment för att kartlägga brister och låta arbetsgivare, fackföreningar och arbetstagarrepresentanter hjälpas åt att komma till rätta med orättfärdigheter på arbets- platserna. Jämställdhetslagen är exempelvis inte längre för- handlingsbar. JämO har fått ökade resurser. Nu finns det experter på jämställdhet vid landets länsstyrelser. Vidare finns den kvinnliga näringslivsakademin. Detta är bara några exempel på kraftfulla och positiva förändringar som har skett under de år som har gått. Dessa beslut innebar i sig ett viktigt trendbrott i den passivitet och nedåtgående spiral som jämställd- hetssträvandena fick utstå under framför allt 80-talet. De beslut som vi i dag har att fatta om anslag till jämställdhetsarbetet har till stor del sitt ursprung i den proposition som riksdagen tog ställning till förra vå- ren. I morse använde Birgitta Dahl en liberal ansats i synen på jämställdhetspolitiken. Det tycker jag var väldigt bra. Birgitta Dahl är ju knappast liberal. Men jag menar att utan en stabil, liberal ideologisk grund riskerar brister i jämställdhet och andra typer av dis- kriminering att reduceras till frågor som bara hamnar på dagordningen då det kan anses vara politiskt kor- rekt eller då tidsandan tillåter detta. Det får aldrig bli så, att det politiska kuraget och engagemanget inte finns när det också blåser snålt, för det är oftast då det behövs som mest. Det kan finnas anledning att i denna stund, när partier och andra opinionsbildare nästan tävlar om att vara mest angelägna i jämställdhetspolitiken, peka på att det ju inte alltid har varit så. Ett exempel är till- komsten av jämställdhetslagen 1979, som lades fram av den dåvarande mittenregeringen där Folkpartiet ingick. Den lagen gick ju Socialdemokraterna kraft- fullt emot i en ohelig allians med både LO och SAF. Jag tycker att Ingrid Burman är litet orättvis mot oss folkpartister, för vid de tillfällen som vi under modern tid har varit med i en regeringssituation har ju jämställdhetslagen tillkommit. Första ansatsen gjordes 1979, och när vi nu senast hade regeringsmakten reformerades den. Därför tycker jag att det är en orättvis anklagelse mot Folkpartiet. Detta med arbetsvärdering, som Ingrid Burman också tar upp, är ingenting som vi på något sätt har avvisat. Vad vi har sagt är att detta inte är så lätt att genomföra som man kanske kan tro och att vi måste arbeta fram egna modeller i Sverige. Men i övrigt råder det ingen som helst meningsskiljaktighet om att detta är ett viktigt instrument för att kartlägga och komma till rätta med orättfärdiga löneskillnader. Alla människors lika rättigheter och skyldigheter är ett grundfundament som måste garanteras i en demokratisk välfärdsstat. Det är ur denna liberala människosyn som Folkpartiet hämtar sina utgångs- punkter i jämställdhetspolitiken. Alla former av dis- kriminering begränsar den enskildes frihet och står därmed i motsatsförhållande till den liberala uppfatt- ningen om alla människors lika värde och rätt till personlig frihet. Det finns egentligen inget samhällsförhållande som i dag i högre grad negativt påverkar en så stor del av befolkningen som bristerna i jämställdhet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart bli en kvinno- fråga, lika litet som kampen mot rasism enbart bör föras av invandrare. Jag tycker att jämställdhetspoliti- ken är en alldeles för viktig fråga för att reduceras till något som skulle kunna kallas för gruppintresse. För att det inte skall bli så, krävs en uppryckning från båda håll, framför allt från männen som bättre måste engagera sig i denna fråga. Jag är litet trött på att vara ensam man i jämställdhetsdebatterna i kammaren. Jag välkomnar gärna sällskap. Jämställdhetsfrågan är inte heller betjänt av de män som ber om ursäkt för sin existens som män, för att de tror att det på något sätt skulle bidra till att visa solidaritet med kvinnors jämställdhetssträvanden. Det gör det inte, utan jämställdhetspolitiken kräver kraft- karlar men också att kvinnorna uppmuntrar de män som trots allt engagerar sig i denna fråga. Det ligger i allas intresse att vi gemensamt arbetar mot diskriminering i alla dess former. Diskrimine- ringen har ju sin utgångspunkt i att man generaliserar och klär människor i kollektiva egenskaper och behov som oftast är uppbyggda av fördomar och kulturhis- toriskt förankrade uppfattningar. Så får det ju inte vara, vilket kan tyckas vara självklart. Men jag tycker ändå att det smyger sig in åsiktsskillnader. Kristina Zakrisson tog upp att hon inte kan förstå varför någon skulle vilja starta någonting fristående från offentlig verksamhet. Poängen med vårt resone- mang är att vi inte tycker att det skall spela någon roll om Kristina Zakrisson inte förstår eller om hon har någon annan uppfattning. Vi tycker att det är den enskilda kvinnan, eller vem det nu är som arbetar i offentlig verksamhet, som skall fatta beslutet. Vi tar i dag ställning till de ganska kraftiga resur- stillskotten. Jag tycker inte att reservationerna i sig är speciellt allvarliga, men det finns en del saker som är litet av randanmärkningar för att visa att man på något sätt skulle vara mer angelägen i denna fråga eller att man slår in de öppna kyrkdörrarna. Herr talman! Jag vill ändå yrka bifall till utskottets hemställan. (forts.) 0315680549012 N 2010-01-01 00:00:00 238591 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0969/#anf144