<anforande>
<dok_hangar_id>2349213</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:69 Onsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till jämställdhet m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0E87F648-0EE0-47E6-B7C0-95385069D444</anforande_id>
<anforande_nummer>137</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>replik
Herr talman! Det är sant att kvinnor har ansträng-
da dagar. Det måste man angripa på flera olika sätt,
bl.a. med debatter om att dela ansvaret i hemmet, som
jag talade om förut. Det tror jag att vi helt enkelt
måste göra. Vi måste lyfta fram det. Det får inte bli så
att kvinnor bara beklagar sig över att de har en så
besvärlig situation. Här gäller det faktiskt att dela på
det arbete som ändå måste utföras i hemmet.
När det gäller arbetstiderna har en utredning till-
satts som skall utreda konsekvenserna av en arbets-
tidsförkortning. Jag satt själv med in den tidigare
Arbetstidskommittén, där vi mycket noggrant utredde
vilka konsekvenser förändringar av arbetstiden skulle
få. Det är ingen lätt materia. Det får också en hel del
oönskade konsekvenser. Som jag ser det är den bästa
lösningen att man har så flexibla arbetstider som möj-
ligt, så att det går att kombinera vardagen med arbete.
Det gäller för både kvinnor och män.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>238584</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0969/#anf137</protokoll_url_www>
</anforande>
