<anforande>
<dok_hangar_id>2349213</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:69 Onsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till jämställdhet m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F4DF302A-FB73-48D1-A1EB-140407FD1F3D</anforande_id>
<anforande_nummer>136</anforande_nummer>
<talare>INGRID BURMAN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Marianne Andersson refererar till
kvinnors ansträngda dagar och ganska tuffa liv med
ansvar för hem, familj och arbete. Jag kan dela  Mari-
anne Anderssons oro. Det är därför Vänsterpartiet har
väckt en rad förslag på det här området. Vi talar om
sex timmars arbetsdag. Vi har en motion i det här
betänkandet där vi vill ge JämO i uppdrag att utreda
konsekvenserna av en sex timmars arbetsdag både när
det gäller lönediskriminering och när det gäller jäm-
ställdhet i arbetslivet. Vi anvisar alltså medel för att
råda bot på den situation som Marianne Andersson
redovisar.
Det är inte så som Marianne Andersson påstår, att
det bara handlar om attitydförändringar. Verkligheten
har ju gett ett facit som visar att män faktisk har högre
lön, alltså jobbar de mer. Kvinnor har lägre lön, alltså
även i familj arbetar kvinnor kortare tid och tar ändå
det utökade ansvaret. Detta är orättfärdigt. Det är en
ojämlikhet. Det finns konkreta förslag för att åtgärda
detta.
Min fråga till Marianne Andersson blir: Varför
ställer inte Centerpartiet upp på Vänsterpartiets för-
slag när vi ändå delar samma oro och har samma
insikt?
</anforandetext>
<intressent_id>028536711718</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>238583</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0969/#anf136</protokoll_url_www>
</anforande>
